Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åtgärd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752 ÅTG
ÅTGÄRD, m. 3. 1) Se Åtgörande. En klok
å. Laga å. Regeringens å-er. Min å.
härvid inskränkte sig till... Det har skett ulan
min å., genom hans å. — Syn. Anställande. Se
f. ö. Anstalt. — 2) Befallning, handläggning. Del
hör ej till min å.
ÅTGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) Göra,
verka, uträtta i en sak. Man klagade öfver,
all ingenting i saken ålgjordes. I den saken
är ännu ingenting ålgjordl.
ÅTGÖRANDE, n. 4. Hvad som ålgöres,
verkas i en sak. Del kan ske utan hans å. Jag
känner ej hans å. i denna sak.
ÅTHÄFVOR, f. 1. pl. (Af Hafva sig.
Betydde fordom: Uppförande, beteende.) Yttre skick.
Chrislus vardl i å. befunnen såsom cn
mcnni-ska. — Brukas äfven, ehuru mindre riktigt, i
samma mening som: Åtbörder.
ÅTHÄST, m. 2. Häst, förspänd till venster
för en vagn; häst, som går till venster.
ÅTKOMLIG, a. 2. Som kan åtkommas.
ÅTKOMMA, v. a. 3. (böjes som Komma) Se
Komma ät.
ÅTKOMST, c. 3. 4) Förvärfvande, vinnande,
erhållande. — 2) Sätt alt åtkomma; sättet, huru
något åtkommils; förvärfningssält.
ÅTKOMSTHANDLING, f. 2. Handling, som
visar ålkomslen af cn egendom. o
ÅTLYDA. v. a. 2. Lyda, eftcrlefva. Å.
öf-vcrhclens bud. Å. lagens föreskrifter. — Syn.
Se Lyda.
ÅTLYDNAD, m. 3. Lydnad som visas,
efter-lcfnad. Till ä. af konungens nådiga
befallning.
ÅTLÖJE, n. 4. 4) Beteende. Ulsälla sig för
allmänhetens å. Göra å. af, begabba, bete. —
2) Föremål för andras beteende, för begabberi.
Göra sig lill ell å. Bli, göra sig till ell å. för
andra, för alla menniskor. Vända i å., i sitt
tal gifva någol cn sådan vändning, atl det blir
föremål för löje.
ÅTMINSTONE, åtmfnnståne, adv. Till det
minsta. Om han å. ville försöka.
ÅTNJUTA, v. a. 3. (böjes som Njutq) Njuta,
äga, vara i besittning af, äga att uppbära. Å. en
god helsa. A. sin konungs nåd. Ä. en lön af
6,000 r:dr.
ÅTNJUTANDE, n. 4. Förhållandet att man
åtnjuter. Vara i å. af, åtnjuta.
ÅTNÖJA SIG, v. r. cll. ÅTNÖJAS. v. dep. 2.
Vara nöjd, nöjas. Han å-jde sig all svara med
en axelryckning. Vela alt å-s med lilel.
Dermed å-jdes han. — Syn. Se Nöja sig.
ÅTRA, v. a. 4. Återkalla. A. sina ord, ell
löfte. — A. sig, v. r. Återtaga sitt ord, sitt
löfte; ändra mening, föresats, beslut; ändra sig.
ÅTRÅ, å trå’, v. a. 2. (Brukas blott i pres. ind.
o. infinitiv.) nHafva trängtande begär efter något.
— Syn. Se Aslunda.
ÅTRÅ. å’lrå’, f. sing. Trängtande begär efter
någol. Ha å. lill, efter någol. A. ef ler ära,
beröm, penningar. Hafva en brinnande å. alt
få resa. — Syn. Se Begär.
ÅTSIDA. f. 4. 4) Se Framsida. 2) (för
körande eller ridande) Venster sida. Häst, som
är på å-n. Stigbygeln på å-n. — 3) (på mynt
och medaljer) Se Bildsida.
ÅTSITTA, v. n. 3. (böjes som Silla) Sitta tält
intill, tält gmsluta. — Brukas nästan endast i
part. pres. A tsillande. En å. rock.
ÅTSKILJA, v. a. 2. 4) Skilja en person ifrån
en annan. När de fördes i fängelse, blefvo de
ÄTT
af officern åtskilde. — 2) I föreställningen skilja
någol ifrån ett annat, göra skilnad emellan. Han
kan ej å. höger och venster. De kunna ej
å-s. Dessa omständigheter böra noga å-s.
Han kan ej å. mellan godt och ondi (bättre
säges: skilja). — Å-s. v. d. Skiljas ifrån
hvar-andra. Efter ell kort samlal åtskildes vi. —
Åtskild, part. pass. o. adj. Skild, särskilt, hvar
för sig. Husen ligga å-a från hvarandra. —
Åtskiljande, n. 4.
ÅTSK1LJELIG, a. 2. Som kan åtskiljas.
ÅTSKILLIG, a. 2. Särskilt, skiljaktig. A-a
personer, omständigheter. På å a sätt. — Syn.
Skiljaktig. Särskilt, Olika. Diverse.
ÅTSKILLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
åtskillig; skiljaktighet, olikhet.
ÅTSKILNAD, m. 3. Skiljaktighet, skilnad.
Del är stor å. emellan dem. Det är stor å.
emellan menniskor, menniskorna äro mycket
olika. Göra ä. emellan, i föreställningen,
omdömet skilja mellan. Bestämma, utmärka å-en
emellan tvenne föremål. Utan å., lika. Till å.
ifrån, för atl skilja från någol, t. ex.: Till å. ifrån
hvarandra märktes de olika. Med den å. all..
med den skiljaktigheten, olikheten att...
ÅTSK1LS, å’tschirils. adv. I sär, hvar för sig.
Taga å. Sälla å. Ligga å. Känna å., känna
igen del ma från det andra.
ÅTSPÖRJA. v. a. 2. (böjes som Spörja) Se
Fråga, Tillspörja.
ÅTTA.å tia, grundtal. Sju och o en
tillsammans. A. år.s lid. De voro å. A. i sender.
Å. gånger» Å. dagar, brukas vanligen i samma
mening som cn vecka, t. ex.: Inom å dagar.
För ä. dagar sedan. I dag å. dagar lill. Om
måndag å. dagar, måndagen efter nästkommande
mandag. 1 går å. dagar sedan. — Ss.
A-radi g. -si di g.
ÅTTA, f. 4. 4) Siffra, som betecknar talet
åtta. — 2) Kort med åtta tecken eller s. k.
ögon.
ÅTTADUBBEL, a. 2. 4) Åtta gånger så stor.
— 2) Säges om något, som består af åtta
likadana eller liknande saker, eller varande blott af
samma art, natur. Jfr. Dubbel. 2.
ÅTTADUBBELT. adv. Åtta gånger; åtta gånger
så mycket. Å. så stor. Gifva å. igen.
ÅTTADUBBLA, v. a. 4. 4) Göra åtta gånger
så stor. — 2) Upprepa åtta gånger. — 3)Framte.
framställa, återgifva i åtta likaoexemplar.
ÅTTAFALDIG, a. 2. Se Åltadubbcl.
ÅTTAFALDT, «dv. Se Åtladubbell. -
Skrif-ves äfven Allafall.
ÅTTAHUNDRA, grundtal. Åtta gånger hundra.
ÅTTAHUNDRADE, ordningstal. Som i
ordningen följer näst efter den sjuhundrade nittionde
nionde.
ÅTTAIJÖRNTG, a. 2. Som har åtta hörn eller
vinklar. A. figur.
ÅTTAHÖRNING, m. 2. Åttahörnig figur.
ÅTTAMÄNNING. f. 2. (bot.) Växt, som hör
till klassen Oktandria. „
ÅTTAPUNDIG ell. ÅTTPUNDIG, a. 2 A.
kanon, som afskjulcr kulor om åtta skålpunds
vigt.
ATTAPUNDING ell. ATTPUNDING, m. 2.
Åttapundig kanon.
ÅTTASTAFVIG. a. 2. Som består af åtta
stafvelser. A-l ord.
ÅTTASTÄMMIG, a. 2. Som ulförcs af åtta
stämmor.
ÅTTATAL, n. 5. Räknclalel åtla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
