Ord och Bild / Andra årgången. 1893 / 13 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vid Breitenfeld. Dramatisk episod af K. A. Melin. Med 6 teckningar af David Ljungdahl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Björn.

Begriper ingenting.

Öfversten (bryter ut).

                        Jag skall dig lära,
fördömda kättare! — Kom ej mig nära! —
                        (Trumhvirflar på afstånd).
Hör du det där!
                        (öppnar fönstret)

Björn (knyter näfven).

                        Du nedrige papist!

Öfversten.

Nu tåga in i staden Tillys knektar —
ett enda ord från mig, och du försmäktar
evigt fängelse!

Björn.

                        Har karlen mist
förståndet i förskräckelsen? — Det låter
just ej som kejserlig musik det där?
        (Man hör trummor och blåsinstrument, hvilka
på afstånd unisont spela finska rytteriets marsch;
piccola bör ej saknas; den i senare tid tillagda trion
uteslutes.)

Sten.

Hvad är det? — Tyst!

Björn (då musiken höres tydligare).

Nu kan det höras åter.

Sten.

Det kan ej vara sant . . . Jag tror det är . . .

Björn (med väldig stämma)

— den finska marschen, pojke!

Sten.

                        Är det möjligt!

Björn.

Stålhandske går i förväg för armén,
och kungen sa’, jag skulle ofördröjligt
bege mig hit och söka upp kapten —
då följde jag med honom, klart som dagen.

Sten.

Men Tilly har ju segrat?

Björn.

                        Han är slagen
så grundligt som en stackare kan bli.
Med honom är det alldeles fcrbi, —
han höll rakt på att bli tillfångatagen.

Sten.

Men sachsarne . . .

Björn.

                        Vi redde oss ändå.

(Musiken, som aftagit, slutar med starkare
trumhvirflar.)

Käthe (omfamnar sin fader).

O fader, tackom Gud!

Ill. D{avid] Ljungdahl

Öfversten (träder fram och
öfverlämnar sin
värja).

                        Jag kan förstå,
att missförstånd har rådt. Här är min värja.

Sten.

Behåll den på ert ord!

Björn (till Sten).

                        Låt skurken svärja
vid alla helgons och madonnors ben!
Det är så deras vana, herr kapten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>