- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
514

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Friedrich Nietzsche. Af Hellen Lindgren - Nadson (1862-1887). En modern rysk lyriker. Af Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känt en lifsatmosfär af vördnad, pietet och
tacksamhet omkring sig, som för honom
var ny och förunderlig, det var icke
ungdomens sommarsol, som nu strålade, men
det var ålderdomens vintersolsken, som
ungdomen skapar åt de gamla, så mycket
nödvändigare och bättre, som det kommer, när
det är vinter och kallt, och förgängelsen
begynt sitt verk. Och det är icke af
medlidande, som en nådegåfva och en allmosa,
ungdomen ger sin hyllning åt de gamla,
hon behöfver dem, deras stora blick på
lifvet, deras blida lugn.

Då skulle Nietzsche kanske ha upptäckt,
att lifvets stora skönhet består i en
mångfald af former, att det utgör en blandning
af lifsmetoder och en blandning af typer,
där gubben och barnet, den dumme och
den kvicke ge sitt bidrag till underhållningen
och glädjen.

Nietzsche har trott, att lifvets roman,
striden, är lifvets filosofi, att ett fragment
af lifvet är lifvet själft. Och orsaken? Är
det icke därför, att han själf har ett
sentimentalt medlidande med den store mannen
och vill hämnas hans oförrätter. Och dock
är det ett sådant medlidande, han själf kallar
det vulgära, och en sådan hämndlystnad, han
själf kallar för slafmoral!

        Hellen Lindgren.

Nadson.
(1862—1887.)
En modern rysk lyriker.



»Säg ej, att han är död! O nej, vid lif han är:
fast offerhärden bräckts, dess låga ännu flammar;
fast stängeln brutits af, den ännu blommor bär;
fast harpan brustit har, ännu ackord hon stammar».


Den ryska lyriken under de senare
årtiondena i Ryssland har i jämförelse med
andra diktarter, särskildt romanen och
novellen, varit ganska svag. Efter den
guldålder, som betecknas af namnen Puschkin,
Lermontov, Koljtsov, följde en period, då
den andliga strömningen företrädesvis tog
sig uttryck i litterär kritik (Bjelinskij och
hans skola) samt i den realistiska romanen,
som efter Gogolj kulminerade i det
världsbekanta triumviratet
Turgenjev-Dostojevskij-Tolstoj. De politiska och sociala
tilldragelserna, som stodo i samband med Krimkriget,
lifegenskapens upphäfvande och polska
upproret, gåfvo litteraturen en mer eller mindre
tendensiös, anklagande karakter, främmande
för den rena lyriken. Huru stor den
lyriska alstringskraften än var i kvantitativt
hänseende, kunde den dock ej kvalitativt
mäta sig med de stora prosaförfattarnes;
lyrikernas strängaspel var för svagt att kunna
göra sig hördt i dagens oroliga larm, och
när reaktionen kom i och med den
katkovska eran, utmynnade känslovekheten i
en kraftlös, kvinnlig pessimism.

»Till brottning var min ande villig,
men handlingskraften saknar jag,
och stämman är för matt och svag.
På mina läppar — fåfäng klagan,
ett kvalfullt agg uti min själ,
och inom mig en stämma hviskar,
att ej profet jag är — men träl!»


Så heter det på ett ställe hos Nadson,
och i ett annat poem ger han uttryck åt
tidens hopplöshet med följande bekännelse:

Semen Jakovlevitsch Nadson.
Semen Jakovlevitsch Nadson.


»Jag mattar ut mig själf med tom och fruktlös längtan;
jag kan ej blifva kvitt min sorg, min dysterhet.
I detta ögonblick jag uppgår i en trängtan,
ett enda jämmerrop: o kom, o kom, profet!»


Vill man i några få ord sammanfatta de
hufvudsakliga skiftningarna i den moderna
ryska lyriken, skulle dessa bestämningar te
sig ungefär sålunda. Somliga (Majkov,
Polonskij) uppgå i den antika formskönheten
med ideellt innehåll; andra (t. ex. grefve
Alexej Tolstoj och Mej) blefvo mer och
mindre påverkade af bröderna Aksakovs
slavofila idéer och togo i sången sin tillflykt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free