Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tungband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
TUN
TÜN
lilla spetsiga jernpjes, som visar, när vågen är i
jemnvigt. T. på en flöjt, m. n., se Klaff, bem. 4.
T. i en orgpipa, messingsblad i munstycket på
trumpetpipor. — 7) (boktr.) Bräde, som inskjutes
i falsrännorna på ett skepp. — 8) En art Flundra,
med sned mun. Pleuronectes Solea. — Ss.
Tung-formig, -körtel, -lik, -mus kel, -ner v,
-pulsåder, -åder.
TUNGBAND, n. 5. En tunn hudfåll, som
sträcker sig lodrätt under tungan framifrån bakåt.
TUNGBEN, n. 5. Ett under hakan beläget
fritt ben, hvarvid tungan med roten är fästad. —
Ss. T-s muskel.
TUNGBLODIG, a. 2. T-t temperament, d. s. s.
melankoliskt temperament.
TUNG BLOMSTER, n. 5. (bot.) Tungblomstrig
blomkorg.
TUNGBLOMSTRIG, a. 2. (bot.) Så kallas en
blomkorg, när alla dess småblommor äro utdragna
och tunglika.
TUNGBOKSTAF, m. 3. pl. — boksläfver.
Bok sta f, som uttalas med tungans tillhjelp.
TUNGBRÖSTAD, a. 2. Som har tung
ande-drägt.
TUNGBRÖSTIGHET, f. 3. Tung andedrägl.
TUNGEL, tünng’l, n. S. (ursprungi.:
Himmels-kropp) Måne.
TUNGELSKIFTE, n. 4. Månskifte.
TUNGFOTAD, a. 2. Tung på foten. Jfr.
Tung. — Syn. Tungrodd.
TUNGHUFVAD, a. 2. Tung i hufvudet. d. v. s.
då man der känner liksom en tryckande tyngd.
TUNGHÄFTA, f. 4. Det slags naturlyte, då
tungan är fastvuxen vid kanterna af tandköttet.
(Fig. fam.) Hon har inte t., är ganska munvig.
TUNGHÄND, a. 2. Säges om den, som tynger
bårdt med banden, då han fattar eller handterar
något.
TUNGHÖRD, a. 2. Som hör illa.
TUNGJORD, f. sing. Se Baryt.
TUNG LJUD, n. 5. Ljud, som frambringas
med tungans tillhjelp.
TUNG LÄST, a. 4. Svår att läsa (om lås).
TUNGOMÅL, n. 5. Se Språk.
TUNGPIPA. f. 4. Ett slags litet
blåsinstru-ment med ett fjädrigt blad eller tunga.
TUNGRODD, a. 2. 4) Som går tungt att ro.
— 2) (fig. fam.) Se Tungfolad.
TUNGROT, f. 3. pl. — röller. Nedersta delen
af tungan.
TUNGSAM, a. 2. (föga brukl.) Tung, svår.
TUNGSINT, a. 4. Tung till sinnes.
TUNGSINTHET, f. 3. Tungt sinne.
TUNGSPAT, m. sing. En tung, spalig,
kristalliserad stenart, hvari baryt förekommer.
TUNGSPEN, m. 2. (af gaml. ord. Späne, skifva)
En liten kläppformig kropp, som hänger ned ifrån
gomseglets midt och afsöndrar slem, för alt
bidraga till niundelarncs smidighet.
TUNGSPETS, m. 2. Spetsen af tungan. (Fig.
fam.) Jag hade ordet på t-en, var i begrepp all
uttala det.
TUNGSPÄN, se Tungspen.
TUNGSTEN, m. 2. En halft genomskinlig
stenart, beslående af volframsyrad kalk.
TUNGSÖFD, a. 2. Som vanligen sofver tungt.
TUNGT, adv. 4) Med stor tyngd. T. lastad.
— 2) Trögt, med svårighet. Andas t. Höra l.,
illa. Del går t. i del svåra väglaget. — 3)
På elt tyngande, tryckande sätt; så alt det
tynger, trycker. Gå l., tynga hårdt med foten vid
hvart steg. Häslen bär l., går tungt, så alt
han stöter för hvart steg. Ligga t. pa, tynga.
Hästen ligger l. på handen, drar hårdt på tygeln.
Del ligger l. i magen, tynger, besvärar magen.
(Fig.) Det ligger l. på hjertal, trycker hjertat.
Sofva l., se Sofva.
TUNIK. tynfck, f. 3. (fr. Tunique, lat.
Tu-nica) 4) Ett slags tröja eller lifstycke, som de
gamla Romarne buro under togan. — 2) (nu) Ett
slags liknande fruntimmersdrägt.
TUNN, a. 2. neutr. tunt. 4) Ej tjock, föga
tjock. Jfr. Tjock, bem. 2. En l. tråd. T. som
löf. T-l papper, tyg, foder. T-a kläder. T.
hinna, hud. — 2) Gles. Säden slår t. T-l
hår, skägg. — 3) Säges äfv. om flytande ämnen,
som ej hafva vanlig eller behörig tjocklek,
konsistens. T-l bläck. T. välling, soppa. T-t
kaffe. T. saft. T. blod. T. luft, mindre tät än
vanligt. Luften är tunnare än vallen, har mindre
täthet än vatten.
TUNNA, f. 4. 4) Stort, nästan cylindriskt,
bukigt laggkärl, med två platta, runda, lika stora
bottnar, mindre än ett Fat, större än en Ankare,
för öfrigt af olika storlek, och bestämd till
förvarande af våla eller torra varor. Slor, liten t.
Kött, smör i t-nor. En l. våtvaror. En t.
dricka. Lägga, packa i l-nor. (Fam.) Tjock
som en t., mycket ijock. — Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Dricks-, öl-. Kött-,
Smör-, Tjärtunna, m. fl. — 2) Hvad som
inne-hålles i en tunna. Han har fåll mycken frukt
i år, så att han sålt flera l-nor. — 3) Ett
torr- och våtvarumålt, olika för olika ämnen.
1 t. spannmål = 32 kappar eller 56 kannor
struket mål; 1 t. sall eller bränd kalk = 54
strukna kappar; 1 l. kalksten, trä- eller
stenkol, obränd gips, krita o. d. gröfre varor =
36 strukna kappar; 1 l. salladl kött, fisk, smör,
mjöl, beck, rödfärg &c. = 48 kannor; 1 l, sill
= 42 å 43 lispund och af s. k. Östersjöpackning
44 lispund; 1 l. jord- ell. trädfrukter = 24
kappar ell. 42 kannor (i Stockholm); 1 t. dricka
= 48 kannor; 1 l. tjära ell. Iran =48 kannor.
— Jag har köpl 100 l-nor säd. En half t.
frukt. — 4) Kubiskt målkärl för torra varor,
som håller en lunna. Se bem. 3. — 5) En t.
guld = 46,666 R:dr 32 sk. banko. (Fam.) Han
har l-nor guld, är bottenrik. — 6) (fisk.) Ett
slags ålfänge, bestående i en lunna med många
borrade hål.
TUNNA, v. a. 4. Fylla på tunnor. T. dricka.
Man säger i samma mening vanligare T. på’. T.
åf, se Aflunna. T. öm, lömma ur en tunna i
en annan. — Tunnande, n. 4.
TUNNBAND, n. 5. Band af trä eller jern på
en tunna (bem. 4).
TUNNBINDARE, m. 5. Handtverkare, som
förfärdigar tunnor och andra laggkärl. — Ss.
Tunnbindar-a rbele, -gesäll,
-handt-verk, -hustru, -verkstad.
TUNNBOJ, m. 2. (skepp.) Boj, bestående af
cn utlagd tunna.
TUNNBOTTEN, m. 2. pl. — bollnar. Botten
af en tunna.
TUNNBRÖD, n. 5. Ett slags slor, rund kaka
af kornmjöl, tunn nästan som glas.
TUNNDRANK. m. sing. ell.
TUNNDRÄGG, m. sing. Drägg, som lagt sig
på boltnen af en tunna.
TUNNEL, tünn’l, m. 2. (engelskt ord)
Underjordisk gång eller väg.
TUNNELAND, se Tunnland.
TUNNGODS, n. sing. 4) Varor, som forslas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
