Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tullväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÜL
TUN
872
TULLVÄG, m. 2. Väg, på hvilken man måste
passera tull.
TULLVÄSENDE, n. sing. T-t, allt hvad som
har gemenskap med tullen för inkommande och
utgående varor, dess styrelse, förvaltning och
gällande stadgar.
TULPAN, tullpån, m. 3. Allmänt bekant
blom-sterväxt af Liljorna. Tulipa. —- Sä. T-odling.
TULPANTRÄD, tullpånträ’d, n. 8. Ett i
Nordamerika vildt växande, högstammigl träd med
stora, tulpanlika blommor. Liriodendron
tulipi-fera.
TÜLTA, tüllta, v. n. 4. Gå med korta, ojemna
och vankande steg. Säges om barn och gamla
personer.
TULUBB, - übb, m. 3. Lång, vid, fotsid pels
(egentl. med foder af ryska lamskinn).
TUM, tümm, m. o. n. 8. (af Tumme)
Längdmått = aln. Icke en l-s bredd, icke del
ringaste.
TUMBLECK, n. 8. Ett bleck på en
böss-slock.
TUMHUF, tümmhüv, m. 2. pl. — hufvar.
Stycke af bleck, horn, koppar eller annat ämne,
hvarmed vissa handtverkare under arbetet
betäcka tummen.
TUMLA, v. n. 1. 4) Komma farande med en
högst vacklande gång, såsom en rusig. T. emot,
fram, in, ut. — 2) Falla med en bvälfvande
rörelse, hvälfva om. T. af hästen. T. om
hvarandra. T. 6m. vältra om med btarandra; (fig.)
slåss, kriga. T. omkull, öfver ända. T. néd.
T. under bordel. T.° utför trappan. — 3) T.
ell. l. sig, vältra sig såsom hästar; göra en
tum-ling i luften, såsom vissa fåglar. — 4) (ridk.)
T. öm, göra svängningar i hel eller half volt. —
V. a. T. en häst, se T. öm (bem. 4). —
Tumlande. n. 4.
TUMLARE, m. 8. (t. Tümmler) 4) En art
Delfin, 4 til! 6 fot lång, hvars rörelse, då han
simmer, bar utseende af en tumling. Delphinus
Phocæna. — 2) Se Tumlelt. — 3) Elt slags liten
bägare ulan fot, i form af en puka. Uppgifves
hafva sitt namn deraf, att våra förfäder, när de
druckit ur, plägade hvälfva om den, till tecken
alt intet fanns öfrigl.
TUMLETT, tummlä’tt, f. 3. En art af
Duf-släglet, som tumlar om under flygten. Columba
Gyratrix.
TUMLING, f. 2. 4) Rörelsen, då någon
tumlar. — 2) (ridk.) Rörelser med en häst i hel
eller half volt.
TUMMA, v. a. o. n. 4. 4) T. ell. l. på, med
tummen känna, Irycka på, beröra, fingra. T. ell
ur, med fingret föra fram eller tillbaka visaren
derå, så att den visar rätt. T. fram, tillbaka.
— 2) (fig.. aktivt) Genom hvarjehanda medel
(mulor, löften, artighet, smicker o. s. v.) förmå
någon alt ändra tanka, tala eller skrifva mot sin
öfvertygelse, o. s. v. — 3) (fam., neutralt) Gifva
tummen på något. Jfr. Tumme. Vi l-de alt
råkas.
TUMME, m. 2. pl. tummar. Del kortaste
och tjockaste fingret på handen. (Fig. fam.) Hålla
l-n på ögal på en, noga vaka Öfver ens
uppförande, hålla en i tygeln. Snus på l-n, se Snus.
(Fam.) Ge en l-n på någol, sälta sin tumme mot
en annans, till bekräftelse af löfte,
Öfverenskom-melse, o. s. v.
TUMMEL, lümm’l, n. sing. Tumlande,
slagsmål, kamp, strid, krig. Deraf Strids-,
Krigs-tummel. Hummel om t., se Huller om buller.
II.
TUMMELITEN, tummelftänn, m. sing. 4)
(fam.) Ganska kortväxt menniska. Benämningen
hämtad ifrån en saga med denna titel, hvari
en menniska, kort som en tumme, omtalas. — 2)
En liten fågel, 4 tum lång, brun, med stark och
vacker sång. Sylvia Troglodytes. Kallas äfv.
Gärdsmyg.
TUMMELPLATS, m. 3. Plats för strid,
fältslag, krig.
TUMPLÅT, m. 2. Se Tumbleck.
TUMSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. Elt slags
fordom brukligt pinoredskap, beslående i en skruf,
som sattes om tummen.
TUMSTOCK, m. 2. Se Måttstock, bem. 4.
TUMTALS, adv. I tum, efler tum. Räknat,
TUMULT, - üllt, n. S. (lat. Tumullus) 4) Larm,
oväsende. — 2) (fig.) Upplopp.
TUMULTUARISK, a. 2. 4) Larmande,
bullersam. — 2) (fig.) Upprorisk.
TUNDER, tünnd’r, n. sing. Fordom brukligt
antändningsmedel, beredt af multnadt trä eller
bark. — Ss. T-ask, -dosa.
TUNG, a. 2. komp. Tyngre; superi. Tyngst.
4) a) Betecknar, med ålföljande beslämningsord,
måttet af en kropps tyngd (jfr. d. o.). Kofferten
är Jvå pund t. — b) (utan ålföljande
beslämningsord) Som har mycken tyngd, väger mycket.
T. börda. T-a kroppar. — 2) Trög, tyngande,
tryckande. T. på [olen, se Tung[olad. Hafva
en t. gång, gå på elt sätt, att foten tynger hårdt
för hvart steg, som man tar. — 3) Mödosam,
svår, besvärlig, plågsam. T-l arbete. T. väg.
T-l väglag. T-l väder, tryckande luft. T.
an-dedrägt. T. sömn, hvarur man ej lätt
uppvaknar. Del är l-l all se sig så misskänd. Göra
en lifvet l-t. T. hörsel, svag, klen h. Vara l.
i hufvudet, känna der liksom en tryckande tyngd.
— 4) Sömnig. Bli t. Känna sig l. — Deraf:
Tynga ti’ll. — 8) Svårmodig. T. till sinnes, till
lynnes. T-l lynne.
TUNGA, f. 4. I. (af Tung) 4) Börda, besvär.
Det är honom till mycken l. Bära dagens l.
och hella, arbetets möda. — 2) Tryckande
pålaga. Lägga l. ell. skall och l. på allmogen.
Lägga l. på sina undersåler.
TUNGA, f. 4. II. 4) Den köttiga, rörliga
kroppsdel i munnen, som är smakens verktyg,
derjemte nödvändig för talet, äfvensom för
tugg-ningen och sväljningen, sammansatt af ålskilliga
muskler och beklädd med en hinna, samt ägande
en mängd kärl, nerver och slemkörilar, hvilka
hålla den fuktig och hal. En slemmig, frisk t.
Leka med l-n i munnen. (Fig.) Slyra sin l.,
tala försigtigt, ej säga allt hvad som faller en in.
Hafva en qvick, rörlig, löpande l., god
tale-gåfva. Jag hade ordet på l-n. jag var nära atl
påminna mig ordel. Del ligger mig på l-n, det
föresväfvar dunkelt mitt minne. Hafva två l-gor
i en mun, vara falsk, dubbel i sitl tal. Hälla
t-n räll i munnen, vara försigtig i sitt tal.
Han säger alll hvad som kommer honom på
l-n, hvad som faller honom in. Ha hjertal på
l-n, säga sitt hjertas mening Öppet och oförslüldt.
Elak, giftig l., baklalare, smädare. — 2) Säges
äfv. om motsvarande kroppsdel hos djur, is>nn.
af slaglade djur, beredd till mal. — Rökl l. —
3) (fig.) Se Språk. — 4) (i Johanniterorden)
Nation. — 8) Se Killlare. — 6) Hvad som till
figuren liknar en menniskotunga. T-gor på en
flagg, på cn jacka. Tungorna i ell brädspel,
de spetsiga figurer i bottnen deraf, som utvisa
platserna för brickorna. T-n på en våg, den
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
