Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Växande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄX
VÄX
715
slägtes form. Säges om organiska kroppar (djur
och växter), men äfven oegenlligt om vissa
oorganiska. t. ex. stenarler, ehuru växandet hos dem
sker på ett mekaniskt sätt, genom blott yltre
tillsättning af främmande partiklar. Barnet har på
en kort lid vuxit myckel. Låta skägget v.
Del växer ingen säd der i landet. Trädet
växer långsamt. F. i höjden, på tjockleken.
F. alll för rankig, smal, späd. Säden växer
tät, tunn. Bankan växer omkring trädet. Det
växer på träd, på berg. (Fam.) Det växer
inte på träd, är ej lätt alt finna. — F. bort,
med liden, under växandet, försvinna. — F. fast,
se Faslväxa. — F. fr åm, genom växandet skjuta
fram. — F. ifrå’n, växa upp, så att man blir
för stor för något, t. ex.: Han har vuxit ifrån
riset. V. ifrå n sig, genom växande förlora i
utseende, aftaga i skönhet. — F. igrfn, åter växa
fram, upp; äfv. öfvertäckas af gräs, gro igen;
äfv. fyllas, minskas genom växter, t. ex.:
Hamnen växer igen. — V. ihöp, Tn, se Hopväxa,
Inväxa. — F. om, genom växande blifva större,
längre, högre än någon, t. ex.: Han har redan
vuxit om mig. — V. ITU, upp, se Tillväxa.
Uppväxa. F. till sig, blifva vackrare, förskönas
under växande. — F. ur kläderna, genom växande
ökas i storlek, så att kläderna bli för små. V.
ur känseln, genom växande förändras, så att man
ej mer är igenkännelig. — F. ul, se Utväxa.
Han har redan växt ut ell. han är redan
utvuxen, har redan fått sin fulla växt, växer icke
mer. — V. å ter, sc Växa igén. — V. 0’fver,
se Öfverväxa. — 2) (fig.) Tilltaga, ökas, stiga i
höjd. Vattnet växer allt mer i floden. Han
såg sina lärjungar inom kort lid v. till ell
antal af tretusen. — V-n de, part. pres. V.
träd. V. gröda. — Växt ell. Vuxen, part,
pret. Väl, illa växt, som har vacker, ful växt.
(Fam.) Klädningen passar, som vore den vuxen
på honom, sitter utomordentligt väl. Vara en
vuxen, vara jemngod med, gå upp emot någon.
Vara en ting v-, vara i stånd all ulföra det,
i. ex: Delta förelag är han ej vuxen. (Vexa.j
VÄXANDE, n. 4. 1) Tilltagande i storlek
genom en inneboende lifskraft. — 2) (fig.)
Tilltagande. tillökning, stigande, förstoring. [Vexande.]
VÄXEL, VÄXLA, m. fl., se Vexel, Vexla,åec.
VÄXT, part. Se Växa.
VÄXT, m. 3. 4) (ulan plural) Växande.
Plantornas v. Slå i v-en, håila på att växa. Stanna
i v-en, i förtid upphöra att växa. Del hindrar
v-en. Skjula i v-en, växa starkt. — 2) Hvad
som uppvuxit. Delta årets v., detta årets gröda;
äfv. skott på träd o. s. v., som under delta året
utväxt. Af gårdens v., af det som vuxit på
gården tillhörig jord. — 3) En organisk kropps form,
för så vidt den genom sjelfva växandet
tillkommit och fått någol för sig egendomligt.
Menni-skors v. är myckel olika. Denna hästens v.
är någol klumpig. Trädel har en vresig v.
Vacker, ful, reslig, klen, medelmåttig v. Stor,
liten lill v-en. Hennes v. börjar formera sig,
börjar få sina bestämda former. Den örten är
till v-en lik stockrosen. En klädning, som är
skuren efler v-en. Skära lill en klädning i
v-en, skära till den så stor och vid, för en ännu
växande person, att han ej så snart växer ur den,
d. v. s. något ftörre och vidare än efter växten
för tillfället. (Fig. fam.) Skära till i v-en,
öf-verdrifva, skarfva (vid berättelse, beskrifning,o.s.v.).
— S. f. 3. 4) Organisk kropp, som utan frivillig
rörelse, sådan som djuren äga, utvecklar sig af
en inneboende kraft (Lifskraft), bildar nya delar
(växer), och fortplantar sig med organer, hvilka
årligen bortfalla. Träd, buskar, örter, mossor,
lafvar, svampar äro v-er. Lefva af v-er.
Ettåriga, fleråriga v-er. — 2) Se Utväxt,
Köll-växt. Knöl.
VÄXTALKALI, vä’xlållkali, n. 3. pl. —
alka-lier. (kem.) Vegetabilisk saltbas, d. v. s.
växtämne, som reagerar på växtfärger och neutraliserar
syrorna fullkomligt.
VÄXTANATOMI, ––––––mi’, f. 3. Läran om
växternas delar och inre byggnad.
VÄXTART, m. 3. Art af ett växtslägte.
VÄXTBAS, vä’xlbås, m. 3. (kem.) Saltbas af
växtriket.
VÄXTDEL, m. 2. Del af en växt.
VÄXTDJUR, n. 3. Se Zoofyt.
VÄXTDÖD, m. 2. Svampsläglet Eurolium.
VÄXTFAMILJ, –mfUj, f. 3. (bot.) Flera
växlslägten, som likna hvarandra i bildning,
blommor m. m., men afvika från hvarandra i en eller
annan fröredningsdel. Naturlig ordning.
VÄXTFIBER, väjtfi’b’r, m. 5. p). — fibrer.
V-fibrer kallas de trådar, som utgöra bastet och
veden hos träd och buskar.
VÄXTFYSIOLOGI, växtfysiålåji’, f. 3. Den del
af fysiologien, som sysselsätter sig med växterna.
VÄXTFÄRG, m. 3. Färg, lillredd af växlsaft.
— Kallas äfv. Saflfärg.
VÄXTGIFT, n. 3. Gift, som härleder sig ifrån
växtriket.
VÄXTGIFVANDE, a. 4. Som befordrar
växtligheten.
VÄXTHUS, n. S. Särskilt byggnad för sådana
växter, hvilka vegetera flera år, utan alt kunna
uthärda landets vinter, eller för sådana, hvilkas
storlek icke tillåter uppdragande i varmbänk.
VÄXTHÄR, n. 5. (bot.) Hår på en växt.
VÄXTJORD, f. sing. Jord, Ijenlig för
växtligheten.
VÄXTKEMT, vä’xltjemi’, f. 3. Den del af
organiska kemien, som omfattar de ämnen, hvilka
leda sitt ursprung ifrån växlriket. [- chemi.]
VÄXTKRAFT, f. 3. Den inneboende kraft,
som verkar växandet.
VÄXTKRISTALL, - - åll, m. 3. Oorganiskt,
till kristall ulbildadi ämne i växter.
VÄXTLIF, n. 3. Växternas lif, bestående deri,
att de kunna, medelst derlill inrättade organer,
nära sig och fortplanta sitt slägte. Kallas äfven
Vegetabiliskt lif.
VÄXTLIG, a. 2. Som befordrar, gynnsam för
växandet. F. jordmån. — Syn. Vegetativ.
[Vext-lig)
VÄXTLIGHET, f. 3. Växande; växllif. —
Syn. Vegetation.
VÄXTLIM, n. sing. (kem.) Ett i de flesta växter
förekommande qväfvehaltigt ämne, som klibbar i
fuktigt tillstånd, och bildar i torrt en gul
genomskinlig massa.
VÄXTMYLLA, f. 4. Mylla, tillkommen af
förruttnade växter.
VÄXTOLJA, f. 4. Olja, som erhålles af
växtriket.
VÄXTRIKET, n. sing. def. Benämning på den
del af naturkropparna på vår jord, som omfattar
växterna.
VÄXTSAFT, m. S. Saft af en växt.
VÄXTSJÄL, f. 2. (fil.) Det slags lifsvcrksambet,
som uppenbaras endast genom känsla.
VÄXTSLEM, n. sing, (kem.) Ett i en stor
myckenhet växter förekommande ämne, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
