Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 206 —
en falsk derivation. Den upprepas gång
pä gång och ingår till sist i språkbruket,
t. o. m. de bildades. Vi veta alla, med
hvilken envishet man länge höll på
formen Bi-frost för gudarnes bro, vid
hvilken Heimdall håller vakt, i st. f. Bif-rost,
på svenska Bäf-rast, den »bäfvande
(darrande) vägen». — Det äldre följeslage
(af följe, i genitiv, + låge, alltså: en som
är »i lag» med någon annan) har blifvit
det nysvenska följe-slagare, och man
är så säker på, att detta »slagare» har
med slå att göra (jfr tegelslagare o. d.)
att man t. o. m. bildat det någon gång
hörda uttrycket »slå följe med någon».
Eds-öre är ett kändt exempel på
sådan felaktig afstafning, som framkallar
en ny och oriktig härledning.
Ofvermage, som i sin nuvarande form
innehåller en ren meningslöshet, har på
samma väg uppstått ur ett äldre
o-for-maghi, »oförmående person», »en som
intet förmår», »en som ej är herre öfver
sin person» o. d. Ett annat exempel är
hands-öl, som med denna afstafning
leder tanken på öl och andra dryckesvaror.
Det är ju ej heller ovanligt att höra
obildade personer tala om att »dricka
handsöh, något som de ej anse
omöjligare än att fira barns-öl eller graf öl, i
synnerhet som man har uttrycket »dricka
köpskål», som innebär något ditåt. Rätta
förhållandet är emellertid, att hand-söl i
sin senare led innehåller ett ord af samma
rot som sälja och betyder »försäljning
medelst handslag».
Förr brukades allmänt ordet
här-svänga re om ett sidogevär med bred klinga,
som hufvudsakligen användes vid
hjortjakt. Den riktiga formen är, som
bekant, hirsch-fängare, ett direkt lån från
tyskan, liksom sä många andra jaktuttryck.
Ett synnerligen intresseväckande
kapitel utgöres af de s. k. folketymologiska
pendantbildningama. Förloppet vid dessa
är följande. Vi tänka oss, att ett ord
blifvit på folketymologisk väg ombildadt
eller omtydt men att det ej stannat här-
vid. Det kan nämligen hända, att ett
sådant ord i sin nya form framkallar en
ny idéförbindelse och att ett alldeles nytt
ord skapas såsom pendant till det första.
Ser man endast detta nya ord, utan att
känna eller tänka på det ord, som
framkallat det, så saknar man hvarje ledtråd
för det nya ordets härledning. Några
exempel skola närmare belysa
förhållandet.
Hvarje stockholmare vet, att ett af
inloppen till Stockholm (Vaxholmsvägen)
heter Oxdjupet. Man må etymologisera
aldrig så mycket och söka efter äldre
former, som kunde ge någon förklaring
Öfver »oxen» i Oxdjupet. Det lyckas ej,
ty detta namn är helt enkelt en
pendant-bildning till Kodjupet, namnet på det
andra inloppet från Trälhafvet. Nå väl,
så långt är allting godt och väl, men
det tycks ej vara stort lättare att få
förklaring på »kon» i »Kodjupet» än på »oxen»
i »Oxdjupetd. Men det är dock en
skillnad, ty det visar sig vid närmare
undersökning, att Kodjupet ej alltid haft detta
namn: det är nämligen en
folketymologisk förändring af det äldre Koggdjupet,
en form, som under tidernas lopp blef
allt mindre lätt att förstå, i samma mån
som ordet hogg blef antikveradt.
Koggdjupet är nämligen sammansatt med hogg,
fornsvenska koggej\ ett slags fordom
brukligt större krigsfartyg, hvars namn är
besläktadt med det latinska cacca, franska
coque. Ordet kogg möter oss i flera
andra lokala benämningar, t. ex. i
Kogg-hamn, det nuvarande Kornhamn i
Stockholm (som alltså, också det, varit
föremål för omtydning!). På norra sidan af
Björkön i Mälaren finnes ännu ett
Kugg-hamn eller Kogghamn. Gången har
alltså varit den, att Koggdjitpet har blifvit
Kodjupet, och sedan har Kodjupet i sin
tur framkallat Oxdjupet. Den ena
folketymologiska förvillelsen drar den andra med
sig, och på sådant sätt uppstår det, som
jag kallat »folketymologiska pendanter».
Alldeles likadant är förhållandet
mellan korfvar och paltar, benämningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
