Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »När djuren välja konung». Några antecknade loci librorum. Af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"När djuren välja konung".
Några antecknade loci librorum.
Af Hugo Samzelius.
H.öreställningen om att hvarje bygd
J och näring rönte hägn af en
särskild guddom är urgammal också i den
nordskandinaviska mytologien. Bläddra
vi t. ex. i Kalevalas af naturmystik
fyllda runosamlingar, finna vi, att
granskogen, furuheden, fjällälfven och
ödemarksträsket antagas äga sina med
allehanda märkliga krafter utrustade
behärskare, hvilka föra absolut imperiat
öfver sina resp. riken med alla däri
inneboende lifsformer. Den med armborst
väpnade jägaren, som drager ut att söka
byte, anropar därför guden Tapio om
gunstig bevågenhet, Tapio, som har sin
höghvälfda borg belägen inne i
skogsdjupet och är allsvåldig herre och
konung öfver allt det vilda.
Denna gamla åsikt från Kalevas och
hans fräjdade söners tid står i nära
samband med tron på särskilda »konungar»
hos i ekonomiskt afseende mera
betydelsefulla djurarter, hvilken i vissa landsändar
mäktat fortlefva ända tills nu, och
hvarom vi i det följande skola gifva några
vittnesmål. De exempel, vi lyckats samla,
beröra emellertid eget nog ej alis
åtskilliga fågelformer, där dock den
zoologiskt bildade och jägaren verkligen
kunde påvisa en gifven maktställning
eller åtminstone en tillfällig plats som
anförare, som »dux». Så vinnes vid
tjädervinen, orrspelen och
brushanele-karne purpurn med diademet af de i de
vilda fäjderna fore parningen kraftigast
befunna hanfåglarne, hvilka i segerruset
skapa ett harem af de bidande hönorna
och behandla ungtupparne som en
kufvad pöbel. Under tranornas, gässens
och svanarnes flyttningsstråk i dessa
sneda fylkingar, som de fordom lärde
åt våra anfäder vikingarne, förekommer
ett ständigt interimsregemente, enär den
tåget anförande fågeln, »förridaren», så
småningom tröttnar, drager sig bakom
den siste i ledet och aflöses af en sin
förre granne. Kändt är också, hurusom
på en del fåglars, t. ex. tranornas,
betesplatser ständigt en eller flera
vaktposter finnas utställda för att
ofördröj-ligen kunna rapportera, om något
misstänkt förefaller i grannskapet.
Det är naturligtvis rörande sådana
djur, hvilka uppträda i större, samlad
mängd: svärmar, stim, flockar etc., som
talet om befintligheten af »kungar»
företrädesvis uppkommit samt fortfarande
här och där finnes kvarboende i
folkmedvetande och på folkemun, hvarest
traditioner ända från hedenhös ibland
visat sig kunna föra ett märkvärdigt
blomstrande lif. Vår dryga, högtupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
