Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Återhållig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730 ÅTE
raseri, hämdlyslnad, o.os. v. — Syn. Hålla,
Af-håHa, Tillbakahälla. — Å. sig, v. r. Afhålla sig.
Jag kan ej å. mig ifrån att skratta, när jag
länker derpå. n — Å-nde, part. akt. o. adj.
Å. kraft — Aler hållan de, n. 4.
ÅTERUÅLLIG, a. 2. Se Återhållsam. —
Åler hållig hel, f. 3. — Åle r hålli g t. adv.
ÅTERHÅLLSAM,n a. 2. Som iakttager måtta
i sina njutningar. A. i vin, i kärlek.
ÅTERHÅLLSAMHET, f. 3. Iakttagande af
måtta i njutningar.
ÅTERHÄMTA, v. a. 1. 4) Åter bämla, åter
samla. J. krafter. — Äfv. Hämta åter. — 2)
(fig.) Åter upprepa. A innehållet af ell
argument. — Åler hämtande, n. 4. o. Åler
hämt-n ing, f. 2.
ÅTERIGEN, åTr-ijä’nn, adv. Åter, ånyo.
ÅTERINFÖRA, åTr-innfö ra, v. a. 2. 4)
Införa tillbaka, ånyo. A. varor i riket. A. ell
bruk. — 2) (fig.) Å. uti, låta någon åter komma
i åtnjutande af. A. någon i besittningen af sin
egendom. — Syn. Återinsätta, Rehabilitera.
— Ålerinfö ran de, n. 4.
ÅTERINLÖSA, å‘t’r-innlö’sa, v. a. 2. Genom
inlösning återvinna.
ÅTERINSÄTTA, å’t’r-innsa tta, v. a. 2. (böjes
som Sätta) 4) Insätta tillbaka ell. ånyo. — 2)
(fig.) Låta någon åter tillträda eller komma i
åtnjutande af. A. någon i ell embcle, i en syssla,
i besittning af ell arf, i sina^ rättigheter. —
Syn. Återinföra. Rehabilitera. —
Återinsättande, n. 4. o. A ter in sätt ning, f. 2.
ÅTERKALLA, v. a. 4. 4) kalla tillbaka (från
ställe, post, o. s. v.). Å. ell bud. A. en
minister ifrån ell utländskt hof. (Fig.) Å i minnet,
draga sig till minnes, erinra sig. — Äfv. Kalla
åter. — 2) Förklara, tillsäga, gifva till känna,
att man ej vill stå vid, ej vidhålla hvad man sagt,
att en gifven hefallning ej får verkställas, o^ s. v.
Å. ell löfte, en utsago,o ell vittnesmål. Å. sitt
omdöme om någon. Å. sina ord. Å. en order,
en fullmakt. — Återkallande, n. 4.
ÅTERKALLELIG, a. 2. Som kan återkallas.
ÅTERKALLELSE. f. 3. Handlingen att
återkalla; förklaring, lillkännagifvande, hvarigenom
något återkallas. — Å-akl, -bref, -skrift,
hvarigenom något återkallas.
ÅTERKAST. n. 5. Kast tillbaka.
ÅTERKASTA, v. a. 4. Kasta tillbaka. A.
en boll. Elt föremål, som å-r solstrålarna,
hvarifrån de återsludsa. (Fig.) Å. en beskyllning
på någon, rikta den tillbaka på honom. — Äfv.
Kasta åter (i egentl. bem.). — Åler kas lan de,
n. 4. o. Å l e r k a s t n i n g. f. 2.
ÅTERKNYTA, v. a. 3. (böjes som Knyta) Ånyo
knyta. (Fig.) A. en förbindelse, förnya den. —
Åler kny lan de, n. 4. o. Åler kn ylnin g, f. 2.
ÅTERKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma)
Wbmma igen, tillbaka. Han å-kom hem i går.
— Säges äfv. om lid, t. ex.: Denna höglid å-mer
en gång om året. En förgången lid å-mer
aldrig. — (Fig.) Å. till, åter bringa på tals, åter
börja att omlala, afhandla. t. ex.: Jag å-mer nu
lill mitt ämne. — Äfv. Komma åler.
ÅTERKOMST, c. 3. Ankomst tillbaka. Vid
å-en.
ÅTERKRÄFVA, v. a. 2. Se Återfordra. —
ÅN. Kräfva åler.
ÅTERKÄNNA, v. o. 2. Åler tilldöma. I
rättegångs- och förvaltningsstil. Godset har blifvit
å-ndl under kronan. — Ålerkännande,
n 4.
ÅTE
ÅTERKÖP, n. 5. Köp, hvarigenom något
återfås, aom man förut ägt.
ÅTERKÖPA, v. a.2. Köpa igen, tillbaka. —
Äfv. Köpa åter. — Återköpande, n. 4.
ÅTER LAST. f. 3. Last af varor i återväg.
De intaga spannmål lill å.
ÅTERLEFVA, f. 4. Se Qvarlefva.
ÅTERLEMNA, v. a. 4. Lemna jgen. tillbaka.
Å. hvad man fått, tagit, lånat. Å. en bok. Å.
penningar, som man lånat. — ÅN. Lemna åter.
— Återlemnande, n. 4.
ÅTERLIFVA, v. a. 4. Åter upplifva, gifva
nytt lif. Säges både egenll. o. fig-
Luktdrop-parne å-de den afdånade. (Fig.) Å. industrien.
— Alerlifvande, n. 4.
ÅTERLJUD. n. 5. Ålerkastadt ljud. Se Eko.
ÅT ERLJUDA, v. n. 4. (böjes som Ljuda) Se
Genljuda.
ÅTERLÄNDA, v. n. 2. (föga brukl.) Återvända,
återkomma.
ÅTERLÖNA, v. a. 4. o. 2. (fig.) Se Återgälda.
ÅTERLÖSA, v.o a. 2. 4) Genom inlösning
återtaga. återvinna. A- en pant. — 2) (föga brukl.)
Friköpa. Å. en fånge. — 3) (teol.) Friköpa.
för-lossa ur syndens välde. o Chrfstus har återlöst
allan dem, som (ro. — Ålerlösa nde, n. 4.
ÅTERLÖSARE, m. 5. (teol.) Chrislus, såsom
den hvilken återlöst menuiskorna.
ÅTER LÖSNING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom något återlöses, eller någon friköpes. — 2)
(teol.) Friköpande ur syndens välde.
ÅTERLÖSNINGSVERKET. n. sing. def. Chrisli
verksamhet till menniskornas befriande från synd
och fruktan för döden.
ÅTERMARSCH, m. 3. Marsch tillbaka.
ÅTERRESA, v. n. 2. Resa tillbaka.
ÅTERRESA, f. 4. Resa, som göres tillbaka.
På, under, vid å-n. Fram- och å-n. På
borl-och å-n.
ÅTERROPA, v. a. 4. o. 2. Med rop kalla
tillbaka.
ÅTERSAMLA,ov. a. 4. Ånyo samla. — Äfv.
Samla åter. — Aler sa ml in g, f. 2.
ÅTERSE, v. a. 2. (böjes som Se) Ånyo se: åter
få se, åler träffa. / en bättre verld å. vi
hvarandra.
ÅTERSEENDE, n. 4. Samma föremåls seende
ånyo: ålerträffande.
ÅTERSJUNKA. v. n.o 3. (böjes som Sjunka)
Sjunka tillbaka. (Fig.) Å. i lasten. — Äfv.Sjunka
åter. — Åter sjunkande, n. 4.
ÅTERSKAFFA, v. a. 4. Skaffa tillbaka. —
ÅN. Skaffa åter. — Återskaffande, n. 4. o.
Alerskaffning, f. 2.
ÅTERSKALL, n. 5. Se Genljud, Eko. Gifva
å., genljuda.
ÅTERSKALLA, v. n. o. a. 4. Genljuda, gifva
eko. Jfr. Eko. Skogen å-r hennes namn,
hennes namn genljuder i skogen. (Fig.) Öfveralll
å-r ryktet om hans bedrifter. Verlden å-r af
hans beröm.
ÅTERSKEN, n. 3. Återkastadt sken. Gifva ä.
ÅTERSKÄNKA, v. a. 2. Skänka en något
tillbaka. för att visa sin erkänsla för en förut
und-fången skänk.
ÅTERSLAG,cn. 3. 4) Slag tillbaka,
ålerkasl-ning. — 2) Se Ålerstudsning.
ÅTERSLÅ. v. a. 3. (böjes som Slå) Slä
tillbaka, återkasta, ålerstöla.
ÅTERSPEGLA, v. a. 4. Liksom i en spegel
åirrgifva. afbilda. Den klara källan å-dc
hennes ljufva bild. — Återspegling, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
