Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt rimlexikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därefter ha, så vitt jag vet, endast två arbeten av samma
slag offentliggjorts, nämligen: Chr. Manderströms
»Försök til et svenskt rimlexikon» (Sthlm 1779) och det
föga tillfredsställande »Svenskt rimlexikon» av J. J. Flodin
(Sthlm 1851) – tills nu i dagarna »Svenskt Rimlexikon» av
L. J. Z. Leksell utkommit i bokhandeln. Förf. är –
liksom Arvidi – kyrkoherde, vilket ju kan förtjäna anmärkas,
ty det är numera icke lika vanligt som förr, att präster
utgiva böcker i profana ämnen.
Boken är praktiskt uppställd och skall helt säkert bli till
mycket gagn både för rimmare och språkforskare (om de
senare skola vi strax här nedan yttra några ord). Måtte
boken komma alla dem tillhanda, som kunna ha nytta av den!
Fördomen mot rimlexika tyckes vara ganska utbredd.
Ty på denna fördom måtte det väl bero, att ingen
förläggare vågat åtaga sig publicerandet av kyrkoherde Leksells
bok. I Danmark tycks man ha bättre förstånd på sådana
saker, ty den betydligt omfångsrikare »Dansk Rim-Ordbog»
av Axel Sörensen, som utkom år 1900, bär
förläggarenamn på titelbladet.
Vi måste alltså vara författaren tacksamma, icke blott
för att han underkastat sig det dryga och tröttsamma
samlings- och sammanställningsarbetet, utan ock därför att han
personligen iklätt sig den ekonomiska risken. Han förtjänar
sannerligen att uppmuntras. Han bjuder oss också mycket:
det är ju ganska ståtligt att i ett så pass rimfattigt språk
som svenskan sammanföra ungefär femtiofemtusen (55,000)
rimord, utan att ändå medtaga självsvåldiga eller s. k.
»orena» rim. Till det senare slaget hör som bekant det av
gammalt tolererade komma: blomma; som ett extravagant
exempel på den förra arten kan man erinra sig det av
Handelstidningens östasiatiske korrespondent nyligen vågade
sufvert: lufvert (d. v. s. steward: lovart).
Men vi människor äro nu en gång sådana, att ju mer vi
få, dess mer vilja vi ha. Har man inte sett, hur t. o. m.
en så brett anlagd ordbok som Svenska akademiens i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
