- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
680

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vidhänga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

680

VID

VID

trum). — Vidhäftning betyder äfven d. s. s.
Ad-hesion (se d. o.).

VIDHÄNGA, v. a. 2. Hänga något vid elt
annat. — V. n. 4) Vara hängande vid något. —
2) (fig.) Se Vidlåda, bem. 2. — V-nde, part,
pres. Ur med v. kedja. — Vidhängande,
n. 4. o. Vidhän gnin g, f. 2. (för bade aktiv
och neutrum). — Vidhängning betyder äfven
d. s. s. Adhesion (se d. o.).

VIDI, vidi. Latinskt ord, som belydcr: Jag
har sett. — Tecknas på en skrift till bevis, alt
man sett den.

VIDIMATION, ––Ischön, f. 3. Se
Vidi-mering.

VIDIMERA, v. a. 4. (af lat. Vidimus, vi
hafve soll) Bestyrka en skrifts likhet med
originalet. V. en a/skrift.

VID1MERING, f. 2. 4) Handlingen, då man
vidimerar. — 2) Sjelfva påskriften, hvarigenom
något vidimeras.

VIDJA, vfddja, f. 4. (af Vide) Böjlig
vidc-qvist. Smal som en v.

VIDJEBAND, n. 5. Band af en vidja lill
laggkärl, o. s. v.

VIDKOMMA, v. a. 3. (böjes som Komma)
4) Komma vid. vidröra. Han tjärar ned allt
hvad han v-mer. — Äfv. Komma vi d. — 2) (fig.)
Angå. röra. Hvad den saken v-mer. — Äfv.
Komma vid (t. ex.: det kommer dig ej vid).
— V-nde, part. akt. Nyttjas ofta absolut, såsom
prep., i samma mening som Angående (se detta
ord).

VIDKÄNNANDE, n. 4. Erkännande;
vidgående.

VIDKÄNNAS, v. dep. 2. 4) Erkänna
slägt-skap, bekantskap o. s. v. med någon. Han ville
ej v, sin fattiga släglinge. — 2) Se Vidgå.
Han ville ej v , att han gjort det. — 3) (fig.)
Lida, bära, uppbära skadan, kostnaden af något.
V. en förlust. Han fick v. kostnaden.

VIDLYFTIG, vi’dly fftigg, a. 2. (t. weilläufig)
4) Sorn sträcker sig vida omkring. V. skog,
socken. — 2) Öfvcrflödande af ord eller
biomständigheter. V-l tal. V. stil. V. berättelse. Säges
äfv. om person, t. ex.: V. i sitt tal, i sill
skrif-säll. — 3) Vidt utgrenad, vidt omfattande. V.
slägl. VI verk, som beslår af många delar.
F. byggnad, beslående af många byggnadsdelar.
V. trädgård, ganska stor. V. sak. som fordrar
lång tidsuidrägt. — 4) (fig.) Utsväfvande. En v.
yngling. (Vidlöftig).

VIDLYFTIGHET. f. 3. 4) Egenskapen att
vara vidlyftig. För alla bem. af Vidlyftig.
Socknens v. Berättelsens v. Hans v. tröttar.
Släg-lens, byggnadens, sakens v. (fig.) Hans v. har
förstört honom. — 2) (i plur. fig.) a)
Utsväfnin-gar. En yngling, känd för sina v-er. —
b) Svårigheter, olägenheter; skulder. Sätta sig
i v-er. [Vidlöftighet].

VIDLYFTIGT, adv. 4) På ett vidlyftigt sält,
med vidlyftighet. Tala, skrifva v. Utbreda sig
v. om en sak. V. utföra ell ämne. — 2) (fig.)
Vidt, vidsträckt. Bo v, hafva öfverflödigl stor
våning. Lägga sig v ul, allt för myckel
utvidga sina affärer; äfv. blottställa sig för
mångfaldiga svårigheter, olögenheicr, äfventyr. — 3) (fig.)
På ett utsväfvande sätt; äfv. öfverfiödigt kostsamt,
slösaktigt. Lefva v., utsväfva; ruckla. [-[Vid-löfligl].-] {+[Vid-
löfligl].+}

VIDLÅDA, v. a. 2. (nf Låda ell. Loda, från
Lod) 4) Sitta fast vid något liksom genom
lödning. — 2) (fig.) Finnas bos. Många brister v.

oss. — V-nde, part. pres. V. smuts. —
Vidlådande, n. 4. o. Vidlådning, f. 2.

VIDMAKTHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla)
Hålla vid makt, d. v. s. sörja för. alt något
bibehålies i samma stånd, skick, ordning, hålles
vid lag. V. ordningen. — Vid makthål
lande, n. 4.

VIDRIG, a. 2. (af Vid, i bet. emot) 4)
Stridig, motsatt. 1 v-l fall. / v. händelse. — 2) Som
är emot. Ha en v. lycka. V-t öde. V-l
omdöme. Syn. Ogunslig, Ogynnsam. Oblid.
Mol-gjord, Motig. — 3) Som gör obehagligt inlryck.
Eli v-t ansigte. V. fysionomi. Han är mig
alllid v. V. lukt. smak. — Syn. Vedervärdig.
Motbjudande. Se äfv. Obehaglig.

VIDRIGHET, f. 3. 4) Vidrig beskaffenhet:
ogynnsambet, oblidhet; obehaglighet: vidrig smak,
lukt. Ödets v. Eli ansigles v. Eli ämnes v.
för smak, lukt. — 2) Se Vedervärdighel, bem. 2.

VIDRIGT, adv. På ett vidrigt sätt. Del går
v. för oss. Smaka, lukta v.

VIDRÄKNING, f. 2. Uppgörelse af räkning
med någon.

VIDRÖRA, v. a. 2. i) Röra med handen
eller någon del af sin kropp; nalkas ett föremål
tillräckligt nära att komma i beröring dermed.
V. någon med handen, med foten. Hans arm
v-rdc min. — Äfv. Röra vid. — 2) (fig.) Omröra,
omnämna. Blott v. Lösligcn v. — V-nde.
part. akt. Brukas absolut, nästan såsom prep., i
samma mening som Angående. —
Vidrörande, n. 4. (för begge bem.).

VIDRÖRING, f. 2. 4) Närmande, hvarigenom
något vidröres. — 2) Omedelbar närhet emellan
tvenne föremal, som vidröra hvarandra.

VIDRÖR1NGSPUNKT, m. 3. Punkt, i
hvilken tvenne föremål vidröra hvarandra.

VIDSITTA, v. n. 3. (böjes som Silta) Silla
fästad vid något. — V-nde, part. pres. Ur med
v. kedja.

VIDSKEPELSE, vfdschéppällse. f. 3.
(sannoliki af Vid, prep. som äfven betyder: emot, och
antyder något falskt, oriktigt, samt gamla verbet
Skipa, ordna, äfv. odla, dyrka: således cgentl.:
Falsk dyrkan). Tron att öfvcrsinliga väsenden
inblanda sig i Ungens vanliga lupp och
frambringa verkningar, stridande mot naturordningen.
Del är en v. Fallenhet för v.

VIDSKEPLIG, vfdschéppligg, a. 2. 4)
Inlagen af vidskepelse. En v. menniska. — 2) Som
röjer, innefattar vidskepelse. V. tro.

VIDSKEPLIGHET, f. 3. 4) Benägenhet för
vidskepelse. — 2) Sc Vidskepelse.

VIDSKEPLIGT, adv. På eti vidskepligi sätt,
med vidskepelse.

VIDSTRÄCKT, a. 1. 4) Som sträcker sig
vida omkring. V-a länder. V. rike. — 2) (fig.)
Vidt omfallandp, ganska stor. V. handel,
bref-vexling, makt. V. bemärkelse, jemförelsevis
mer omfallandc. I ordets v-astc b. — Adv. Se
Vida, Vidt.

VIDT. adv. 4) Med stor vidd, ulslräckning.
V. utsträckt, utbredd. Sträcka sig v. omkring.
F. och bredl, vidlyftigt, t. cx.: Orda v.ochbredl
om någol. — 2) Långt. V. aflägsnad. — Så v.
ell. För så v., adv. Så vida, så myckel, efter
hvad. Sd v. jag förstår. För så v. man
kunnat inhämta.

VIDTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) 4)
Antaga. V. en lära. — 2) Brukas i vissa talesätt,
t. ex.: V. en anstalt, en åtgärd, göra förfogande
om etc. F. en utväg, tillgrips, taga aln tillflykt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free