Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Strålform ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 STR
STRÅLFORM, m. 3. Stråligt utseende.
STRÅLFORMIG, a. 2. Som liknar en stråle.
(Bot.) S. blomkorg, hvars kantblommor äro något
större och oregelbundna.
STRÅLFORMIGT. adv. I form af strålar.
STRÅLGIPS, m. 3. (mineral.) Gipsspat med
bladig och strålig textur.
STRÅLGLIMMER, m. sing. (mineral.) Ett
slags strålig glimmer.
STRÅLIG, a. 2. 4) Strålande. — 2) Som visar
liksom utgående strålar. Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom t. ox. Femslrålig. — 3)
Säges om ett mineral, då dess särskilta delar löpa
i en och samma riktning utmed hvarandra. Deraf
sammansättningarna Bredstrålig, Småstrålig.
STRÅLKANTIG, a. 2. (bot.) Som har strålig
kant.
STRÅLKASTNING, f. 2. Utstrålning.
STRÅLKRANS, m. 2. ell. STRÅLKRONA, f. i.
Se Gloria, l.
STRÅLKÄGLA, f. 4. (fys.) Alla från en punkt
åt ett håll utgående, divergerande, på en yta
fallande ljusstrålar.
STRÅLLAF, slral-låv, m. 2. pl. — lafvar.
Lafsläglel Parmelia.
STRÅLLIK, a. 2. Lik en stråle. (Bot.) S-l
svepefoder, hvars inre blad äro längre än de yttre,
strålformigt utspärrade. S-l märke, oskaftadt och
omedelbart ifrån fruktämnets topp utbredande sig
i strålar.
STRÅLPUNKT, m. 3. Punkt, hvarifrån
strålar utgå.
STRÅLSKEN, n. 5. Se Gloria, 2.
STRÅLSKIMMER, se Strålglimmer.
STRÅLSKÖRL, m. sing. (mineral.) Ett slags
strålig skörl.
STRÅLSPRIDNING, f. 2. (fys.) Ljusstrålars
spridning (divergering).
STRÅLSTEN, m. 2. (mineral.) En art
horn-blende.
STRÅLVIS, adv. Strålformigt.
STRÅLÅDER, f. 4. pl. — ådror. Åder, som
går genom strålen i häslhofven.
STRÅPERLA. f. 4. Se Glasperla.
ST RÅ PLOCK NING, f. 2. (med.) Den starka
ryckning, som i svårare febrar märkes i händer
och leder.
STRÅT, m. 2. (af lat. Slralum) Stor farväg.
STRÅTRÖFVARE, m. 5. En, som idkar
röf-veri på landsvägen.
STRÅTRÖFVERI, n. 3. Idkande af röfveri
på landsvägen.
STRÄCK, n. sing. oböjl. (fam.) 1 s., i fulll
Se i starkaste språng. Rida, springa i fulll s.
s., äfv. Streck, II, 4.
STRÄCKA, v. a. 2. 4) Uträcka något till hela
dess längd. 5. händer och fäller. S. händerna
mot höjden. S. ur led, se Försträcka. S. ut,
se Utsträcka. — Syn. Räcka, Utsträcka. — 2)
Uttänja, utspänna något till större längd, bredd,
vidd. S. kläde i ram. S. jern. hudar. Låta
s. sig, vara sträckbar. (Sjöt.) S. märsseglen.
upphissa dem så, att stående liken blifva styfva.
— 3) (fig.) Gifva utsträckning, låta fortgå. S. en
mur ända lill sjön. S. sin flygl lill ... S.
köl, lägga kölen till ett fartyg, som skall byggas.
S. sina begär för långt, ej tillräckligt beherrska
dem. S. sin omsorg lill, egna sin omsorg åt. —
4) Kasta från sig, till marken. I uttrycket: S.
gevär, se Gevär. — F. n. (om fåglar) Flyga
tillsammans i stora skaror. — S. sig, v. r. 4)
Sträcka ut kroppen. S. sig sjelfsv åldi g t, af
STR
lällja. — 2) Räcka, nå. Hans domsaga s-ker
sig ända dil. Frankrike s-ker sig ifrån
Rhen-floden lill Atlantiska hafvet. (Fig.) Tians makt
s-ker sig långt, är mycket stor. Så långt s-ker
sig ej min förmåga, det förmår jag icke. Hans
insigter s. sig ej så långt, äro ej så stora.
Förbudet s-ker sig ej lill oss, vi äro derifrån
fri-lagne. — Sträckande, n. 4.
STRÄCKA, f. 4. 4) Utsträckning, rymd. Del
inlager en stor s. — 2) Följd, rad af flera
föremål. En s. af berg, af rum. Alla rummen
ligga i en s., i en rad. — 3) Vägstycke,
väg-skede. Jag har gått, åkil en duglig s. Gå Ivå
mil i en s., i ett skede.
STRÄCKA RE, m. 5. En, som sträcker.
STRÄCKBAR, a. 2. (fys.) Som kan utsträckas.
STRÄCKBARHET, f. 3. (fys.) Egenskapen att
kunna utsträckas. Segheten hos metaller.
STRÄCKBÄNK, m. 2. Pinoredskap, hvarmed
vid pinliga förhör den anklagades lemmar
utsträckas. Lägga på s-en, underkasta verkningarna
deraf.
STRÄCKFÅGEL, m. 2. pl. - fåglar. Sc
Fly tlfågel.
STRÄCKGRÄSHOPPA, f. 1. En art
gräs-hoppa, som flyger i stora svärniar, hvilka förtära
allt grönt på marken. Acridium migralorium.
STRÄCKHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
En af de hammare, hvarunder tenn utsiräckcs till
tennfolium.
STRÄCK LINA, f. 1. Kabeltåg, som spännes
öfver en ström, och hvari alla pontonerna till en
pontonbrygga fästas.
STRÄCKMASKIN. - - schi’n, m. 3. Ett slags
kardmaskin för bomull.
STRÄCKMUSKEL, strä’ckmüssk’1, m. 3. (anat.)
Muskel, som sträcker ut en lem.
STRÄCKNING, f. 2. 4) Handlingen ell.
verkningen, då något siräckes. — 2) Utsträckning,
längd, vidd, rymd. — 3) Sträcka. — 4) Riktning.
— 3) Rörelsen, då man sträcker sig eller kroppen
ofrivilligt siräckes.
STRÄCKSENA, f. 4. (veter.) En sena bakpå
hästens ben.
STRÄCKVERK, n. 5. Maskin, hvarpå
silfver-stängerna sträckas i en myntanstalt.
STRÄF, a. 2. 4) Säges om en yta. som
kännes något skarp vid beröring. Motsatser: Hal,
Glatt, Len. En s. hud. S-t hår. S. ull,
grof-hårig. — 2) Som för smaken kännes obehagligt
sammandragande. S. smak. S-l vin. — 3) Som
på hörseln gör elt något skarpt, obehagligt intry ck.
S. röst, ton. — 4) (fig.) Något hård och
obehaglig; sträng och frånstötande; saknande vänlighet,
välvilja. Eli s-l språk. S. slil. S-va ord. En
s. menniska. S. dygd. Ell s-l ansigle. S. min.
— Syn. Kärf, Trumpen. Barsk. — Ss. S-bla d i g.
STRÄ FH ET. f. 3. Egenskapen att vara sträf.
— Syn. (fig.) Kärfhet; Barskhet, Trumpenhel.
STRÄFNING, f. 2. Stödjande med sträfvor.
STRÄFSAM, a. 2. (fam.) Slräfvande och
arbetsam. — Sträf samhet, f. 3.
STRÄFSTÖTTA. f. 4. Se Slräfva, f.
STRÄFT, adv. 4) På elt sträft sätt. Smaka
s. Låta s. — 2) (fig.) Med sträfhet, med sträf
min, ton. Svara s.
STRÄFVA. v. a. 4. I. Stödja med. sträfvor.
STRÄFVA, f. 4. II. Bjelke, som snedt bär
en annan. Sälla s-vor emot något.
STRÄFVA. v. n. 4. 111. Rastlöst och ifrigt
arbeta, bemöda sig S. och arbeta. S. att vinna
något. S. med ell svårt arbete. S. för siu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
