Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk namnforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sig ha ämnat behandla endast dessa, och man kan väl förmoda,
att hans prästerliga skyldighet att övervaka, att barn
ej få olämpliga eller anstötliga dopnamn, givit honom första
impulsen till företaget. Med stor flit har han samlat uppgifter,
i det han icke blott använt åtskilliga tryckta källor, utan också
i ganska vidsträckt mån genomsökt kyrkoböcker och skaffat
sig upplysningar från enskilda personer. Därigenom har han
lyckats hopbringa en stor och rikhaltig samling; vad särskilt
angår nybildade förnamn, har åtminstone jag ingen annanstädes
funnit en så rik provkarta.
Då Kjöllerströms bok knappast torde vara så spridd och
läst, som den förtjänar att vara, vill jag här redogöra för den
indelning av dopnamnen, han använder.
Först komma »svenska» namn; härmed betecknar förf.
de ursprungliga skandinaviska, vare sig de anträffats i Sverige,
Norge eller Danmark eller ock på Island. Av värde äro
de närmare uppgifter om fyndorten (landet eller ock det
svenska landskapet), som tillagts efter vissa namn. Ofta meddelas
också, om namnet stammar från medeltiden, ävensom
om det är »lillnamn» (= förtrolighetsnamn, jfr de tyska uttrycken
»Kurzname» och »Kosename») eller förkortning av
andra. För den egentliga betydelsen av de nordiska förnamnens
beståndsdelar redogöres i en särskild ordlista; här liksom
på en motsvarande lista över de svenska ortnamnen förekomma
emellertid åtskilliga förklaringar, som måste anses
för ganska osäkra, och några, som torde vara felaktiga.
Efter de »svenska» dopnamnen omtalar författaren »helgonnamn»,[1] av vilka åtskilliga som bekant tidigt vunnit och
ännu äga stor utbredning hos vårt folk, de flesta dock i försvenskad
och förkortad form (Jon, Jöns, Pär, Lars, Nils o. s. v.).
Därefter komma tyska, franska och engelska namn eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
