Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - G. von Rosen. Af Karl Wåhlin. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. VON ROSEN.
93
Brüssel (1874), Florens, Nürnberg,
Weimar (1875), Dresden (1876), Cassel (1877),
Madrid (1880). Den oförlikneliga
Ve-lasquez-samlingen i Madrids galleri
tjusade och kvarhöll honom, och han gjorde
den till föremål för flitiga studier, af
hvilka Nationalmuseum äger ett
resultat i kopian af »Infanten don Baltazar».
Men sin atelier har han under hela denna
tid haft i Stockholm, och genom den
lärarebefattning vid konstakademien,
som han beklädt sedan år 1875 och
hvarmed direktörsposten åren 1880—87
var förenad, har hans verksamhet till
icke ringa del varit bunden vid andra
plikter än den fritt utöfvande konstnärens.
Såsom lärare har han ständigt fäst
elevernas uppmärksamhet på
nödvändigheten af att i första rummet se
helheten i hvad det vara måtte — en
lärdom för hvilken mången nu mogen
konstnär är honom tacksam.
Grefve von Rosen är aristokrat
äfven som konstnär.
Om ett flertal afvåra
konstnärer kanske
gått miste om något
af sin ursprungliga
personlighet genom
att allt för villigt
följa dagens nycker
och genom att
par-tout vilja vara
framstegsmän, gå i flock
och följe, så har von
Rosen tvärt om
undandragit sig alla
direkta inflytelser af
hvad vi nu för tiden beteckna
såsom-modern konst. Han har lefvat så att
säga inom uppdragna vindbryggor,
vandrande från det ena gamla
slottsrummet till det andra, fördjupande sig i
deras minnen och deras stämningsfulla
halfdunkel, sammansmält de förra med
det senare och i sina bilder frammanat de
med clairvoyant blick uppfångadesynerna
ur det förflutna eller ur fantasiens värld.
En konstnärlig chevalier sans peitr et
sans reproche, har han aldrig svikit hvad
han själf betraktat såsom det blifvande
och väsentliga i konstnärens värf,
nämligen att — såsom Viktor Rydbergs
ord lyda i Vapensmeden — »främja
mandom, heder, godhet hos sitt folk och
låta evighetsbilder hägra på dess väg».
Tiden att öfverblicka hans verksamhet
i dess helhet är ännu icke kommen,
och jag hoppas både för den svenska
konstens och för den ädle och
varmhjärtade konstnärens skull att han
ännu länge måtte få
ägna sig åt den
verksamhet, på hvilken
han satt in hela sitt
lifs sträfvan. Men då
grefve von Rosen
nyligen öfverskridit
de femtio årens
gräns, har
tidpunkten synts mig vara
särskild ägnad att
bringa honom ett
tack för allt hvad
han redan gifvit
oss.
Studiehufvud. Blyertsteckning af G. von Rosen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
