Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Herrskapet på Lindesnäs. Efterlämnadt manuskript af Anna Carlotta Leffler, d:essa di Caianello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrskapet på Lindesnäs.*
Efterlämnadt manuskript af Anna Carlotta Leffler, d:essa di Caianello.
’\ju af de första besök, gamla
grefvinnan på Rosenlund gjorde efter sin
återkomst till orten, var hos gamla
friherrinnan Stålhjelm på Lindesnäs.
— Herre Gud, hur olikt allt är sig
här mot förr, — tänkte grefvinnan för sig
själf, nu liksom hvarje gång hon under
de senare åren kört upp på den
mossbelupna gården mellan de två
stenlejo-nen framför den förfallna trappan, där
ingen betjänt numera stod färdig att
mottaga de besökande. Grefvinnan
erinrade sig då alltid, hur det varit under
hennes ungdomstid, då Lindesnäs var
det förnämsta herresätet på hela
trakten, så att själfva Rosenlund kom blott
i andra rummet. Hon erinrade sig, hur
hon själf smått förargat sig, då hon
först kommit till Rosenlund som
nygift öfver att se, hur man här sökt
efterapa det större och äldre herresätet:
också här de två stenlejonen på ömse
sidor om den höga trappan, det brutna
taket, de bägge flyglarna, anlagda
alldeles på samma sätt, blott att
Rosenlund var mindre och saknade den antika,
imponerande prägel, som de mörknade
murarne och de uråldriga träden i den
väldiga parken gåfvo åt Lindesnäs.
Rosenlund var mera täckt, lätt och lysande,
Lindesnäs mer romantiskt och storslaget,
och det rådde alltid en viss täflan
mellan de båda herresätena liksom mellan
de båda fruarna. Friherrinnan var tio
år äldre och hade redan haft fyra barn,
af hvilka tre voro döda, när grefvinnan
kom till orten som nygift. Men hennes
skönhet var af det slag, som är
oberoende af åren och sorgerna; hon var
så regelbundet, plastiskt vacker som en
staty, med yppig figur, stora, kupiga
* Fjärde kapitlet i den ej fullbordade romanen
iTrånsr horisont».
kallblå ögon, fint böjd näsa, liten
energisk mun. Man visste, att mannen,
som var en glad och utsväfvande herre,
gaf henne många anledningar till sorg;
men hur hon upptog hans många
otroheter och fega bedrägerier, det visste
ingen, ty med ali sin inlärda
älskvärdhet i sätt var hon af en stolt och
ömtålig oåtkomlighet, som gjorde, att det ej
fanns en lefvande varelse, som kunde
berömma sig af att äga hennes förtroende.
Man hade heller aldrig sett henne
uttaga den vackra och bedragna hustruns
vanliga hämd på mannen: att låta
kurtisera sig af andra.
Låta kurtisera sig, nej. Men — ja,
det gick nog rykten om en enda,
hemlig kärleksförbindelse, en stor passion,
som skulle haft ett mycket afgörande
inflytande på hennes lif och gjort sitt
till att slipa den kalla oåtkomliga’ ytan
af blankpoleradt stål, mot hvilken hvarje
försök till närmande återstudsade.
Grefvinnan var en helt annan typ,
kokett, munvig, full af skämt
och’upptåg samt häftig och omedelbar i alla
sinnesrörelser. Skvallret hade under
hennes ungdom gifvit henne till älskare
hvarje ung man, som umgicks i huset;
Rosenlund genljöd af ett ständigt sorl
af fester, sällskapsspektakel och galna
upptåg. Grefvens hade litet smått om
pengar på den tiden, då föräldrarne
ännu lefde, och den unga grefvinnan
fick lida många små förödmjukelser i
hvardagslag för att kunna uppehålla
den yttre lyx hon älskade.
På Lindesnäs åter bar allt på den
tiden prägel af gedigen rikedom och
prakt, och när den enda kvarlefvande
dottern Axeline, som var lika vacker
som modern men mera omedelbar och
vinnande, kom med i sällskapslifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
