Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vällustig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
VÄL
VÄL
Högsta grad af sinlig njutning, isynnerhet
könsdriftens hejdlösa tillfredsställande. Vara böjd för
v. Lefva i v.
VÄLLUSTIG, väl-lüsstigg o. vällüsstig, a. 2.
4) (om sak) Högst behaglig; sorn ger högsta
njutning, eggar de sinliga begären, tillbringas uti
vällust. En v. njutning. V. dröm, tanke,
känsla. Föra etl v-l lif. — 2) (om person)
Fallen för vällust; som lefvcr i vällust.
VÄLLUSTIGHET, f. 3. Vällustig natur, böjelse
för vällust.
VÄLLUSTIGT, adv. På etl vällustigt sätt; i
vällust; ined en känsla af vällust. Lefva v. V.
uppfödd. Blicka v. på någon.
VÄLLUSTING, vällüsstinng. m. 2. En, som
lefvcr i vällust.
VÄLLÄRD, väl-lä’rd, a. 2. Som besitter
mycken lärdom, myckel lärd. Titel, som gifves lägre
ograducradc prester eller skollärare, studenter och
ofta äfven gymnasister. Komministern,
ärevördige och v-e. herr N. N. Studeranden, v-c,
herr N. N. (Magistrar kallas Höglärde.)
VÄLMAKT, f. sing. Lyckligt, blomstrande
tillstånd. Vara i v. I v-ens dagar.
VÄLMENANDE, a. 1. 1) Som menar väl.
Hon är myckel v. — 2) Se Välment.
VÄLMENING, f. 2. Välvillig mening, god
afsigt. Hans v. kan ej misskännas. V-en af
delta tillbud är obestridlig. Jag gjorde det
af v., i v.. af ren v., i bäsla, största v.
VÄLMENT, välment, a. 4. Som härrör af
välmening; sagd eller gjord i välmening. V.råd.
V. föreställning, varning. — Ädv. I välmening,
af välmening.
VÄLMÅENDE, välmålinnde, a. 1. Som mår
väl: a) Är vid god helsa; b) Väl bergd, i
välstånd. Eli v. folk.
VÄLMÅGA, f. sing. 1) Friskt helsotillstånd.
Befinna sig i högönskelig v. — 2) Se
Välstånd.
VÄLORDNAD, välå rdnadd, adj. 4. Väl
ordnad. y.il inrättad. Etl v-l samhälle.
VÄLPLÄGA, v. a. 1. (fam.) Väl förpläga.
Brukas mest i fråga om dryckesvaror. — F-d,part.
pass. o. adj. 2. (fam.) Berusad. —
Välplägande, n. 4.
VÄLPLÄGNING, f. 2. God förplägning. Se
Välfägnad. — Brukas mest i fråga om
dryckesvaror.
VÄLSIGNA, välsfnngna o. välsi’nngna, a. 4.
(af Signa, helga eller utmärka med korstecknet)
4) Genom bön och ceremonier inviga till heligt
bruk. I allmänhet Inviga. Jesus v-de brödet.
— 2) Nedkalla Guds nåd och beskydd öfver.
Han v-de sina barn, innan han dog. Presten
har v-l deras förening. — 3) Lofva, prisa med
känslor af vördnad och tacksamhet. V-d vare
Gud! Eflerverlden v-r honom, v-r hans minne.
Jag v-r den slund, som förde honom till mill
möte. — 4) (om Gud) Förläna nåd och lycka.
Gud har v-l Abrahams säd. Gud v-ne er!
Gud har v-t dem. deras arbete. Herren v-ne
oss och bevare oss! — V-d, part. pass. o. adj.
4) Brukas, såsom particip, för alla förestående
bemärkelser. Det v-de brödet, oblaten i
nattvarden, bostian. En af Herrans tjenare v.
förening. Min välgörares v-e namn skall evigt
lefva i mill minne. Af Gud v. V-l tillstånd,
hafvandeskap. Vara i v-t tillstånd, vara
haf-vande. (Subslanlivt) Kommer, J min faders v-e,
som af min fader blifvit välsignade. — 2)
(adjek-livt) a) Hcrrlig. Elt vt regn. V. skörd. V-l
land, ganska bördigt. V. predikan, i hög grad
uppbygglig. — b) (fam.) Tråkig, evinnerlig;
förbannad. Nu kommer den v-e menniskan igen.
När han börjar med sina gamla v-e historier,
blir jag strax sömnig. Den v-e menniskan,
som tog min halt! — Välsignande, n. 4.
VÄLS1GNADT, väkfnngnall o. välsi nngnatt,
adv. (fam.) I högsta måtto, ganska, hjertans. F.
rik skörd. Ell v. vackert barn. Växa v. V.
läng, slor, ful, dum.
VÄLSIGNELSE, välsfnngnällse, f. 3. 4)
Nedkallande af Guds nåd och beskydd öfver någon.
Faderlig, moderlig v. Jag gifver dig min v.
Den fattiges v-r. — 2) Guds synnerliga nåd och
ynnest. Gud har i rikt måll gifvit honom sin
v. Jag önskar dig v., all v., all Guds v. Del
har du Guds v. af, Gud skall välsigna dig
derför. (Fam.) Ha Guds v. af någol, fullt upp.
(Fam.) Del har ingen v., han bar deraf ingen
båtnad, glädje. Del är ingen v. med hans
arbete, han vinner dermed ingenting. Der är Guds
V., der är god tillgång, der lins fullt upp. Guds
gåfvor. — 3) Välsignadt minne. Hans namn
lefver i v. — 4) Bönen »Herren välsigne eder
(oss)!» Läsa v-n. Läsa v-n öfver
nattvardsbarn.
VÄLSINNAD, välsfnnadd, a. 2. Som hyser
välvilliga tänkesätt, goda afsigler.
VÄLSK, vällsk, a. 2. (i äldre språket äfv.
Valsk, d. v. s. Gallisk) Fordom d. s. s. Italiensk.
V-l band, bokband, som har skinn blott i ryggen,
ej är kapilaladt och föga eller inlel förgyldl. F.
böna, se Bondböna.
VÄLSKAPAD, a. 2. Född med felfri kropp.
Ell v-t gossebarn. — Syn. Välbildad.
VÄLSMAKANDE, a. 4. eller
VÄLSMAKLIG, a. 2. Som har behaglig smak.
V. rätt.
VÄLSMASKIN, vällsmaschfn, m. 3. Elt slags
maskin, som brukas, för alt afrunda kuggarna på
små hjul i ur. [-machin, - maschin.]
VÄLSPELNTNG, f. 2. (i fråga om kortspel)
Skicklig spelning.
VÄLSTÅND, n. sing. Goda
förmögenhcls-om-sländighcler, goda vilkor. Silla, vara i v., vara
välbergd, i goda vilkor.
VÄLT, vällt, m. 2. (af Välta) Ett
åkerbruksredskap, vanligen bestående af cn tung rund stock,
som genom dragning af hästar eller oxar rullas
öfver åkern, för alt jemna och tilltrycka jorden.
VÄLTA, vällta, v. a. 4. I. (af Väll) Köra med
vält. V. en åker.
VÄLTA, vällta, v. n. 2. II. Hvälfva om,
sljelpa. Vagnen välte. V. med en vagn, köra
omkull med’den. — V. a. (böjes för impf. o. sup.
äfven efter 4 konj.) 4) Hvälfva om, sljelpa
omkull. Han välte vagnen i dikel. — 2) Se
Vältra.
VÄLTALARE, m. 5. Genom vältalighet
utmärkt offentlig talare. Dcmoslhcnes och Cicero
voro utmärkta v. Wallin var cn slor
andlig v.
VÄLTALIG, a. 2. 4) (om person) a) Som
med vältalighet framför sina tankar i offentliga
föredrag. Den v-e Demoslhencs. — b) (fam.)
Som talar väl och med lätthet. — Syn. Talför.
— 2) (om sak) a) Som röjer, tillkännagihcr
vältalighet; utmärkt genom vältalighet. En v.
framställning. V-l föredrag. F. stil. — b) Som
har egenskapen all röra, beveka, öfverlyga,
öhcr-tala. Vllrycka sig i v-a ordalag. Brukas i
denna bem. ofta bildligt, t. ex.: V-a lårar. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
