Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Upplåtelsebref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 UPP
UPPLÅTELSEBREF, n. S. Laga handling,
hvarigenom något upplåles åt en person.
UPPLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 1)
Lägga på ett högt, högre ställe, på en upphöjd
plan. U. något på hyllan. U. ett lik på elt
bord. — 2) Framlägga. U. penningar på disken.
—. 3) Lägga öppen. U. sina kort. — 4) Lägga
uppå hvart annat, i hög, hop, hvarf, lager. U.
ved i famnmåll. — 5) (fig.) Lägga i förråd;
samla ihop, spara ihop. U. varor i magasin.
U. salt, spannmål. U. någol i förråd. — 6) U.
malen, upptaga den ur gryta, panna och lägga den
på fat, o. s. V. U. hår, lägga det på någol visst
prydligt sätt. U. bank, en bok. en klädning,
ell skepp, se L.ägga upp. — Äfv. Lägga upp
(hellre för bem. 5). — Upplagd, part. pass.
U-l spel, så säkert, att det kan läggas upp. U-l
råd, aftalad anläggning, tillställning. —
Uppläggande, n. 4. o. Uppläggning, f. 2.
, ÜPPLÄNGA, f. 4. (skepp.) U-gor kallas de
timmer på etl fartyg, som äro med foten ställda
på Öfra ändan af botienslocken och fastbultadc
Vid öfra hälften af zillran
UPPLÄRA, v. a. 2. Gifva fullkomlig lärdom,
undervisning. Brukas ej i fråga om studier. U.
någon i ell yrke. — Äfv. Lära u pp.
UPPLÄSA, v. a. 2. I. Medelst nyckel Öppna.
U. en dörr, ell skrin. — Äfv. Läsa upp. —
Uppläsande, n. 4. o. Uppläsnin g, f. 2.
UPPLÄSA, v. a. 2. II. Läsa högt (tryckt,
skrifvet, eller ur minnet). U. elt protokoll. U.
någol ur minnet. — Äfv. Läsa upp. —
Uppläsande, n. 4. o. Uppläsning, f. 2.
UPPLÖJA, v. a. 2. 4) Genom plöjning
upptaga ur linda. U. obrukad jord. — 2) Plöja
(åker) första gången. — 3) Vid plöjning blotta,
få upp i dagen. U. nedgräfda penningar, ben
af menniskor. — Äfv. Plöja upp. —
Upplöjande, n. 4. o. Upplöjning. f. 2.
ÜPPLÖPA, v. n. 3. (böjes som Löpa) 4) Löpa
uppåt, uppför, i höjden; raka upp. — Vanligare
Löpa upp. — 2) (fig.) Tilltaga, sliga; äfv.
belöpa sig. — Vanligare Löpa upp. — 3) (om
maskor, sömmar, m. m.) Se Löpa upp. —
Upplupen, part. pret. U. maska, som gått upp.
U. ränta, förfallen till betalning. —
Upplöpan-de,n. 4. o. Upplöpning, f. 2.
UPPLÖSA, v. a. 2. 4) Lösa, taga upp (någol
knutet o. s. v.). U. cn knut. — 2) (kem.) a) Så
förena en fast kropp med en vätska, att han i
denna förening blir flytande. U. metaller i syror.
U. sall i vatten. — b) Se Analysera. — 3) (fig.)
a) Åtskilja (en församling, förening). U. en
sammankomst, ell samfund. U. ett äktenskap. —
b) Utreda, förklara. U. ell problem. U. gåtan.
— c) (i musik) U. ell ackord, öfvcrgå från ett
dissonerande i etl konsonerande ackord. — Äfv.
Lösa upp (isynn. för bem. 4). — Upplösande,
n. 4.
UPPLöSLIG, a. 2. Som kan upplösas.
UPPLÖSLIGHET, f. 3. Egenskapen att kunna
upplösas.
UPPLÖSNING, f. 2. 4) Handlingen eller
verkningen, hvarigenom något upplöses. Jfr. Upplösa,
alla bem. U. af en knut. U. af ell äktenskap,
af elt problem. Elt ackords u. — 2) (kem.) a)
Se Lösning, bem. 3. — b) Se Analys. — 3) Se
Anarki. — Ss. U - s ti l Is lån d.
UPPMANA, v. a. 4. Under åberopande af
pligt, skyldighet, nödvändighet o. s. v., genom
tal eller skrift, påyrka något af en person. U.
någon till hörsamhet. — Äfv. Mana upp. —
ÜPP
Syn. Mana, Anmana, Uppfordra. Se äfv.
Uppmuntra. — Uppmanande, n. 4. o.
Uppmaning, f. 2.
UPPMARSCHERA, v. a. 4. Marschera uppåt,
uppföre eller fram. — Äfv. Marschera upp. —
Uppma rschering, f. 2.
UPPMETA, v. a. 4. Fånga genom mete. —
Äfv. Meta upp. — Upp me lande. n. 4.
UPPMJUKA, v. a. 4. Göra mjuk, mjukare.
Ü. ell plåster. — Äfv. Mjuka upp. — U ppmj
u-kande, n. 4. o. Uppmjukning, f. 2.
UPPxMOTA, v. a. 4. Mota uppåt, till ett högre
ställe; uppdrifva. — Äfv. Mota upp. —
Upp-motande. n. 4.
UPPMUDDRA, v. a. 4. Genom muddring göra
djupare. U. en å. — Äfv. Muddra upp. —
Upp-muddring, f. 2.
UPPMUNTRA, v. a. 4. Lifva ens sinne, mod;
gifva, återgifva liflighet, godt lynne, munterhet,
hopp, mod, förlröstan; äfv. egga, uppmana,
upp-sporra. U. en sorgsen vän. U. någon i dess
olycka. U. en att försöka. U. soldaterna lill
nyll anfall. — Äfv. Muntra upp. —
Uppmuntrande. n. 4.
UPPMUNTRAN, f. sing. indef. eller
UPPMUNTRING, f. 2. 4) Lifvande af ens
sinne, mod, hopp. — 2) Uppmuntrande tal, ord.
skrift.
UPPMURA, v. a. 4. Uppföra, uppbygga af
mursten. — Äfv. Mura upp. —
Uppmurande, n. 4. o. Uppmurnin g, f. 2.
UPPMYNTA, v. a. 4. Till myntning använda
alltsammans (af elt metallförråd). Allt silfrel är
u-dt. — Äfv. Mynta upp.
UPPMÅLA, v. a. 4. Genom målning gifva
nytt utseende. — Äfv. Alåla upp. —
Uppmålande, n. 4. o. Uppmätning, f. 2.
UPPMÄRKSAM, a. 2. 4) Som noga ger akt
på något. U. åhörare, åskådare, läsare. Vara
u. på allt. U. på sitt eget bästa. Göra cn u.
på någol. — Syn. Aktgifvande. Atlentiös; (fam.)
Andäktig. — 2) Som ger akt på hvarje tillfälle
att tjena, hjelpa en annan, visa artigheter, o. s. v.
Vara, visa sig u mot någon.
UPPMÄRKSAMHET, f. 3. 4) Själens
oaflåt-liga riktning på ett föremål, för all vinna
noggrannare kunskap derom eller bättre ernå
dermed åsyftade ändamål. Sinlig u., sinnenas
riktning på elt föremål, för all tydligt förnimma
del samma. Intellekluel u., riktningen af
förståndets kraft, för att jemföra och sammanbinda
begrepp. Vända, rikta, fästa sin u. på någol.
Väcka, fästa ens u. på någol. Göra u. på.
vid, lemna u. ål, gifva akt på. Lemna utan
u., ej gifva akt på, ej bry sig om. Aled u.
betrakta, läsa någol. Aled u. följa ens rörelser.
— Syn. Aktgifvande. Akt, Atlention; (fam.)
Andakt. — 2) Uppseende. Del väckte mycken,
allmän u. — 3) a) Aktgifvande på hvarje tillfälle
alt tjena en annan. Han visade mig mycken u.
— b) (har i denna bem. plur.) Tjenst, artighet,
som lill följe deraf bevisas någon. Hans
ständiga u-cr emol henne. Visa någon en u.
UPPMÄRKSAMMA, v. a. 4. (nyll ord) Rikta,
fäsla sin uppmärksamhet på något.
UPPMÄRKSAMT, adv. Med uppmärksamhet.
UPPMÄTA, v. a. 2. 4) Genom mätning
bestämma ett föremål till längd, yta eller innehåll.
U. en väg, en åker, skeppsvirke. — 2) Afmäia
elt visst qvanlum af något. U. 5 alnar lärfl.
— Äfv. för begge bem. Mäla upp. —
Uppmätande, n. A, o. Uppmätning, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
