Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stenmerg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
STE
STE
STENMERG, m. sing. Ett slags mineral.
[- märg.]
STENMERGEL, m. sing. En art hård
mer-gelskiflfer. [- märgel ]
STENMJÖL, n. sing. Pulveriserad sten.
STENMOSSA, f. 4. En lafart. Lichen saxatilis.
STENMUR KLA, f. 4. Den ätliga svamparten
Helvella csculenta, som växer på stenbackar.
STENMUSSLA. f. 4. Se Slenborr, 2.
STENMÅRD, m. 2. En art Mård, som
uppehåller sig i stenrös och gamla murar. Muslela Foina.
STENMÖRSARE, m. 6. Mörsare, hvarmed
sten kastas.
STENOLJA, f. 4. En orenare nafla, till färgen
brun eller svartgrön och illaluktande.
STENPAPP, n. sing. Elt slags papp,
blan-dadt med jordaktiga ämnen, som fordom
tillverkades, för alt dermed täcka tak.
STENPASSION, stènpaschön, f. sing. Det
slags svåra sjukdom, då man lider af stenarlade
gyltringar (grus och slen) i blåsan. Ha 8. —
Kallas äfv. Slenplågor.
STENPORSLIN, stènpårrslin, n. sing. Se
Faience. [-porcellin, -postlin.]
STENPULVER, n. 5. Elt slags pulver, som
nyttjas emot stcnpassion.
STENPÄRON, n. 5. En sort päron med
slen-artad gyttring i det inre.
STENREGN, n. 5. Tätt nedfallande af stenar
ur luften på en större jordvidd.
STENRIK, sten ri k. a. 2. Se Boltenrik.
STENRIK ET. n. sing. def. (nal. hist.)
Inbegreppet af samtliga mineralier.
STENRISTNING, f. 2. 4) Ristning i sten,
såsom t. ex. på runstenar, berghällar. — 2) Se
Slengravur.
STENRÖR,.n. 5. Rör, uppsatt af stenar. Jfr
Rör, I.
STENRÖS, n. 3. ell. STENRÖSE, n. 4. Hög
af stenar på marken.
ST ENSALT, n. sing. Se BergsaU.
STENSIK, m. 2. En art mindre Sik, äfven
kallad Siklöja. Salmo albula.
STENSIMPA, f. 4. En art Simpa, 4 lill 5
tum lång. Coltus Gobio.
STENSKORPA, f. 4. öfverdrag af stenartadt
ämne.
STENSKR1FT, f. 3. 4) Skrift på sten. — 2)
Se Slen stil.
STENSKÄFTE, n. 4. En art korallpolyp med
ledad, svart och hvil slam. Isis Hippuris.
STENSKÄGG, n. 3. Se Vattenödla.
STENSKÄRNING, f. 2. Operation för
biåsesten. — Ss. S-sinsIrumen t.
STENSLANGA, f. 4. Se Slenmörsare.
STENSLIPARE, m. Ö. En, som utöfvar
slen-sliperiet.
STENSLIPERI, n. 3. 4) Konsten att slipa
ädla och halfädla stenar; äfv. gröfre stenars
bearbetning genom slipning. — 2) Ställe för
sist-nämde bearbetning.
STENSNIDARE, m. 3. En, som utöfvar
sten-snideri.
STENSNÄCKA, f. 4. En snäcka, som kryper
omkring på fuktiga klippor och murar, hvilka
den anfräter. Helix lapicida.
STENSPRÄNGARE, m. 3. En, som med krut
spränger sten.
STENSPRÄNGNING, f. 2. Sprängning af sten
medelst krut.
STENSPÄNNE, n. 4. Spänne, infatudt med
ädla stenar.
STENSQVÄTTA, f. 4. En sparffågel, 6 tum
lång, ryggen grå, panna och öfvergump hvita,
sljerten hvit med svart spels; bygger sitt bo i
stenrör. Saxicola Oenanthe.
STENSTICK, n. 3. Gravering i slen.
STENSTIL, m. 2. 4) Det slags stil, som är
bruklig på minnesmärken af sten, och som på en
gång utmärker sig genom korthet i uttrycket och
rikedom i tanken. — 2) Kort, sammanträngd stil.
— 3) Det slags bokslafsstil, som förekommer på
gamla romerska monument. — 4) En densamma
liknande boklryckarslil. [-styl.]
STENSTUGA, f. 4. Se Jättestuga.
STENSUGARE, m. 5. En liten fisk af
Nejon-ögonens slägte. Petromyzon Planeri. Kallas äfv.
Lilla Nejonögat.
STENSÄG, f. 2. Såg, hvarmed sten sågas.
STENSÅGARE, m. 3. En, som sågar sten.
STENSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) Se
Slenlägga.
STENSÄTTARE, m. 3. Se Slenläggare.
STENSÄTTNING, f. 2. Se Stenläggning.
STENSÖTA, f. 4. En art af
Bladormbunkarna, på berg, med rot af söt smak. Polypodium
vulgäre.
STENTOR, stä’nntårr, nom. propr. m. (hos
Homer) Grekernes härold vid Tröjas belägring,
ryktbar för sin starka röst. Deraf Slen lo r
s-rösl, Slenlor sstämma, ovanligt stark,
dundrande röst.
STENTRUMMA, f. 4. Trumma eller rör af
sten, under väg, gata, o. s. v.
STENTRYCK, n. 5. 4) Konsten alt teckna
eller skrifva på sten, och sedan genom en press
mångfaldiga aftrycken deraf. — 2) Derigenom
erhållet aftryck. — Syn. Litografi.
STENTRYCKARE, m. 5. Konstnär, som
tecknar eller skrifver på sten och sedan medelst press
aflrycker teckningen. — Syn. Litograf.
STENTRYCK ERI, n. 3. 4) Se Stentryck, 1.
— 2) En stentryckares verkstad.
STENTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Tång, som
brukas vid operation för sten.
STENVAGN, m. 2. Grof, låg vagn med starka
hjul, bvarpå stenar föras.
STENVANDLA, v. a. 4. Förvandla i sten. —
Syn. Förstena, Petrificera.
STENVANDLING, f. 2. 4) Förvandling i sten.
— 2) I sten förvandlad kropp.
STENVÄRTA, f. 4. Vattenalgen Tremella
verrucosa.
STENVÄF, m. 2. pl. — väjvar. Ett slags
korallpolyp. Escara.
ST EN VÄXT. f. 3. Se Fylolit.
STENÖR. n. 3. Stenig sandgrund.
STENÖRT, f. 3. Se Fetknopp.
STEPP, m. 3. (urspr. ryskt ord) Torr
sandhed, i Ryssland och vissa delar af Asien.
STERBHUS, sta rrbhüs, n. 3. (t. Slerbehaus)
En afliden persons hus, familj, arfvingar.
STERBHUSAFGIFT, f. 3. En skatt, som
fordom erlades af död mans qvarlåtenskap inom
vissa stånd och orter.
STEREOGRAFI, stereågrafi’, f. 3. (gr.)
Konsten att föreställa solida kroppar på en plan yta.
[—graphi.)
STEREOMETRI, stereametri’, f. 3. (gr.) Läran
om solida kroppars mätning.
STEREOTOMI, stereåtåmi’, f. 3. (gr.) Läran
om solida kroppars skärning.
STEREOTYP, stereåty’p. m. 3. (gr.)
Tryckform af stående, i ett helt sammangjutna stilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
