Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sträfvande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STR
uppehälle. S. efter, se Efter slräfva. S. emot,
göra motstånd, streta emot. S. fråm, med möda
arbeta sig. komma fram. S. uppför ett berg,
mödosamt klättra ell. stiga uppför det. (Fig.) S.
till ell högt mål. S. uppåt, arbeta på sin
uppkomst, alt komma till värdighet och anseende. —
Syn. Bemöda sig. Fäkfa, Anstränga sig. — S-nde,
part. pres. S. och arbetsam.
STRÄFVANDE, n. 4. Rastlöst och ifrigt
arbetande. — Syn. Fäklande, Ansträngning,
Bemödande, Diktan och Traktan.
STRÄFVARE, m. 6. Se Slräfva, II.
STRÄNG, m. 2. I. 4) Snöre alt draga på,
t. ex. Klockslräng. — 2) Snodd af hampa, tagel
eller andra ämnen, hvarmed ändarne af pilbågar
hopfästas, för alt dymedelst spänna bågen. S. på
en båge. (Fig. fam.) Hafva flera s-ar för sin
båge, hafva flera utvägar, lillflyklsmedel. stöd alt
hålla sig till. — 3) Snodd af tarmar eller tråd
af metall, som spännes på elt musikinstrument,
för alt genom strykning eller anslag ‘1’rarukalla
ljud. (Fig. fam.) Rör ell. slå ej på den s-en,
vidrör ej det ämnet, tala ej om den saken. Slå
på cn annan s., ändra språk, antaga en annan
lon. Han slår alltid på samma s., lalar alltid
om elt och samma. — 4) Snodd i rep. — 8)Grof
köttrad i mennisko- eller djurkropp. — 6) (anat.)
Ligamenl, som uppehåller någol. — 7) Draglina,
hvarmcd förlöparne för en vagn draga. — 8) Viss
myckenhet garn = 12 pasman eller knäpp. —
9) Stråle af något sorn sprutas. — 10) (bot.) Nedre
delen på en ståndare eller knappens fäste. — 41)
Uppkastad smal och lång sträcka af hö eller säd
på slag. Höet, säden ligger på s.
STRÄNG, a. 2. II. Egentligen: Hårdt
åtdragen. 4) Ganska svår, hård, ansträngande^ S.
köld, hetta. S. vinter. S-l straff. S-l arbete.
S. tjenslgöring. — 2) Ganska noggrann. Ha
s. uppsigl på en. S. tillsyn. S. diet. S.
disciplin. S-l förbud. 1 s. mening, bemärkelse,
i egentligaste ordaförstånd. 1 s-asle bemärkelse.
S. dygd. — 3) (i moralisk mening) Som fordrar
noggrann ållydnad af reglor, är föga böjd alt
förlåta eller ursäkta. S. domare, granskare. Vara
s. emot någon. S-a herrar regera icke länge.
— Syn. Skoningslös, Obeveklig, Allvarsam.
STRÄNGA, v. a. 4. I. Förse med sträng eller
slrängar. S. en båge, cn fiol.
STRÄNGA, v. a. 1. II. (pop., mindre brukl.)
Se Slrängera.
STRÄNGASPEL, n. 5. (gam. o. skämlv.) 1)
Musik af stränginstrumenler. — 2)
Slränginsiru-ment.
STRÄNGBRÄDE, n. 4. Se Gripbräde.
STRÄNGELIGEN, adv. Se Slrängl.
STRÄNGERA, v. a. 4. (pop.) Anstränga, hårdt
ansätta.
STRÄNGFLYTANDE, a. 4. Se Strängsmält.
STRÄNGHET, f. 3. Egenskapen ail vara
sträng, sträng beskaffenhet, sträng mening. Jfr.
Sträng. Vinterns s. Bruka mycken s. Efter
lagens s. Med s. hålla ordningen vid makt.
— Syn. Hårdhet. Skonslöshet. Allvar.
STRÄNGHÅLLARE, m. 5. Litet bräde,
hvar-vid strängarne på vissa stränginstrumenler (t. ex.
violiner) nedtill äro fäslade.
STRÄNGINSTRUMENT,strä’nnginnslruniä’nnt,
n. 3. o. 5. Musikinstrument, som har strängar.
STRÄNGMAKARE, m. 5. En. som tillverkar
slrängar.
o STRÄNGSMÄLT. a. 1. (om metaller) Som med
svårighet kan smällas.
STR 469
STRÄNGSTIFT, n. 5. Stift, hvarpä en sträng
vid ändan är upprullad och spänd.
STRÄNGT, adv. 1) Hårdt åtdraget, hårdt
spändt. Del sitter s. — 2) Hårdt, svårl. Straffa
s. Del blåser s. — 3) Noggrant, noga, med
noggrannhet. S. iakttaga, bevaka något. S.
ållyda en befallning. S. förbjuda, vid strängt
straff. — 4) Med stränghet, utan skonsamhet. Gå
s. till våga. Regera s. Hand lera, hålla en s.
— Syn. Allvarligt, Allvarsamt.
STRÄTTA, f. 4. örlslägtel Sium.
STRÖ, v. a. 2. Kasta eller släppa litet här
och litet der af en mängd större eller mindre
föremål. S. sall på költ. S. sand på golfvet.
S. blommor på vägen, för ens föller. S. halm
under boskapen. (Fig.) S. pengar omkring sig,
vara ytterst frikostig. S. börl, ul, ö‘fver, se
Bortslrö, &c. — S-dd, part. pass. Blomster,
s-a på vägen. Brukas ofla adjektivt i bem.:
Spridd; af skiljaktig beskaffenhet, olika innehåll,
utan inbördes sammanhang. S-a sljernor. De
här och der s-a husen. S-a tankar. S-a
skrifter, anmärkningar.
STRÖ, n. sing. Hvad som i stall och fähus
strös under hästar och boskap, för att bereda
dem elt mjukt läger. Till s. användes vanligast
halm. — Ss. S-bädd.
STRÖBORAX, ströbörax, m. sing,
Pulveri-serad borax.
STRÖBÖSSA, f. 4. 4) Se Slrödosa, 4. — 2)
Se Muskedunder.
STRÖDOSA, f. 4. Se Sanddosa, Sockerdosa.
STRÖENDE, n. 4. Handlingen, då man strör.
STRÖFCORPS, strö’vkå’r, m. 3. Liten
afdel-ning af en här, som opererar i fiendens flank och
rygg, för all afvända dess uppmärksamhet,
tillfoga skada, kunskapa o. s. v. [- korps.]
STRÖFFÄGEL, m. 2. pl. — fåglar, (nat, hist.)
Fågel, som gör längre färder i samma land.
STRÖFNTNG, f. 2. Ströfvande: slröfveri.
STRÖFTÅG, n. 3. 4) (milit.) Tåg af en
ströf-corps. — 2) Slröfvande vandring eller segling,
för atl uppsöka, uppsnappa, gripa något.
Lejonets s. En röfvares, botanists s.
STRÖFVA, v. n. 4. Hastigt draga omkring
hit och dil i landet, för att uppsöka något,
plundra, tigga, o. s. v. S. omkring i landet. — Syn.
Stryka. — S-n de, part. pres. S. pack. — Str
ö(-van de. n. 4.
STRÖFVARE, m. 8. En, som slröfvar.
STRÖFVERI, n. 3. Kringslröfvande, för alt
tillfoga fienden skada, plundra, o. s. v.
STRÖGODS, n. 5. Mindre jordegendom,
af-söndrad ifrån hufvudgodset.
STRÖHALM, m. sing. Halm, som begagnas
till strö.
STRÖLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafsläglet
Arlhonia.
STRÖM, m. 2. pl. strömmar. 4) På jordytan
emellan stränder beständigt framflytande större
vattenmassa med snabbt lopp, större än å. mindre
än flod. En s. faller der ul i hafvel. Segla
med ell. utför s-men. mot ell. uppför s-men.
Följa med s-men, låta föra sig af strömmen;
(fig.) rätta sig efier mängden. (Fig.) Simma,
arbeta mol s-men, slräfva emot det allmänna
bruket, sälla sig emot mängdens vilja, syften, tycken,
önskningar. Se Käring. — Syn. Flod. Elf. Å.
Bäck. Rännil. — 2) Strömmande vatten eller ställe
i haf eller sjö. Der äro farliga s-mar på
kusten. Jfr. Golfströmmen. — 3) Benämning på
åtskilliga, i fysiken antagna, flöden af vissa ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
