Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Återstod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATE
ATG
731
ÅTERSTOD, m. 3. Hvad som återstår, är
öfrigt. Å. pä en räkning, af ell förråd. — Syn.
Qvarstod, Rest. Behåll, Behållning.
ÅTERSTRÅLA, v. n. 4. Återkasta strålar.
ÅTERSTUDSA, v. n. 4. Säges om kroppar,
som, drifna mot ett föremål, kastas derifrån
tillbaka. — Aler studsande, n. 4. o.
Ålersluds-ning, f. 2. [—stussa.]
ÅTERSTÅ, v. n. 2. (böjes som Slå) 4) Vara,
blifva öfrig, qvar, igen. Huru myckel å-r af
penningarna? Om man drager två från Ho,
å, åtta. — Äfv. Slå aler. — Syn. Restera, Vara
i behåll. — 2) Vara ogjord. Myckel arbele å-r
ännu. Del å-r all bevisa, är ännu ej bevisadt.
— A-ende, part. pres. o. adj. Som återstår.är
qvar. öfrig. De å. penningarne. Å. fordran.
Substanlivt säges: Del å., det som är öfver,
återstoden, resten.
ÅTERSTÄLLA, v. a. 2. 4) Ställa tillbaka.
A. någol på dess förra plats. — 2) Åter bringa
någon eller något i dess förra stånd. Å. någol
i dess förra skick. Å. någon till helsan ell.
å. ens helsa. Å. någon i besittning af sin
egendom, i sin förra värdighet. — Ofta brukas
äfv. Återställa ensamt i samma mening som:
Återställa till helsan, t. ex.: Delta medel skall
snarl å. dig. Jag är nu alldeles å-lld. — Syn.
Hjelpa, Sälla på benen. — 3) Återlemna;
åter-bära. A. ell län. Å. en lånl bok. A. något
lill dess förra ägare.
ÅTERSTÄLLANDE, n. 4. Handlingen att
återställa (föj alla bem.). En saks å. på dess förra
plats. A. lill helsan ell. helsans å. A. i
besittning af en ting. Lånta penningars å.
ÅTÉRSTÄLLARE. m. 5. Den. som återställer.
ÅTERSTÄLLEL1G. a. 2. Sorn kan återställas.
ÅTERSTÄLLELSE, f. 3. Händelsen att någon
eller något ålerställes. Å. lill helsan. Å. af
elt lån.
ÅTERSTÄLLNING, f. 2. Se Återställande,
Alerställelse.
ÅTERSTÖT, m. 2. Stöt tillbaka.
ÅTERSTÖTA, v. a. 2. Stöta tillbaka. —
A/er-slötning, f. 2.
ÅTERSVALL, n. B. Tillbakakasladt svall.
ÅTERSVALLA, v. n. 4. Svallande kastas,
brytas tillbaka.
ÅTERSVAR, n. B. Svar, som ges tillbaka på
clt svar.
ÅTERSVARA, v. a. 4. Gifva till återsvar.
Han å-de. all...
ÅTERSÄNDA, v. a. 2. Sända tillbaka. — Äfv.
Sända a ler. — Ålersän dande, n. A. o.
Åler-sändning, f. 2.
ÄTERSÖKA, v. a. 2. Söka igen: återfordra.
— Åler sökande, n. 4. o. Åle r söknin g,
f. 2.
ÅTERTAGA,ov. a. 3. (böjes som Taga) 4) Taga
tillbaka, igen. A. en gå/va. A. något, som man
fråntagit en. — Äfv. Taga äter. — 2) (fig.) u)
Se Återkalla, bem. 2. Å. sill löfte. .4. sina
ord. — b) (fig.) Upprepa, omgöra, omiaga,
om-läsa, omspela. o. s. v. Jag å-ger, hvad jag förul
sagt. Han fick å. sin lera. Å. ell
musikstycke. — c) Återvända, återgå lill. Men
å-lagom vårt ämne. Han har å-tagil sill förra
handlverk.
ÅTERTAGANDE, n. 4. o. ÅTERTAGNING,
f. 2. 4) Handlingen alt återtaga (för alla bcm.).
— 21 Något som upprepas, upprepande.
ÅTERTJENST, f. 3. Tjenst, som rnan gör
någon tillbaka. Tjcnsler och å-cr.
ÅTERTÅG, n. B. Tåg, som göres i riktning
tillbaka.
ÅTERTÅGA, v. n. 4. Tåga tillbaka.
ÅTERUPPREPA, v. a. 4. Ånyo upprepa. Se
äfv. Upprepa. — Återupprepande, n. 4.
ÅTERUPPRÄTTA, v. a. 4. Ånyo upprätta. —
Aler upprättande, n. 4.
ÅTERUPPTAGA, v. a. 3. (böjes som Upptaga)
Ånyo upptaga. — Återupptagande, n. 4. o.
A ler upptagning, f. 2.
ÅTERVERKA, v. n. 4. Verka tillbaka. A.
på någol. — Syn. Reagera.
ÅTERVERKAN, f. sing. indef. och
ÅTERVERKNING, f. 2. Verkning tillbaka.—
Syn. Reaktion.
ÅTERVINNA, v. a. 3. (böjes som Finno) 4)
Vinna tillbaka. Han återvann snart, hvad han
förlorat, lappat. — 2) Återbekomma, återfå. A.
helsan, krafterna. A. falalierna. — Äfv. för
begge bem.) Finna åter. — Återvinnande,
n. 4. o. Återvinning, f. 2.
ÅTERVÄCKA, v.oa. 2. Se Uppväcka. Brukas
äfv. i fig. mening. A. lill. lif, åler gifva lif, åler
lifva. A. lill ny verksamhet, lill besinning.
ÅTERVÄG, m. sing. Resa, färd, vandring
tillbaka. På å-en mötte han en trupp husarer.
— Syn. Bakväg.
ÅTERVÄNDA, v. n. 2. 4) Vända tillbaka*,
vända om. A. lill. hemorten. — 2) Upphöra, afslå
(från). Han nå-der aldrig ifrån sina lastfulhi
vanor. — Återvändande, n. 4. o.
Aler-vän dning, f. 2.
ÅTERVÄNDO, f. sing. oböjl. (gammal böjd
kasus) 4) Upphörande, uppchör, uppehåll, ände,
slut. Det har ingen å., tar aldrig slut. Ulan
å., ytan uppehör. — 2) Omgörande. I
ordspråket: Gjord gerning har ingen å., hvad sorn är
gjordt är gjordt, kan ej göras om; eller rättare:
cn gjord gerning kan cj blifva ogjord.
ÅTERVÄNDSGRÄND, m. 3. Gränd med blolt
en ingång, så att man är nödsakad all vända om,
för att åter komma ut derifrån.
ÅTERVÄNTA, v. a. 4. Vänta tillbaka. — Äfv.
Vänja å’jer.
ÅTER VÄXA, v. n. 2. (böjes som Växa) Ånyo
ulväxa, växa igen, tillbaka. — Äfv. Växa a ler.
— A ler vä xande, n. 4.
ÅTER VÄXT, m. 3. Ålervöxande.
ÅTFÖLJA, v. a. 2. 4) Följa med, vara
följ-akiig. Han å-jdes af hela sällskapet. — Syn.
Se Följa. — 2) Vara medsänd, bifogad. Ell bref
å-jde budet. Brefvel å-jdes af en innesluten
slor bankosedel. — 3) Följa på, efter. Svaret
å-jdes af en örfil. — 4) (fig.) Vara förenad,
förknippad med. De skyldigheter, som å. hans
IjensL — Å-s, v. dep. Följa hvarandra, vara
fnljakiige. De å. alltid. — Äfv. Följas å’l. —
Å-nde, part. pres. .4. bref torde benäget
lem-nas till dess ägare.
ÅTGJORD, se Åtgöra.
ÅTGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) Förbrukas,
användas (för något behof, till något ändamål);
erfordras. Del å-r myckel penningar till hans
resor. Del som å-r till hushållet. Huru
myckel tyg å-r lill en rock? Dertill å-r mycken
tid. — Algången, part. pret. Del är
alltsammans å-el, förbrukadl, förtärdl, användt.
(Fam) Illa å., illa medfaren; illa behandlad,
handterad.
ÅTGÅNG, m. 2. 4) Förbrukning. Der i
huset är stark å. på socker. — 2) Afsåtining.
af-gäng. Köpmännen hade stark ä. på sina varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
