Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vindbrunn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686 VIN
VIN
VINDBRUNN, m. 2. Brunn, der vattnet
uppfordras medelst vindning.
VINDBÖJTEL, vfnndböjtel, m. 2. pl. —
böjt-lar. (t. Windbculcl) Vidlyftig, utsväfvande person,
rumlare.
VINDEL, vi’nnd’1, m. 2. pl. vindlar. Det
vridna på snäckor.
VINDELSNÄCKA, vi’nnd’lsnä’cka, f. 4.
Snäck-släglct Turbo.
VINDELTRAPPA, f. 4. Trappa, som går
rundt omkring en pelare eller slolpe. — Kallas
äfv. Svängtrappa.
VINDFANA, f. 4. Se Väderhane.
VINDFJÖL. n. 5. Se Plogfjöl.
VINDFLAGRA, f. 4. (sjöt.) En hastig, men
snart öfvergående tillökning i vindens styrka.
VINDFLÄKT, m. 2. Fläkt af vinden.
VINDFLÖJEL, m. 2. pl. — flöjlar. Se Flöj,
Väderhane.
VINDFÅNG, n. 5. 4) Yla eller rymd af ett
föremål, som emottager vind. Ett segel har
myckel v. — 2) Se Ventil. — 3) Mekanisk
inrättning med fyra vingar, som tjenar att moderera
hastigheten af hjuls rörelse (i pendelur, m. m.).
— 4) Rör, som utifrån ledes in i en kamin eller
kakelugn, för att frambringa nödigt luftdrag.
VINDFÄLLE, n. 4. Träd, fällda genom blåst.
VINDGRÄS, n. 5. Se Anisblommor.
VINDHUND, se Vindthund.
V1NDHVIRFVEL, m. 2. pl. — hvirflar. Se
Väder hvirfvel.
VINDICERA. v. a. 4. (lat. Vindicare) 4)
Tillvinna. — 2) Återvinna. — 3) Hägna, förfäkta,
försvara.
VINDJERN, n. 5. Se Svängjern.
VINDKAST, n. 3. eller
VINDKUL, m. 2. Se Vindstöt.
VINDLINA, f. 4. Tåg till en häfmaskin.
VINDLING, m. 2. (nat. bist.) V-ar kallas
gän-gorna på ett snäckskal.
VINDLÅDA, f. i. Se Vdderlåda.
VINDLÖPARE, m. 5. Jaglhund, som vid jagl
håller nosen upp i vädret.
VINDLÖS. a. 2. Utan vind. V. sjö.
VINDMÄTARE, rn. 3. Se Anemometer.
VINDNING, f. 2. Handlingen, då man vindar.
VINDPIPA, f. 4. Dragrör hos
klockgju-tare.
VINDPUST, m. 2. Stark vindfläkt.
VINDRAF, m. sing. Utpressade drufskal.
VINDRAG ARE, m. 5. Person, som kyprar
och buleljerar vin åt vinhandlare.
VINDRUFVA, f. 4. Bärklase af vinrankan. —
Ss. V-ve saft.
VINDRÄGG, m. sing. Drägg på vin.
VINDRÄTT, vi‘nndrä’tt, adv. (sjöt.) Med
för-släfvcn emot vinden.
VINDSDÖRR, f. 2. Dörr till en vind.
VINDSEGEL, n. 3. Se Vädervcxlingsmaskin.
VINDSFÖNSTER, n. 3. Fönster till en vind
eller ett vindsrum.
VINDSGLUGG, m. 2. Glugg på vinden lill
elt hus.
VINDSIDA, f. 4. Den sida, hvarifrån vinden
blåser.
VINDSKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare på vinden af elt bus.
VINDSKAPPA, f. 4. Den betäckning och
fodring, som göres omkring elt vindsfönsler.
VINDSKIFVA. f. 4. Se Kompass-skifta.
VINDSKONTOR, vipndskånnlör, n. 3. Litet
slängdt förvaringsrum på cn vind.
VINDSKUPA, f. 4. Se Vindskappa och
Vindskammare.
VINDSNABB, a. 2. (poet.) Snabb som vinden.
VINDSPEL, n. 3. En af en vals och ell hjul
af olika diametrar, men rörliga omkring samma
axel, sammansatt maskin, som vid valsen har
fästad ena ändan af en lina, hvilken lindar sig
omkring densamma, allt efler som maskinen
kringvridcs, och vid hvars andra ända är fästad
en last, som skall lyftas. Se f. ö. Bråspel,
Gångspel.
VINDSPELARE, m. 3. Se Vindböjlel.
V1NDSPOF, m. 2. pl. — spofvar. Se
Stor-spof.
VINDSPOLE, m. 2. pl. — spolar. En art
Bcckasin. Scolopax Phæopus.
VINDSRUM, n. 5. Boningsrum på en vind.
VINDSTEN, m. 2. (bibi.) Vindellrappa af sten.
VINDSTILLA, f. 4. Lugnt väder.
VINDSTRAPPA, f. 4. Trappa, som föror upp
till en vind.
VINDSTÖT, m. 2. En snart öfvergående,
plötsligt kommande och ganska häftig vind.
VINDSVALE, nom. prop. m. (nord, myl.)
Vinterns fader. V-s son, vintern.
VINDSVÅNING, f. 2. Våning, som har sill
läge på vinden till ett hus.
V1NDTAFLA, f. 4. Se Vindskifva.
VINDTHUND, m. 2. (t. Windhund) En ros
af hundslägtet, stor, med långt hufvud, lång,
smal, spetsig nos. smala, korta öron, lång, mager
hals och kropp, veka lifvet uppdraget, benen höga
och magra, svansen lång och tunn, med gul.
brun, svart eller hvit färg: loppet utmärkt skarpt.
VINDTHYNDA, f. 4. Honan af
Vindlhundar-nes ras.
VINDUGN, m. 2. Ett slags ugn, der man
genom ell starkt drag åstadkommer cn ytterst
häftig eld.
VINDUNST, m. 3. Se Vinånga.
VINDVAK, f. 2. Vak uti isen på sjö eller
flod, uppkommen genom vattnets strömning under
isen eller genom bllsvädcr.
VINDÄGG, n. 3. Ägg ulan skal.
VINDÄTARE, m. 3. (sjöt.) Fartyg, som vid
kryssning ligger vinden så nära som möjligt.
VINDÖGA, n. 4. pl. — ögon. Vindögon
kallades, hos våra förfäder, de gluggar på stugutaket,
genom hvilka röken utsläpptes.
VINDÖGD, a. 2. Som skelar med ögonen. —
Syn. Skclögd. Skelande.
VINDÖGDHET, f. 3. Det fel på synen, då
man skelar.
VINFAT, n. S. Fal, hvari vin förvaras.
VINGAD, a. 2. Försedd med vingar.
Fåg-larne äro v-e. V-e insekter. (Rot.) V. sljelk,
på tvenne sidor längs efler försedd med bladartadc
delar. F-t bladskaft, vid båda sidorna beklddi
mcd bladdelar.
VINGBEN, n. 3. Benet, hvarvid cn fågelvinge
är fäs! ad.
VINGBRED, a. 2. 4) Som har breda vingar.
— 2) (fig. fam.) Högmodig, dryg. Göra sig v.t
högmodas, yfvas.
VINGRREDD, f. 3. Bredden af cn vinge
(isynn. fågelvinge).
VINGBRUTEN, a. 2. neu!r. — ct. Som fått
vingen bruten. En v. fågel.
VINGE, m. 2. pl. tingar. 4) Kroppsdel hos
fåglarna, äfvcnsom hos några däggdjur
(fläder-mössen) och en del insekter, med hvars fillhjclp
dc forlskalla sig genom luften. Hönan
försam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
