Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det återstår nu att i denna avdelning omtala några ovanligare
arter av formförändrande ordlekar.
I uttrycket »osjäliga djur» är adjektivet redan folketymologiskt
omtytt, i det att man inlagt betydelsen »som icke
äger själ» i st. f. »oskälig», »som icke äger skäl», d. v. s.
»urskillning, förstånd». Egron Lundgren skildrar i sin bok
om Indien livligt den förvirring, som uppkom, när hären
skulle gå över en flod: »trängsel, skrik och sparkningar
bland de osjäliga djuren, och skratt och svordomar bland de
själiga.»
I ett herrsällskap var det tal om en bekant dam. En
av de närvarande ville yttra den meningen, att damen i fråga
bråddes mera på sin far än på sin mor. Men på samma
gång torde han ha velat indirekt säga mindre artiga saker
om henne, ty han gav sitt uttalande den konstiga formuleringen:
»Hon är inte så mycket mö- som fäderne-lik.... nenene! ....
hon är mera fä- än möderne-lik.»
Ett egendomligt slags ordlek åstadkommes därigenom,
att man använder en synonym icke till det åsyftade ordet
(eller uttrycket) självt, utan till ett med detta likaljudande.
När t. ex. studenter tala om »en halva punsch per sugga»,
grundar sig naturligtvis denna vändning därpå, att man har
tagit – son som bestämd form av so. – Sinnrikare var
det sätt varpå den engelske generalen Napier meddelade, att
han hade erövrat Scinde (uttalas: Sind), ty han överträffade
t. o. m. Caesars »veni, vidi, vici», när han nöjde sig med det
enda ordet »Peccavi» (= I have sinned = I have Scinde).
Sådana tillkrånglade uttryckssätt förekommo också hos
de hedniska nordborna. Vikingen och skalden Egil Skallagrimsson
kom en kall vinterdag in i ett hus för att värma
sig och improviserade då en strof, vari han sade: »Jag har
två iskalla änkor, och de kvinnorna behöva värme.» Förklaringen
ligger däri, att substantivet »häl» i fornisländskan
också kunde beteckna den kvinna, vars man hade blivit dräpt.
Slutligen kunna vi till denna avdelning även föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
