Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Underhållning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÜND
UND
601
UNDERHÅLLNING, f. 2. 1) Underhållande.
— 2) (ny bem.) Tillställning, för att roa. Deraf
Aftonunderhållning, svarande mot det franska
Soirée.
UNDERHÅLLSKOSTNAD, m. 3. Kostnad för
underhållet af något. U-en för de kongliga
slotten.
UNDERHÅLLSTAGARE, m. 5. En, som njuter
årligt underhåll.
UNDERJORDEN, f. sing. def. Enligt grekiska
mytologien, en särskilt verld i midicn af jorden,
dit menniskornas själar (skuggor) kommo efter
döden, för alt straffas eller belönas. Pluto var
u-ns konung.
UNDERJORDISK, a. 2. i) Som befinnes eller
sker under jorden. U. gång. U-l hralf. U.
eld. U-a nalurverkningar. — 2) (myt.) Som
tillhör underjorden. U-a makter, gudar.
UNDERKASTA, v. a. 4. Nödga att utstå,
att genomgå; utsätta för. Han blef u-d lortur.
U. någol en sträng granskning, göra det lill
föremal för &c. Jag u-r det erl omdöme, jag
lemnar åt er alt döma derom. — U. sig, v. r.
Ullofva undergifvenhcl för; med undergifvenhct
foga sig uli; samtycka till något tryckande, svårt.
U. sig någon, någol. U. sig ens lydnad, välde,
vilja. U. sig Guds vilja. U. sig okel. U. sig
vilkoren. — U-d, part. pass. Del är många
svårigheter u-l. medför många s. Ingen
svårighet u., lätt. — Underkaslande, n. 4.
UNDERKASTELSE, f. 5. Samtycke alt
underkasta sig; undcrgifvenhet. Fordra
ovilkor-lig u.
UNDERKJORTEL, m. 2. pl. - kjortlar.
Kjortel, som bäres under den yttre.
UNDERKLÄDER, 3. pl. Klädespersedlar, som
bäras under de yttre plaggen.
UNDERKLÄDNAD, m. 3. o. — KLÄDNING,
f. 2. Klädning, som bäres inunder.
UNDERKOCK, m. 2. Lägre kock; biträde åt
en kock.
UNDERKONUNG, m. 2. Underlydande konung,
lydkonung, skattkonung.
UNDERKUFVA, v. a. i. Sc Kufya, bem. 4.
U. elt folk, en nation. — Syn. Beivinga, Lägga
under sitt välde. — Undcrk ufvande, n. 4. o.
Undcrkufning, f. 2.
UNDERKUFVARE, m. B. En, som
under-kufvar.
UNDERKUNNIG, a. 2. Underrättad.
Utbildas alltid med prep. om. Göra sig u. om någol.
UNDERKÄFT, m. 2. eller
UNDERKÄKE, m. 2. pl. — käkar.. Käft,
käke, som har sitt läge på undra sidan af munnen,
UNDERKÄNNA, v. a. 2. 4) Allt för ringa
uppskatta cller värdera. U. värdet af ens
för-tjensler. — 2) (i lagspråket) Ogilla, upphäfva.
U. en rälls beslut. — Un de r känna nde, n.4.
UNDERLAG, n. B. 4) Understa eller nedra
laget af något. — 2) Hvad som lägges inunder
lill slöd. — Syn. Bädd, Bäddning,
Undcrbädd-ning.
UNDERLAGSBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar.
Bjelkc, som tjenar lill underlag.
UNDERLEK, m. 2. Ett slags folklek, då en
af de lekande sitter på en stol {Understol), och
cn annan frambär lill honom de öfriges Under,
d. v. s. hvad de finna hos honom underligt,
hvar-efler han utnämner en af de undrande lill sin
efterträdare på Understolen.
UNDERLIF, n. B. Nedra delen af bålen på
en menniska, innehållande: Magen, tarmkana-
II.
len, lefvern, mjelten, stora magkörteln och
njurarna.
UNDERLIG, a. 2. 4) Som väcker undran;
underbar, ovanlig. En u. händelse. På ell u-t
säll. Det är icke u-l, all.. . — 2)
Besynnerlig. Del vore u-t, om jag ej skulle gå i land
dermed. U-a figurer. En u. menniska. Elt
u-l hufvud. — Syn. Se Besynnerlig.
UNDERLIG EN, adv. Sc Underligt.
UNDERLIGGANDE, a. 4. 4) Som ligger
under, har sitt läge under. U. papper. U. lon. —
2) Underlydande. Ell gods med u. hemman.
Svea rike med u. landskap.
UNDERLIGHET, f. 3. Underlig beskaffenhet;
besynnerlighet.
UNDERLIGT, adv. 4) Underbart, ovanligt.—
2) Besynnerligt. Del går u. lill i ver Iden.
UNDERLIK. n. B. (skepp.) Del understa
horisontella liket på ett råsegel.
UNDERLOPP, n. B. (skepp.) Främsta ändan
af cn skeppsköl, på hvilken försläfven är
upprest.
UNDERLYDANDE, a. 4. 4) (om person) Som
lyder under cn annan, underordnad. Brukas för
denna bem. äfv. subslanlivt. De u. — 2) (om
länder, ägor, domstolar) Som hör ell. lyder under
någol annat. U. besittningar, hemman,
lagsagor, län.
UNDERLÅTA, v. a. 3. (böjes som Låta) Ej
göra, försumma, låta bli. U. sin skyldighet. Han
u-läl ej all beljena sig af lillfallet. Jag kan
ej u. alt säga. — U-tå len, part. pass.
UNDERLÅTANDE, n. 4. Icke fullgörande,
icke iakttagande, försummande. U. af sin pligt.
Delta u. hade svåra följder.
UNDERLÅTENHET, f. 3. Sc Underlåtande.
UNDERLÅTENHETSSYND, f. 3. (teol.) Synd,
som begås, då man underlåter något, det lagen
befaller.
UNDERLÄDER, n. B. Läder, som sitter under
(på skodon, m. m.).
UNDERLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
4) Lägga under. U. någol lill slöd. — 2) (fig.)
Tillskrifva, tillägga. U. någol en annan
betydelse, än del har. — 3) U. sig, underkufva, slå
under sig. U. sig ell rike. — Äfv. Lägga
under sig. — Und er lä g gande, n. 4. o.
Ünder-läggnin g, f. 2.
UNDERLÄGSEN, ünnd’rlä’ggs’n, a. 2. neutr.
— et. 4) Ringare, mindre. En u. styrka. U-et
anlal. U-sna kunskaper. — 2) Säges om den,
sorn öfverträffas af någon i en sak. Han är
honom i lärdom vida u.
UNDERLÄGSENHET, f. 3. Egenskapen alt
vara underlägsen; ringare grad, skicklighet,
förmåga. U. i antal, i kunskaper, i förljenst.
UNDERLÄKARE, rn. B. Underordnad läkare.
UNDERLÄKT, m. 3. (byggn. k.) Längre och
gröfre läkt, som lägges perpendikulärl emellan
taksparrarna.
UNDERLÄN, n. B. Län, som hör under ell
annat.
UNDERLÄPP, m. 2. Nedra läppen.
UNDERLÄKARE, m. B. Underordnad lärare.
UNDERLÄTTA, v. a. 4*. Hjelpa till, lätta.
Delta u-de hans bemödanden. U. ens planer.
— Äfv. Lätta under. — Underlättande,
D. 4.
UNDERLÖJTNANT, m. 3. Officer med lägsta
rang vid elt regemente.
UNDERMAST, f. 3. (skepp.) Mast på ett
fartyg, utan dilhörande slänger.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
