Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Upplappa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPP
UPP
616
UPPLAPPA, v. a. 4. Lappa något, att det
åler blir brukbart. — Äfv. Lappa upp. —
Upplappande, n. 4. o. Upplappning, f. 2.
UPPLASTA, v. a. i. Föra (varor) i land
ifrån ett fartyg. — Äfv. Lasta upp. —
Upplastande, n. 4. o. Upplastning, f. 2.
UPPLEDSEN, a. 2. Se Ulledsen.
UPPLEFVA. v. a. 1. o. 2. Lefva ända till;
lefva, tills något inträffar; under sin lefnad pröfva,
röna. U. en hög ålder. Jag u-fver ej den
dag. då... Han u-fde den sorgen all se alla
sina barn lik. Jag har u-l många missöden.
— V. n. U. på nyll, få nytt lif, lifvas. — Äfv.
Lefva upp (endast för nculrum).
UPPLEMNA, v. a. 1. Föra från elt lägre
ställe till elt högre och ailemna. — Äfv. Lemna
upp. — Upplemnande, n. 4. o.
Upplem-ning, f. 2.
ÜPPLENA, v. a. o. n. 1. Se Lena upp. —
Upplenande, n. 4.
UPPLETA, v. a. 4. Leta efter något, tills
man finner det. — Äfv. Leta upp. —
Uppletande, n. 4. o. Uppletning, f. 2.
UPPLEXA, v. a. 4. (fam.) Gifva skarp
lill-rättavisuing. — Äfv. Lexa upp. —
Upplexan-de, n. 4.
UPPLIFVA. v. a. 4. Gifva nytt lif, lifva,
muntra, uppfriska, vederqvicka. Solen u-r åler
växterna. U-s af vin. (Fig.) Åler u. ens mod,
ifver, gifva en nyll mod, ny ifver. U. ell
em-bete, återställa det. U. minnet af någol. förnya
hågkomsten deraf. U. del gamla hatet,
åter-väcka del. — Äfv. Lifva upp. — U-s, v. dep.
Få nytt lif, lifvas, vederqvickas. — U-n de,
part. akt. Brukas stundom adjektivt, t. ex.:
En u. musik — U-d, part. pass. Lifvad,
uppfriskad, muntrad, munter. — Upplifvandc,
n. 4.
UPPLINDA, v. a. 4. Uppveckla något,
hvarmed ett föremål blifvit lindadt. U. en linda. —
Äfv. Linda upp. — Upp lindande, n. 4. o.
Upplindn ing. f. 2.
UPPLINIERA, v. a. 4. Liniera färdig till
skrifning. U. papper lill räkningar. — Äfv.
Liniera upp.
UPPLOCKA, v. a. 4. (af Locka) Locka att
komma nerifrån upp. — Äfv. Locka upp. —
Upplockande, n. 4. o. Upplockning, f. 2.
UPPLOCKA, v. a. 4. (af Plocka) Plocka och
upptaga, upphämta. — Äfv. Plocka upp. —
Upplockande, n. 4. o. Upplockning, f. 2.
UPPLOPP, n. 5. En genom någon
tillfällighet föranledd sammanskockning af personer, som
göra polismakten motstånd, men utan upprorisk
afsigt. U. inträffa i stora släder ofta. Göra u.
UPPLOSSA, v. a. 4. Lossa och öppna. —
Äfv. Lossa upp. — Upplossande. n. 4. o.
Upplossning, f. 2.
UPPLUCKRA, v. a. 4. Göra väl lucker. —
U. åkerjorden. — Uppluck r in g, f. 2.
UPPLÜGGA, v. a. 4. Stryka upp luggen,
t. ex. på kläde. — Uppluggande, n. 4. o.
U pplug gning, f. 2.
UPPLUPEN, se Upplöpa.
UPPLYFTA, v. a. 4. o. 2. 4) Lyfta uppåt,
högre upp; höja; åter uppställa, uppresa något
fallet. U. en börda från marken på axlarna.
U. sina händer. U. ögonen mot höjden. U.
ell barn, som fallit omkull. (Fig.) U. lill
skyarna, i högsta måtto prisa. U. lill anseende,
höja till anseende (en förut ringa person). U.
sill hjerla lill Gud, vända sina tankar till Gud
i bönen eller i gudliga betraktelser. — Äfv. Lyfta
upp (ej i fig. mening). — 2) (fig.) Gifva lyftning;
gifva högre, ädlare syftning; lifva med högre
känslor. Del u-ler själen, tankekraften, all
studera naturen. — U-nde, part. akt. Brukas
adjektivt för bem. 2. En u. tanke. —
Upplyftande, n. 4. o. Upplyftning, f. 2.
UPPLYSA, v. a. 2. 4) Sprida ljus öfver.
Solen u ser jorden. — Syn. Belysa. — 2) (fig.)
a) Gifva förmåga att klart inse, alt fatta,
begripa; bibringa rikliga begrepp. U. någon om
ell misslag. — b) (särskilt) Bibringa riktiga
begrepp i andligt och religiöst hänseende. U.
men-niskorna. 0 Herre! upplys milt förstånd.
— c) Förklara. U. ell ämne. U. en mörk text.
U. en sats med exempel. Tiden skall u. allt.
— Syn. Belysa. — S) nU. på predikstolen, vid
offentlig gudstjenst ifrån predikstolen
tillkänna-gifva, att något blifvit hittadt. Oftare säges för
denna bem. Lysa upp. — U-nde, part. akt.
Brukas äfv. adjektivt. t. ex.: En u. förklaring.
U. tillägg. U. noter. — U-s t, part. pass. U.
rum. gata. Brukas ofta bildligt som adjektiv,
och betyder då: Som har sanna, tillräckliga och
tillämpliga kunskaper. U. förstånd. En u. man.
U. lidehvarf. I dessa u-a lider.
UPPLYSARE, m. 3. Den, som upplyser (i
andlig mening).
UPPLYSNING, f. 2. 4) a) Spridning af ljus
Öfver något. Jordens u. genom solen. — Syn.
Belysning. — b) Det ljus, som sprides Öfver något.
U-cn i rummet var svag. — Syn. Belysning.
— 2) a) (i allmänhet) Bibringande af riktiga
begrepp angående en sak, ett ämne; underrättelse;
förklaring. Få u. om någol. Gifva u. i cn
sak, i ell ämne. Det skaffade ingen u. De,
som åslunda närmare u. härom. — Syn.
Belysning. — b) (särskilt) Sanna, tillräckliga och
tillämpliga kunskaper, och, såsom en följd deraf,
frihet ifrån villfarelser och fördomar. Arbeta på
nationens u. U-en, allmänt utbredda sådana
kunskaper. Religiös och politisk u., riktiga
begrepp om menniskans sanna förhållande till sina
medmenniskor, till staten och till Gud. — c) teol.)
Den H. Andes nådeyerk, i hvilket han genom
lagen och evangelium meddelar den kallade
menni-skan kunskap om hennes syndaelände samt om
nåden i Christo. — 3) U. från predikstolen,
tillkännagifvande från predikstolen, att något
blifvit hittadt. tillvarataget.
UPPLYSNINGSVIS, adv. Såsom upplysning;
i ändamål att upplysa. U. får jag nämna,
all. -.
UPPLYST, Se Upplysa.
UPPLYST, adv. Pä ett sätt, som röjer ett
upplyst förstånd; såsom man bör vänta af ett
upplyst förstånd. Ni läckes u. finna, inse, all...
UPPLÅGA, v. n. 4. Se Uppblossa. — Äfv.
Låga upp.
UPPLÅNA, v. a. 4. Förskaffa sig genom lån;
låna på flera håll. Säges endast om penningar,
helst i fråga om större summor. U. penningar.
— Äfv. Låna upp. — Upplånande, n. 4. o.
Upplåning, f. 2.
UPPLÅTA, v. a. 3. (böjes som Låta) 4) öppna.
U. dörren. U. sin mun. — Äfv. Låta upp. —
2) Öfverlåta, Öfverlcmna till någon nyttjandet af
en sak. Jag har u-lålit åt honom nyttjande
rätten dcrlill. U. ell rum ål någon. —
Upplåtande, n. 4.
UPPLÅTELSE, f. 3. öfverlåtande. Jfr.
Upplåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
