Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y - Yttrande ... - Z - Z ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720 YTT
bara sig, förete sig. Jag vet ej, huru denna
verkan y-r sig.
YTTRANDE, n. 4. Något som yttras. Detta
hans y. upplags illa. — Syn. Utlåtande,
Förklaring. Uttryck.
YTTRANDERÄTT, m. sing. Rätt att
meddela andra sina tankar, för all upplysa och
upplysas.
YTTRE, odj. kompar. af Ut. 4) Som är utåt,
utanför, framför; ulvändig, utverles. På y.
sidan. Y. rummet. Y. graf, gård. De y.
de-larne af menniskan. — 2) (tig.) Som tillhör eller
har afseende på det ulvertes, i motsats till del
Inre. Hon sköter de inre, han de y.
göro-målen. — 3) Utifrån kommande, utländsk,
främmande. Y. påstötningar. Y. inflytelse. Polen
dukade under, ej för y. fiender, ulan för
in-verles söndringar. — Del yttre, s. n. 4)
Allt hvad som tillhör, utgör, afser något ulvertes;
de yltre delarne. Del y. af menniskokroppen.
— 2) (fig.) Yttre angelägenheter, göromål, bestyr.
Det y. skötes af honom. — 3) En stals
förhållande till utländska nykter. I del inre åler-
Z1N
ställde han lugn och ordning, i det y. fre*
den.
YTTRING, f. 2. I det yttre framträdande
verkning. Y. af kraft.
YTTRIUM, n. sing. (kem.) Den metalliska
radikalen i Ylterjord.
YUNK, se Yonk.
YX, säges stundom i sing. för Yxa.
YXA, L 4. Verktyg alt hugga med, beslående
i ett efter olika bchof olika formadt eggjern,
fä-stadt i ändan af ett lägre eller kortare skaft.
Vedyxa, Täljyxa, Skyryxa, m. fl. (Ordspr.) Kasta
y-n i sjön och gå landvägen, helt och hållet
ge något på båten, öfvergifva elt försök, elt förelag.
YXA, v. a. 4. Y. till, se Tillyxa.
YXHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. Den
tjocka baksidan af jernct på en yxa.
YXLÄGG, se Oxlägg.
YXNE ell. YXNEGRÄS, n. 5. örtsläglel
Or-chis. isynnerhet arten O. mascula.
YXSKAFT, n. 5. Skaftet till en yxa. (Fam.)
Guds fred! Y., svar som alldeles icke passar till
frågan; äfv. grofl missförstånd.
Z, sä’ta, n. K. Medljudande bokstaf, den
Iju-gondesjeHc i svenska alfabelet. Uttalas som s.
Brukas endast i några upptagna främmande ord.
ZAMBO, såmmbo, m. pl. sambos. Afkomling
af en Neger och en Mulaltska, eller af en Mulail
och en Negrinna; äfv. afkomling af en Amerikan
och en Nvgrinna.
ZAR,ZA RINNA, m. fl., se Czar, Czarinna,&c.
ZEBAOTH, sébaoll, nom. prop. m. Hebreiskt
ord, som betyder: Härskarornas Gud. Herren Z.,
Herren Gud.
ZEBRA, sébra, f. 4. Enhofvadt djur, till
storlek och kroppsbildning lik åsnan, med svarta och
gulhvita tvärränder kring kroppen och korl man.
Vild i Södra Afrika. Equus Zebra. Se äfv.
Berg-xebra. — Ss. Z-hud.
ZEBRASNÄCKA, sèbrasnä’cka, f. 4. Elt slags
snäcka. hvit och randig. Cypræa Zebra.
ZEDOARIA, sedoåria, f. 3. Växten Curcuma
Zedoaria.
ZEDOARIAROT, sedoåriaröl, f. 3. pl. — rötter.
Den kryddakiiga roten af växten Zedoaria.
ZEDRAK, sédrack, m. sing. (l. Zederac) Elt
trädslag, hvars bittra blad och bark begagnas i
läkekonsten. Melia.
ZEFIR, - fr, m. 3. (gr. Zéphyros) En sval,
mild vestan- eller aftonvind. Egenil. en
vest-sydveslvind. — Skrifves äfy. Sefir. [Zephir, [-Ze-phyr.]-] {+Ze-
phyr.]+}
ZEKIN, sekfn. m. 3. (ilal. Zecch i no, af Zecca,
mynthus) Ell italienskt guldmynt af olika värde.
— Skrifves äfv. Sekin. [Zechin.]
ZELOT, selöt, m. 3. (gr. Zälotä’s) Ifrare,
nit-älskare.
ZEND-AVESTA, sä’nnd-avésta. Namnet på de
gamla Persernas heliga skrifter, uti hvilka
Zo-roasiers religionslära innehålles.
ZENTTH.sénitt, m. sing. oböjl. (arabiskt ord)
Den punkt på himmelen, hvilken är lodrätt öfver
vårt hufvud.
ZEOLIT, seolft, m. 3. Benämning på en
grupp af mineralier, beslående mest af kiselsyrad
lerjord, kiselsyrade alkalicr och mycket vatten.
ZEPHIR ell. ZEPHYR, se Zefir.
ZEUS, sä vvs, nom. prop. m. Grekernes
benämning på Jupiter.
ZIBETHKATT, sfbällkålt, c. 4. Se
Des-mansdjur och Desmanskall. — Skrifves äfv.
Zibetkall.
ZIBETHSKUNK, sf bältskünngk, m. 2. Se
Desmanskall. — Äfv. Zibelskunk.
ZICKZACK, se Sicksack.
Z1ERBENGEL, si’rbä’nng’l, m. 2. pl.
zier-benglar. (tyskt ord) Sprätt.
ZIFFRA, se Siffra.
ZIGENARE, sigènare, m. 5. Ett i flera
länder förslrödt, flockvis kringvandrande, från Indien
härstammande folkslag, i Sverige allmänt kalladt
Tattare. — Skrifves äfv. Ziguener.
Z1GZAG. se Sicksack.
ZINK, sfnngk, m. sing. En hvilblå enkel
metall, som aldrig finnes gedigen, utan i förening
med syre eller svafvel, såsom galmeja eller
zink-blcnde. — S<. Z-malm.
ZINKBLECK, sfnngkbléck, n. 5. Bleck,
erhållet genom valsning af zink.
Z1NKBLENDE, sfnngkblä’nnde, n. sing. Ett
slags zinkmalm.
ZINKBLOMMA, f. 4. Elt hvilt. jordartadt
mineral, beslående af zinkoxid, kolsyra och vallen.
ZINKGLAS, sfnngkglas, n. sing. Se
Zink-spat.
ZINKHVITT, sfnngkvftt, n. sing. Elt slagi
hvit målarfärg, bestående af zinkoxid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
