Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid. Anteckningar ur gamla papper af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid.
159
gång här i världen. Gud gifve mig
hellre döden än skam!»
Vackra ord, värdiga en krigare från
Sveriges stormaktstid! Värdiga särskildt
de båda makar, ur hvilkas torftiga bo
sedan växte fram ett hjältesläkte, af
hvilka en föll vid Belgrads belägring,
en såsom kung Karls drabant fick
banesår vid Narva, och tvenne under Karl
XILs krig hunno generalsvärdigheten.
Den ryktbaraste af de sistnämnda hann
ännu vida längre: han förvärfvade i
Sveriges historia ett odödligt namn, ej blott
som en tapper karolin, utan ock som
en af Sveriges största statsmän. Det
var Arvid Bernhard Horn, hjälten från
Warschau, kanslipresidenten, Sveriges
återuppbyggare efter den stora
ofredens tid.
* *
*
Hvilket tidskifte ligger ej emellan
Margareta Boijes födelse år 1604, samma
år som Karl IX vid Norrköpings riksdag
befäste sin store faders nydaningsverk,
och slutet af hennes sonsons bana midt
uppe i Sveriges frihetstid! De väldiga
krigargestalterna i gula kyller, breda
axelgehäng och stora huggvärjor bragte
ej längre sin hyllning åt höfviska
damer med blonda, krusade lockar, breda
spetskragar och sirliga
spetsmanschetter; karolinerna »i bälten gula, rockar
blå» hade också lämnat plats för ett
yngre släkte; de stora allongeperukerna
oc.h fontangen hade börjat blifva,
urmodiga; rococons, sidendräkternas och
pu-drets tid var i antågande. Man älskade
ej längre i brefven till sina närmaste
de fromma bibliska vändningarna som
på 1600-talet. Franskan hade hos
Sveriges adel börjat aflösa det blandade
germanska tungomål, som den lärt i
Tyskland, på krigets stora valplats.
Storhetstiden var förbi; Sverige hade krympt
samman; människorna kanske också.
Kanske dock icke i allt: kanske
behöfva icke ens vi, som lefva halftannat
århundrade efteråt, i ett tidehvarf, som
väl aldrig i historien kan få storhetens
märke, känna oss allt för små i
jämförelse med de stora tiderna. Ty det
finnas andra synpunkter än den historiska;
och för individens innersta finnes ock
en storhetsmåttstock, som ej växlar.
Det allmänt mänskliga har dock ej blott
sitt bestånd, utan ock sitt värde, under
olika tiders och släkters växlande
former. När, såsom vi i dessa
»familjeinteriörer» från 1600-talet sett, kärleken
värmer ett människohjärta, när makar
glädjas öfver att se ett nytt släkte växa
upp i sitt bo, när föräldrar med
ömhetens bekymmer följa sina barns öden,
då är det något stort, som sker, huru
liten än skådeplatsen blifver, och huru
föga af världshistoriens belysning, som
faller däröfver. Det är dock så, som
vi nyss hörde Gustaf Horn fromt säga,
att »sådant kommer af den allra högste
Guden». Och det kommer i alla tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 17:24:53 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0179.html
