Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vilja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
VIL
VIL
fam.) ell annal verb, t. ex.: Han vill (sliga) af
hästen. Han vill ifrån mig, vill lemna mig.
Hvari vill ni? hvari ämnar ni er? (Fi$.) Hvari
vill ni med del? hvad är er mening dermed?
V. fort, skynda, ha brådi; äfv. fortkomma,
trif-vas, t. ex.: del planterade trädel vill icke fort.
V. fråm, vilja gå, komma, hinna o. s. v. fram.
Hvad vill han (göra) med del? V. lill, (fam.)
fordras lill, t. ex.: Del vill Jobs tålamod lill
all stå ul dermed. V. Tn, ul. vilja gå, komma
o. s. v. in, ul. V. ut, äfv. vilja betala ut; Äfv.
vilja säga ul, t. ex.: Han vill ej ul med
pengar; ej vilja ut med sanningen. V. ål, vilja
komma åt. t. ex.: Han vill ål mina pengar:
han vill ål mig, för del jag motverkade hans
val. — V-nde, part. pres. Se Vetande,
part. akl.
VILJA, f. sing. (äfv. i sing. Vilje, hvilket är
den ursprungliga formen.) 1) (i vidsträcktare
mening) Förmågan atl begära, åtrå vissa ting och
förkasta andra. Äfv. Bcgärelseförmåga. — 21 (uti
inskränktare bem.) Förmågan alt fritt bestämma
sig lill handlingar; förmåga af sjelfverksamhct
efter afsigt. Fri v., se Fri, bem. 2.
Menni-skan är begåfvad med förnufl och fri v. Med
min v. Med min /ria v., frivilligt. (Fam.)
Han har ingen v., säges om den, som saknar
kraft och beslutsamhet; äfv. om den, som oj har
rättighet att yttra någon vilja. — 3) UtÖfningen
af denna förmåga; äfv. det man vill. Kraftig,
fasl v. Del strider cmol min v. Verkställa
ens v. Rätta sig efler en annans v. Jag skall
underrätta er om min v. Följa sin egen v.
Han vill hafva sin v. fram. Det är så min
v. Del har icke skell med min v. Med vett
och v. Af fri v., otvunget. Få sin v. fram,
få som man vill. Låta ell barn ha sin v., låta
det få göra som det vill. Göra en lill viljes,
uppfylla ens önskan. En persons yttersta v.,
dess lestamentariska anordning. — 5) Befallning,
bud. Guds v. Del är konungens v., all.. .
Vår nådiga v. är all...
VILJANDE, n. 4. (fil.) Akt af viljan såsom
förmåga; viljans verksamhet.
VILKOR, vfllkå^r, n. B. (t. Willkühr) 4) (i
vidsträcktare mening) Det, förutan hvilket en ting
ej kan vara eller tänkas. Viljans frihel är v.
för ell sedligt handlingssätt. — 2) (uti
inskränktare mening) Något, som antingen måste
tillkomma eller undanrödjas, för alt en orsak må
kunna verka. Värmes närvaro är merendels
ell v., hvarunder kroppars frändskap yttrar
sig: dess frånvaro är v-et för vattnets
frys-ning. — Syn. Förbehåll, Beting. Förord. — 3)
En väntad händelse eller handling, som någon
antagit och lillkännagifvit såsom bestämmande
grund för sitt görande och låtande. Vackert
väder är ett v. för resans företagande. — 4)
Något, som en person fordrar af en annan, för
atl löfte eller aftal skall anses giltigt. Du skall
få hvad du begär, med v. att..., med del v-et
all... Med v. af aklsamhet. Eli hårdl v.
Antagna, erbjudna v. På sådana v. Ulan v.—
5) Öfverenskommen, afslulad punkt i ett fördrag.
V-en i ell kontrakt, i ett fredsfördrag. — Syn.
Artikel. — Vilkor, pl. 1)
Förmögenhcls-om-ständighcter. Vara i goda v. Lefva efler sina
v. Förbättra sina v. Deras olika v. — 2)
Lönevilkor, lön. Han tog mig i sin Ijensl och
gaf mig goda v. — Skrifves äfv. Villkor.
V1LKÖRLIG, vf llkå’rligg o. villkå’rligg% a. 2.
4) Som innehåller vilkor. V. sats. — 2) Åtföljd
af vilkor; gifven under visst vilkor, vissa vilkor:
beroende af någon viss händelse. V-l löfte. F.
förskrifning, förbindelse. — Skrifves äfv.
Villkorlig.
VILKORL1GEN, villkå’rligänn, adv. Med
vilkor; beroende af viss händelse. — Skrifves äfv.
Villkorligen.
VILKORLIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
vilkorlig. — Äfv. Villkorlighel.
VILKORLIGT, adv. Se Vilkorligen.
VILL, a. (pop.; egentl. Vild) 4) Vilsen. Mest
i sammansättningar, såsom: Husvill, Rådvill,
Veck-vill. (Pop. o. fam.) F. och galen, alldeles ifrån
förståndet. Se äfv. Rasvill. — 2) Vredgad,
för-lörnad, ond. Hon är så v. på mig. — Adv.
Se Vilse. Fara v.
VILLA, v. a. 4. I. Se Förvilla. — F. sig,
v. r. Se Irra sig.
VILLA, f. 4. II. 4) Se Villfarelse. Gå i v.,
gå vilse. V-lor och dårskaper. En v. blotl det
är, all så du tycker. Optisk v., den irring,
som synsinnet är underkasladt. Vara, komma
på villo (gammal böjd kasus), fara vill, komma
vilse. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Tankevilla, Synvilla, Drömvilla. — Syn.
Villfarelse. Irring, Förvillelse, Förblindelse,
Illusion, Inbillning, Inbillningsfoster, Drömbild,
Dröm-villa, Drömfantasi, Luftbild, Gyckelbild,
Gyckelspel, Gyckclverk, Bländverk, Hjernvilla.
Hjern-fosler, Hjernspöke. — 2) Förvirring, villervalla.
Sista v-n blir värre än den första. — 3)
Fel-skott med skyttcln vid väfning.
VILLA, f. 4. III. Cirkelformigt böjdt bleck,
som anbringas inuti ett lås, rundt omkring
nyckelhålet, och som hindrar nyckelns omvridning, om
axet ej har deremot passande inskärningar.
VILLA, f. 4. IV. (lat.) Landlhus, landtgård
bredvid en stad.
VILLANDE, n. 4. (pop.) F. haf, det vida haf.
VILLBASARE, VILLBRÅD, VILLDJUR, m. fl.,
se Vildbasare, &c.
VILLDRIFVANDE, a. 4. (pop.) Som drifver
vilsen omkring. En v. hund.
VILLERSTÅL, n. sing. EU slags stål, dels
af lackjern, dels af färdigt råstål, som egentligen
göres till dragskifvor för tråddrageriernas behof.
VILLERVALLA, f. 4. Förvirring, oreda.
Hans affärer äro i en förskräcklig v. Råka i v.
VILLFARA. v. a. 3. (böjes som Fara) Göra
lill viljes; bevilja. V. någon. F. ens önskan.
— Vill fara nde, n. 4.
VILLFARANDE, n. 4. Se Vilsefarande.
VILLFARELSE, vHlfårällse, f. 3. Ett falskt
omdöme, såvida det antages för sant. Sväfva i
v. Råka i v. Taga någon ur sin v. Komma
ur sin v.
VILLFARIG. a. 2. 4) Som gerna villfar
an-dra, efterkommer andras vilja. — 2) Se Villig.
VILLFARIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
villfarig; villighet.
VILLHJERNA, f. 4. Svärmare, fantast.
VILLIG, a. 2. 4) Färdig, beredd att gerna
göra något, som begäres. Jag är v. atl följa er.
Han var strax v. derlill. — 2) Se Villfarig,
bem. 4.
VILLIGA, v. a. 4. (nytt ord) Bevilja, gå in pa.
VILLIGHET, f. 3. Egenskapen atl vara villig;
villigt sinne, villfarlghct.
VILLIGT, adv. Med villighet, ulan motstånd,
utan ovilja. V. underkasta sig något.
VILLKORN, VILLMARK, se Vildkorn,
Vildmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
