- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
683

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vildbasare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VJL

VJL

683

VILDBASARE, m. 3. (fam.) Odygdig, yr,
orcgerlig pojke; tygellös, utsväfvandc yngling.

VILDBI, n. 4. Bi, som lefvcr i skogen.

VILDBRÅD, vflldbråd, n. sing. (isl. Villubrad,
t. Wildprel, egentl. matnyttigt vildt) Vildt
lef-vande djur, hvilka såsom matnyttiga äro föremål
för jagt. Större v. Smått v. — Skrifves äfv.
Villbråd och Villebråd.

VILDBRÅDSTJUF, m. 2. pl. — ijufvar. En
som olofligt fångar eller jagar vildbråd.

VILDBÄR. n. S. Se Ormbär, bem. 4.

VILDDJUR, n. 3. (uttalas i allmänhet:
vfll-jür) 1) Vildt lefvande rofdjur af de större,
farligare slägtcna. Fara fram som ell v., grymt,
obarmhertigt; härja, plundra, förstörs. — 2) (fig.)
1 högsta måtto grym menniska. — Ss. V-sspår.

V1LDDUFVA, f. 4. Vildt lefvande, olamd
dufva.

VILDE, vfllde. m. 2. pl. vildar. Menniska,
som lefver i det råa naturtillståndet.

VILDFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. 1) Vildt
lefvande fågel, isynn. sådan som är matnyttig. —
2) Vild sjöfågel, d. v. s. som har smak af
vildbråd. — 3) (i sing. kollekt.) Sådana fåglar i
allmänhet.

VILDGRÄS, n. sing. (enligt folktron) Gräs, som
har den kraften alt villa den, som går deröfver.
(Fam.) Han har gått öfver v., är på villo
kommen.

VILDGÅS, f. 3. pl. — gäss. Se Grågås.

VILDHAFRE, m. sing. Se Sandhofre.

VILDHET, f. 3. 1) Vildt tillstånd, utseende;
vild beskaffenhet. Dessa folkstammars v. Dessa
trakters v. — 2) Tygellöshel. ursinnighel, raseri.

VILDHONUNG, m. sing. Honung af vilda bin.

VILDHUD, f. 2. (garf.) Hud, tagen af vildt
lefvande djur: buffelhud.

VILDHUMLE, m. sing. Vildt växande humle.

VILDHYLL, m. sing. Se Sommarhyll.

VILDHÖR, m. sing. örten Linum
cathar-licum.

VILDINNA, f. 1. Qvinna, som tillhör elt vildt
folkslac.

VILDKATT, c. 4. Vildt lefvande katt.

VILDKORN, n. sing. örten Hordeum
muri-num.

VILDKÖTT, n. sing. Mjukt, svampigt, lätt
blödande kött i sår, hvilket hindrar dellas
läkning.

VILDMAN, m. 5. pl. — män. Se Vilde.

VILDMARK, f. 3. Obrukad och obebyggd
trakt, isynn. skogstrakt. — Syn. Öken.

VILDOXE, m. 2. pl. — oxar. Se Buffel,
Uroxe.

VILDPERSILJA, f. sing. örten Acthusa
Cy-napium, som mycket liknar persilja, men är giftig
för menniskor och fjäderfä.

VILDPÄRON, n. 3. Vildt päronträd. Pyrus
communis.

VILDQV1TTEN, vi’lldqvi’tt’n, m. 3. Vildt
växande qvittenlräd.

VILDREN, vflld-rén, f. 2. Vildt lefvandeo ren.

VILDSENAP, vflldsénapp, m. sing. Se
Åkersenap.

VILDSINNAD. a. 2. Se Vildsint.

VILDSINNADT, adv. Se Vildsint, adv.

VILDSINT, a. 1. Som har ett vildt sinnelag;
orcgerlig, tygellös. — Adv. På elt vildsint sätt;
tygellöst, oregerligl.

VILDSTAM, m. 2. pl. — slammar. Vild
trädstam.

VILDSVIN, n. 3. En art af svinsläglct, vildt

lefvande i södra ländernas skogar, svart eller
svartgrå, med längre betar och tryne än lama
svinets, samt sundare och smakligare kött. Sus
Scropha fcrus. — Ss.V-sbog,-sgris,-shona,
-sjagt, -slryne.

VILDSVINSHÜND, m. 2. Jsgthund, dresserad
till vildsvinsjagt.

VILDT, n. sing. Se Vild.

VILDT, adv. 1) Utan ans och vård af
menniskor; utan såning, plantering eller skötsel. V.
lefvande djur. Växa v. — 2) Smaka v., af
vildbråd. — 3) På ett vildt sätt, med vildhet;
ursinnigt, grymt, bistert; lygellösl, oregcrligl.
Blicka v. Fara v. fram. Lefva v.

VILDÅSNA, f. 4. Vildt lefvande åsna.

VILDÄPLE, n. 4. Frukt af vildapel.

VILJA, v. a. o. n. 4. Pres. ind. Vill; p\.Vilje,
VHjen, Vilja. Impf. Ville. Jmper. Vill; pl.
Vil-jen. Sup. Velat. 4) (i vidsträckt bem.) Åtrå,
eftersträfva, åstunda, önska, tycka, hafva lust.
Du skall få alll hvad du vill. Han vill ha
det till hvad pris som helst. Gör som jag
vill. Det ena du vill, del andra du skall.
Hvad vill han? Han vet icke hvad han vill.
Antingen han vill eller ej. Det vill jag gerna
göra. Hvad vill ni honom? hvad är ert ärende
till honom? hvad har ni att säga honom? hvad
vill ni göra med honom? Gör som ni vill, som
ni tycker. Ni kan göra, huru ni vill. Göra,
lefva som man vill, efter godtycke, behag. När
ni vill. Så myckel ni vill. Ha alll hvad man
vill. Om ni vill som jag. Del vill jag gerna.
Hellre vill jag dö. V. hafva, Önska, t. ex.:
Han vill ha krig; äfv. fordra i betalning, t. ex.:
Huru myckel vill du ha för hästen? Jag vill
tro det, hoppas, önska det. Han gör intet mer,
än han vill, än han behagar. Jag skulle v. ell.
jag ville, säges af höfiighet i st. f. Jag vill,
t. ex.: Jag skulle v. tala ell par ord med er;
jag ville gerna se er hos mig; uttrycker äfv.
trots, l. ex.: Han påslår, att han rår på mig;
det skulle jag v. se. V. en väl. illa, vara
vänskapligt, fiendlligt sinnad emot någon. Så
myckel ell. hvad du (han, ni o. s. v.) vill, så mycket
(ell. hvad) som helst, t. ex.: Ni må gråta så
mycket ni vill; han må göra hvad han vill.
Han må vara så stark han vill, huru stark
som helst. Han må vara hvar, hvarifrån han
vill, hvar, hvarifrån som helst. Vare dermed
huru del vill, huru som helst. Inte mer än
del vill, knappt nog, så der, näppeligen, med
möda. — 2) (uti inskränktare mening) Bestämma
sig till verksamhet, beslut, enligt begrepp om ell
ändamål. Jag vill göra del, emedan jag anser
del vara rätt. Han vill ej lyda. Vill Gud
(ell. om Gud vill), far jag nästa vecka. — 3)
Befalla, bjuda. Gud vill, alt alla skola lyda
hans bud. Konungen vill, alt... Lagen vill,
all man afhåller sig derifrån. Religionen,
moralen, mensklighelcn vill, all man bistår
sin nästa. Olyckan har velat all..., genom
olycka har händt, att... — 4) Samtycka, bifalla.
Om ni vill, så gå vi ul. Ja, del vill jag. Vill
ni liga? vill ni sluta? lig! sluta upp! — 3)
Brukas med negation om liflösa ting, för att
uttrycka en oförmåga, oduglighet, t. ex.: Veden vilt
icke brinna. Pennan vill icke gå. — 6) Vilja
brukas äfven som bjclpverb, och betyder då:
Skola; hålla på alt. Jag vill slrax förklara
det. Del vill, ville blifva allt för svårt alt....
det skall, skulle &c. Hon ville svimma, höll på
att svimma. — 7) Under Vilja förstås ofta (helst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free