Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vallflicka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
VAL
VAL
VALLFLICKA, f. 4. Flicka, som vallar
boskap.
VALLFÄRD, c. 5. Se Vallfart.
VALLFÄRDAS, v. d. 4. Företaga en vallfart.
V. lill Rom. [Valfärdas.]
VALLGATA, f. 4. (forlif.) En fri plats
innanför vallgången i fästningar eller fältverk.
VALLGOSSE, m. 2. pl. — gossar. Gosse,
som vallar boskap.
VALLGRANAT, - -åt, m. 3. (krigsk.)
Vall-granater, ett slags fordom brukliga äggformiga
stora granater, som på breschen af en fästning
nedrullades emot de stormande.
VALLGRÄFVARE, m. 5. En, som
uppgräf-ver jord och deraf uppkastar en vall.
VALLGÅNG, m. 2. I. Vaktande af boskap,
som går i vall.
VALLGÅNG, m. 2. II. (fortif.) 1) Gång
emellan vall och graf. — 2) Den del af en vall, på
hvilken försvaret uppställes
VALLHALL, se Valhall.
VALLHJON, n. 5. Person, som vallar
boskap.
VALLHORN, n. B. Lur, som brukas af
vallhjon.
VALLHUND, m. 2. Se Fårhund.
VALLKULLA, f. 4. Se Vallflicka.
VALLKYRIA. se Valkyria.
VALL-LAMPA, f. 4. (fortif.) Ett slags lampa
af brinnande tallved och beck, hvarmed en
fäst-ningsgraf nattetid från vallen upplyses.
VALL-LAVETT, –vätt, m. 3. Elt slags
fästningslavett, som nyttjas på vallgångar.
VALLMAR, se Vadmal.
VALLMO, vållmö, m. sing. (i folkspråket pl.
vallmoger) 4) Ett örtslägte med flera arter, hvilka
alla innehålla opium. Papaver. (Fig.) Sömnens
v., sömnen. — 2) Blomma af denna ört. En v.
— Ss. V-frö, -knopp, -saft.
VALLMOOLJA, f. i. Olja, som crhålles af
vallmofrö.
VALLMUSKÖT, vållmuschö’t, m. 3. Ett slags
slåndmusköt af större kaliber och tyngd.
VALLNING, f. 2. I. Betande kreaturs
vaktning.
VALLNING, f. 2. II. Igenväxning med gräs.
Se äfv. Upplandning.
VALLNING, f. 2. III. (med.) Svallning. V. i
blodet.
VALLNÅL, f. 2. (befästn.k.) Lutande palissad
med spetsen nedåt.
VALLONSMIDE, - onsmi’de, n. 4. Det slags
smide, då lackjernels nedsmältning, färskning och
del färskade jcrnels sammanarbctning till smälta
förrättas i en så kallad smältarehärd, hyarefter
en särskilt räckarehärd begagnas för jernets
ul-räckning.
VALLPENNINGAR, m. 2. pl. Betalning till
vallhjon.
VALLPIPA, f. 4. Se Herdepipa.
VALLRAT, vållralt, m. sing. (t. IVallralh) Se
Spermaceti. — Skrifves rättare Hvalraf.
[Val-rat, Vallra, Vallraf, Vakaf.]
VALLRATSLJUS, n. B. Det samma som
Spcr-macetiljus.
VALLROSS, vållrå’ss, m. 2. (isl.
Hross-hva-lur) Se Bvalross. [Valross.]
VALLSÄTTARE, m. S. Se Vallgräfvare.
VALLVISA, f. 4. Visa, som plägar sjungas af
vallhjon.
VALLÖRT, f. 3. Apoteksväxt med hvita eller
ljusröda blommor. Symphytum officinale.
VALMAN, m. B. pl. — män. Person, vald
af en folkförsamling, för alt jemle andra likaså
valda personer välja en folkrepresentant.
VALMAR, se Vadmal.
VALMO, se Vallmo.
VALNÖT, vålnöT, f. 3. pl. — nötter, (egenll.:
Valsk ell. Välsk nöt) 4) Nöten af Valnölträdet.
— 2) Veden eller virket deraf. Eli skåp af v.
— Ss. V-bord, -skal, -skåp, -trä.
VALNÖTOLJA, se Nötolja.
VALNÖTTRÄD, n. B. Eli Irädslag ifrån
Persien med stora nötter och utmärkt virke. Juglans
regia.
VALOMRÖSTNING, f. 2. Omröstning vid
ett val.
VALORT. m. 3. Orten, der ett val förrättas.
VALP, vållp, m. 2. (isl. Bwölpr; angl.sax.
Hvelp) 4) Unge af hundslägtet. En hynda med
v-ar. — 2) (ög. fam.) Ung narr; oerfaren, men
inbilsk yngling. — Syn. Glop.
VALPA, v. n. 1. (om hundar) Få ungar. —
V a l p n i n g . f. 2.
VALPAKTIG, a. 2. (fam.) Se Pojkaktig. —
Valpa klighel, f. 3. — Valpakli g l, adv.
VALPLATS, vålplålls, m. 3. (af Val, nederlag
i strid) Ställe, der ett fältslag hålles eller hållits.
Bli på v-en, slupa i elt fältslag.
VALPSJUKA, f. 4. Elt slags hundsjukdom,
som förekommer vanligen hos valpar.
VALPSTINN, a. 2. neulr. — slint. Se
Ung-stinn. V. hynda.
VALPTIK, f. 2. Valpslinn hynda.
VALRAF. se Vallrat.
o VALRIKE, n. 4. Rike, der vid en konungs
frånfälle hans efterträdare utses genom val.
VALRÄTT, m. sing. Rätt alt välja.
VALRÄTTIGHET, f. 3. Rättighet all genom
val ulse en person till värdighet, embete, o. s. v.;
äfv. rättighet alt deltaga i val.
VALRÖST, f. 3. Röst vid val. Jfr. Röst,
bem. 4, c.
VALS, m. 2. I. (t. Walze, sannolikt af Val,
II) 4) Cylinder, isynnerhet då den är rörlig
omkring sin axel. — 2) (geom.) Se Cylinder, bem. 4.
— 3) (boktr.) Se Svärlvals.
VALS, m. 3. II. (t. Walzer) 4) En allmänt
bekant dans, som utföres efter % eller % takt,
nationaldans i Böhmen och Österrike. — 2)
Musikstycke, satt för detta slags dans. [Valts.]
VALSA, v. a. 4. I. Med en vals eller i
valsverk utplatta, utsträcka, uträcka, uilänja. F.
plåtar. — Valsande, n. 4.
VALSA, v. n. 4. II. Utföra del slags dans,
som kallas vals.
VALSDRÄNG, m. 2. Arbetare vid elt
valsverk.
VALSEDEL, vålséd’1, m. 2. pl. — sedlar.
Sedel, som, vid val. af en väljande afgifves, och
hvarpå den af honom valdes namn är skrifvet.
VALSFORxMIG, a. 2. Till formen liknande en
vals. — Syn. Cylindrisk.
VALSHJUL, n. B. Första hjulet i ett ur.
VALSK. se Välsk.
VALSLÅS, n. B. Ett slags bösslås med rulle
for eldstålet, antingen uti delta eller på dess fjäder.
VALSMASKIN. - - schfn, m. 3. Maskin,
hvarmed på urmakarverkstäder hjulkuggar afrundas.
[- machin, - maschin.J
VALSMÄSTARE, m. B. Den af arbelarne vid
ett valsverk, som har tillsyn öfver arbetet.
VALSNING, f. 2. L Arbetet, förfarandet, då
något valsas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
