Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stormkrans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
STO
STO
STORMKRANS, m. 2. Se Beckkrans.
STORMLEJDARE, m. B. (skepp.) Tågstege,
som ulhänges ifrån ett fartygs hackbräde, för att
dymedelst i svårt väder kunna taga lots ombord,
eller komma uti båtar, som ligga akterut.
STORMLÖPANDE, a. 4. Som löper storm.
STORMNING, f. 2. Anfall af krigsfolk emot
en befäst plats, för att intaga den.
STORMODIG, slör-mödigg. a. 2. Se
Hög-modig. — Slormodighel, f. 3. —
Slormo-digt, adv.
STORMOVETTIG, stå’rrm övéttig, a. 2. (fam.)
I högsta måtto ovettig.
STORMPÅLE, m. 2. pl. — pålar. (befästn. k.)
Lutande palissad med spetsen uppåt.
STORMREGN, n. B. 4) Regn, som faller
under storm. — 2) Se Hällregn.
STORMREGNA, v. impers. 4. Se Hällregna.
STORMSEGEL, n. B. Fyrkantigt segel, som
vissa slags fartyg föra i stormigt väder.
STORMSKRATT,
STORMSKRATTA.STORM-SKRIKA, se Slorskrall, Storskratta, Slorskrika.
STORMSTEG, n. B. Marsch, då 420 steg
tagas i minuten.
STORMSTEGE, m. 2. pl. — stegar. Stege,
som brukas vid stormning.
STORMSVALA, f. 4. Simfågel, B% tum lång,
ofvan gråsvart, inunder brunsvart; sätter sig ofta
på skeppen, när storm instundar. Thalassidroma
pelagica.
STORMTAK, n. B (gam. krigsk.) Ett genom
sammanhållning af sköldar bildadt tak, som
brukades vid stormningar och var så fast, alt flere
krigsmän kunde stiga upp derpå och bilda ell nytt
dylikt. Äfv. Sköldtak.
STORMTOK, m. 2. (fam.) Se Erketok.
STORMTOKIG, a. 2. (fam.) Alldeles tokig.
STORMTRÄTA, v. n. 2. (fam.) Storlräta.
STORMUNT, stör-münnt, a. 4. 4) Som har
stor mun. — 2) Se Slortalig.
STORMVASE, m. 2. pl. — vasar. Fascin
(se d. o.), som nyttjas vid stormningar.
STORMVIND, m. 2. Ytterst häftig vind. Jfr
Storm.
STORMVÄDER, n. B. Väder, då det stormar.
Jfr Storm.
STORMVÄDERSFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar.
Se Stormfågel.
STORMVÄRK, m. sing. (fam.) Ursinnig värk.
STORMVÄRKA, v. n. 2. (fam.) Värka
ursinnigt.
STORMÄKTIG, slör-mä’cktigg. a. 2. Ganska
mäktig, hög och mäktig. Brukas i superi, såsom
titel för kejsare och konungar. S-sle,
allernå-digslc konung!
STORMÄRS, slor-märrs, m. 2. (skepp.)
Mär-sen på stormasten.
STORMÄSTARE, m. 5. Benämning på högsta
styresmannen i åtskilliga ordnar.
STORMÄSTARDÖME, n. 4. eller
STORMÄSTERSKAP, n. 5. En stormästares
embele, värdighet.
STORNÄSA, f. 4. (fam.) Person med stor näsa.
STORORDIG, a. 2. Se Slortalig. —
Storordig het, f. 3.
STORPRATARE, m. 5. (fam.) En, som
pratar mycket; skräfla.
STORRUMMET, n. sing. def. (skepp.) Rummet
i midien af ett skepp.
STORRÅ, f. 3. (skepp.) Rån på stormasten.
STORSEGEL, n. 5. (skepp.) Nedersta seglet
på stormasten.
STORSIK, m. 2. Se Sik.
STORSINT, a. 4. Se Högsinl; äfv. Stolt. —
Storsinthet, f. 3.
STORSKARF, m. 2. pl. — skarfvar. En
fågel af Skarfslägtet.
STORSKIFTA, v. a. 4. Till åker, äng och
skog afmäta en socken, der hemmansklyfningen
blifvit för vida utsträckt, och på nytt reglera
jorden i ordentliga hemman och besutenheler.
STORSKIFTE, n. 4. Landtmätarförrältning,
då en jordvidd storskiftas.
STORSKIFTESVERKET, n. sing. def. Den
särskilta del af landtmäteristatens verksamhet, som
sysselsätter sig med storskiftena.
STORSKOLA, f. 4. Större, offentlig
lärdoms-skola.
STORSKOT, n. 5. (skepp.) Skot på storseglet.
STORSKRAKE, m. 2. pl. — skrakar. En
fågel af Skrakeslägtet.
STORSKRIKARE, m. B. (fam.) 4) En, som
storskriker. — 2) Skräfla, storskrytare.
STORSLEFVEN, f. sing. def. (fig. fam.) Slå
på med s., slå stort på, lefva stort; äfven visa
mycken frikostighei.
STORSLUKÅRE, m. 5. (fam.) Se Storälare.
STORSLÄGTAD, a. 2. Se Slorätlad.
STORSPELARE, m. B. En, som är högst
begifven på kort- eller tärningspel.
STORSPOF, m. 2. pl.— spofvar. En fågel
af Spofslägtet, 22 tum lång, hjessa, rygg och
skuldror svartbruna, strupe, kräfva och bröst blekt
roslgula. Numenius arcuatus.
STORSPRÅKARE, m. S. (fam.) Se Slorprotare.
STORSTAG, n. B. (skepp.) Slag, som tillhör
stormasten.
STORSTYF. a. 2. (pop.) Högst förträfflig.
STORSTÅNG, f. 3. (skepp.) Stång på stormasten.
STORSTÄTLIG, a. 2. (fam.) I högsta mållo
ståtlig, högst förträfflig.
STORSTÅTLIGEN ell. STORSTÅTLIGT, adv.
(fam ) På ett storståtligt sätt.
STORSULTAN, störsulltån, m. 5. Turkiska
kejsaren.
STORT, adv. 4) Storsinnadl. Tänka, handla
s. — 2) Förnämt, på stor fot. Lefva s. Slå s.
på, lefva på stor fot. Der går allting s. till.
— 3) Skrytsamt. Tala, prata s. Tala s. om,
skryta af. — 4) (med negation) Mycket. Han
frågar ej s. derefler. Del är ej s. bättre. Del
aktar han icke s. Del bryr jag mig ej s. om.
STORTACKLING, f. 2. (skepp.) Tacklingen
på stormasten.
STORTAG, störtåg, n. B. (fam.) Stort tag, kap.
STORTALIG, a. 2. Som talar stort, stor i
orden, skrytsam. — Slortalighel, f. 3. —
Stor la ligt, adv.
STORTARM, m. 2. En af de tjocka
tarmarna i magen.
STORTING, n. B. Så kallas norska
ständernas församling.
STORTJUF, m. 2. pl. — tjufvar. (fam.) En,
som ofta föröfvat stöld.
STORTOK, m. 2. 4) (fam.) Stor tok. — 2)
Elt slags sällskapsspel.
STORTOPP, m. 2. (skepp.) Toppen af
stormasten.
STORTORSK, m. 2. En art af Torskslägtet.
3 till 4 fot lång, gulgrå, ofvan fläckig. Kallas,
då den är insaltad, Kabiijo, torkad Stockfisk,
Klippfisk, m. m.
STORTRUT, m. 2. Ett slägte af
Klälter-fåglarna. Bucco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
