Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episka lagar i folkdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudpersonerna två, är vanligen den ene en man, den andra en kvinna;
mannen har då formellt företrädet, i det sagan tar honom till
utgångspunkt och hans öde tyckes vara det egentliga stoffet;
men kvinnan kan vara rikast utrustad, den fyndigaste, den
mest lidelsefulla o. s. v., med ett ord: föremålet för berättarens
och åhörarens mesta intresse; så t. ex. Kraka-Åslög i
förhållande till Ragnar Lodbrok.
När sagan låter två personer uppträda samtidigt, framställer
hon dem som motsatser, den ena glad, den andra sorgsen,
den ena skön, den andra ful; vanliga motsatser äro rik och
fattig, gammal och ung, stark och svag, modig och feg, stor
och liten, klok och dum. Ofta förenas flera egenskaper, så att
t. ex. den ena personen är stor, stark och dum, den andra
liten, svag och klok. Den person, som i yttre avseende är
mindre väl utrustad, har att påräkna åhörarens sympati.
Denna »motsats-lag» har till följd, att sagan vid sidan
av huvudpersonen ställer en biperson eller flera bifigurer med
motsatt karaktär; detta sker genom nyskapning av bipersoner
(bipersonen) eller ock, och oftare, genom att tilldela redan
befintliga bipersoner en karaktär, som är motsatt huvudpersonens.
Den kloke Prometheus kompletteras genom sin dåraktige
broder Epimetheus. Den frikostige Rolf Krake får
sin motsats i en girig konung, i det gamla Bjarkamal är det
Rörik, i yngre sagor Adils.
Motsatsen i karaktär visar sig helst i handling mot huvudpersonen,
t. ex. den fege riddar Röds svek mot hjälten;
sveket vållar ofta hjältens död (Roland, Rolf Krake, Sigurd
Fåvnesbane o. s. v.).
När två personer uppträda gemensamt (såsom kamrater)
i handling, betecknas de såsom svagare än en person, i regeln
den, som är deras fiende. Detta förhållande kallas »den episka
tvillinglagen», emedan tvillingar av ålder betraktats som svagare
än ensamfödda; bland Arngrims söner var ett tvillingpar,
»de båda haddingarna», som »gjorde en mans verk»,
medan deras äldste bror, Angantyr, »gjorde två mäns verk».
Tvillingar äro också de förföljda bröderna Romulus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
