Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vid Breitenfeld. Dramatisk episod af K. A. Melin. Med 6 teckningar af David Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
K. A. MELIN.
Sten (till Käthe).
Borgmästarn!
Käthe (till Sten).
Far! — Jag ställer
det här bakom, så vet du, när det gäller. —
(högt)
Ja, far!
Borgmästaren (inträder).
Jag undrar, hvar du hållit till
i denna dag?
Käthe.
Jag trodde, far var borta
med öfversten.
Borgmästaren.
Jag fick tyvärr förkorta
min morgonpromenad. Det kom ett bud,
att slaget stått i går i Leipzig-trakten,
Sten.
I går?
Käthe,
Hur gick det, far?
Borgmästaren.
Det vete Gud!
Det lät dock så, som vore öfvermakten
hos Tillys folk. •—• Den som nu visste, hur
man skulle ställa sig i dessa tider!
(står for sig själf begrundande)
Käthe (till Sten).
Du är så blek! — Ditt sår . . .
Sten.
Min konung strider,
och jag är här! — Ack, Käthe . . .
Borgmästaren (vänder sig till
dem).
Det var tur,
att salen är så godt som redan färdig.
Käthe (till Sten).
Så lugna dig!
Borgmästaren (till Sten).
Hvad är det?
Käthe (till Sten).
Sätt dig ned!
(till borgmästaren)
Hans gamla sår . . .
Sten (för sig själf).
Den som fått vara med!
(gömmer ansiktet i händerna)
Borgmästaren.
Nu gäller att få festen segrarn värdig.
Vi gömma, ser du, fanorna till sist,
tills man fått veta säkert hvem som vunnit;
på kejserliga är det ingen brist,
och ett par svenska har jag också funnit,
om mot förmodan svensken skulle rå.
Käthe.
Men far!
Borgmästaren.
Det där förstår du dig ej på.
I politiken skall man vara varsam. —
(begrundande)
Mån tro en pipa Rhen-vin kan förslå?
Dyrt blir det, men — man får ej vara sparsam,
om man kan rädda staden med en fest.
Kanhända själfve Tilly blir vår gäst.
Vi måste göra allt så fint och prydligt
som möjligt är. — Tänk, hvilken tur det var,
att öfversten fick se dig . . .
Käthe.
Nej, men far!
Borgmästaren.
Han tycker om dig, det är allt för tydligt.
Käthe (till Sten).
För Guds skull, tyst!
(till borgmästaren)
Hvad kan det röra oss?
Borgmästaren.
Det rör oss mycket, kära barn. Han tänker
för din skull stanna här. Om nu han skänker
vår stad sitt bistånd mot förlupen tross
och talar väl för oss hos Tilly sedan,
det vore inte litet vunnet redan!
Så kommer festen i min nya sal —
(hviskande)
och så en sak, du inte får förråda:
jag har tänkt ut ett riktigt lyckadt tal,
som passar, ser du, lika bra för båda.
(drar fram ett papper)
Du kan få höra själf, om du så vill.
Käthe.
Nej, kära far, jag duger inte till
att följa dig på politikens bana.
Borgmästaren (stoppar in
papperet).
Nå lika godt. — Du. är från tå till topp
din moders afbild. Det var hennes vana
att alltid somna, när jag läste opp
ett tal för henne, var det än det bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
