Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
not least» i King Lear, eller de medeltida omdömena om tyskarna:
»Germanis vivere est bibere» (= Att leva är för tysken
att dricka), och om munkarna: »O monáchi, vestri
stomáchi sunt amphorae Bacchi. Vos estis, Deus est testis,
turpissima pestis» (= O munkar, edra magar äro Bacchi
tunnor. I ären, det vet Gud, en den skamligaste landsplåga) – för
att inte tala om en oändlighet andra allitererande
eller slutrimmande slagord eller traditionella vändningar. I
allmänhet kan man påstå, att varje överraskande rim innebär
ett slags ordlek. Nog är det roande, när J. O. Wallin
i en dikt om årstiderna gör flitigt bruk av de karaktäriserande
substantiven »snö, tö, hö, frö»; o. s. v.
På visst sätt jämförliga med de nu senast omtalade sammanställningarna
äro somliga i poesi eller högprosa förekommande
förbindelser av s. k. dublettformer, d. v. s. liktydiga
(eller av författaren såsom liktydiga ansedda), men
till formen något olika bildningarna av ett och samma »ordämne»
(rot eller stam). Tegnér har flera sådana sammanställningar,
t. ex.: »Han stridde, som Rolf Krake
stred» (Axel), »från släkt till släkte gingo kärnfulla
orden» (Fritjofs saga), »där klyft på klyfta lastad, står opp»
(Svea). Härmed kan man jämföra ett framhållande av
betydelseolikheten i formellt besläktade ord, t. ex.: »Det var ej
längre en slaktning, utan ett slaktande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
