Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vid Breitenfeld. Dramatisk episod af K. A. Melin. Med 6 teckningar af David Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
K. A. MELIN.
Sten (skjuter Björn vänligt
undan).
Tyst, gamle Björn!
Öfversten.
En annan gång kanhända
blir det min tur.
(går afsides med ryggen vänd åt de andra)
Borgmästaren (till Käthe).
Men tänk hvad jag har sagt!
Om han nu mina ord på minnet lagt,
(pekar på Sten)
så går alltsammans åter öfverända.
Käthe.
Jag talar väl för dig, så går det nog.
(Hon drar sin fader fram till Sten, och de
samtala tyst.)
Niklas (till Björn).
Jag var så rädd. — För väl I inte tog
mig för en kejserlig soldat!
Björn (skrattar).
A näcken!
I liknar ej en krigare ett tecken.
Sten (till borgmästaren).
Det tala vi ej om, — gör ingenting, —
förstår så väl, — det var för stadens bästa.
(Mtisiken höres åter och starkare.)
Niklas.
Nu komma de visst hit.
Borgmästaren.
Fort, Niklas, spring!
de svenska fanorna! — Vi måste fästa
ett par i fönstret.
(till Sten)
Tror I kungen vill
af gunst och nåd min ringa boning gästa?
Sten.
Det skulle han, om tiden räckte till.
Borgmästaren.
Jag gör en fest och lossar bra på pungen.
Sten.
Det är ej lönt. Han ger sig ingen rast,
förr än han riktigt har fått Tilly fast.
Borgmästaren (skakar på
hufvudet).
Besynnerligt ändå, att svenska kungen
skall vara så begifven på att slåss,
att han försakar hela denna festen.
Sten (för borgmästaren
något afsides).
Tänk, om I skulle skicka efter prästen
och ställa till — en bröllopsfest för oss!
(Musiken höres nu i närheten; Niklas haf
återkommit, fanor ha satts i fönstret, dit alla tttom
borgmästaren och öfversten draga sig; hurrarop
utanför.)
Borgmästaren (går mot
förgrunden).
Det vore nog en sak, — men talet, talet,
som skulle passat bägge två så bra!
(drar fram papperet)
det måste göras om — det var för galet!
(Musiken fortissimo- hurraropen allt starkare;
viftningar med dukar m. m. • borgmästaren stoppar
in sitt tal och ropar):
Hurra för Sveriges ädle kung, hurra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
