Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Herrskapet på Lindesnäs. Efterlämnadt manuskript af Anna Carlotta Leffler, d:essa di Caianello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrskapet på lindesnäs.
I87
medan grefvinnan ännu hade sina kvar
i barnkammaren, då triumferade
Lindesnäs helt och hållet öfver Rosenlund
och officerarne från den närbelägna
garnisonsstaden, hvilka alltid varit
grefvinnans stående kurtisörer, syntes nu
långt oftare på det gamla pompösa
herresätet under lindarne än på det glada
Rosenlund.
Men det lyckades ej för någon af
officerarne att vinna den af alla
eftersträfvade Axelines hand. När
friherrinnan blifvit änka och tagit alle
affärerna i sin hand, sades hon hafva gjort
vissa ganska oroande upptäckter, och
säkert är, att hon vid denna tid på det
mest energiska sätt motsatte sig sin
dotters önskan att gifta sig med en
ung, fattig löjtnant, och att kort
därefter Axelines bröllop firades med en
man, som sades vara fabelaktigt rik men
af något äfventyrlig karaktär. Han hade
i Amerika gjort storartade spekulationer
och sades äga en hel nybyggd stad i
the great West, men han bosatte sig
nu i Stockholm, där han bildade en
svensk-amerikansk bank och satte i
gång en hel mängd andra affärsföretag.
Friherrinnan, som från den stund hon
tagit affärerna om hand utvecklade
mycken smak för spekulationer, inlät sig
nu med mågen i allehanda företag, som
till en tid gingo förträffligt. Det unga
hushållet i Stockholm och det gamla
på Lindesnäs täflade i lyx. Mågen var
ofta i utlandet på resor, och då vistades
Axeline med sin uppväxande barnaskara
i föräldrahemmet, där det nu
utvecklades större prakt än någonsin.
Men så kom för ett par år sedan
den stora krachen. Allt strök med —
friherrinnan fick ytterligare släppa till
af sitt för att rädda namnet. Och nu
gick det alltjämt utför. Mågen försvann
— man visste ej om han tagit lifvet af
sig eller rymt till Amerika — och för att
tillfredsställa dotterns oupphörligt
upprepade vädjanden till henne, måste
friherrinnan börja sälja. Hon sålde de uråldriga
skogarne, som alla ägare till Lindesnäs
låtit växa i hundraårig fred; hon sålde
undan hemman, det ena efter det andra.
Fordringsägarne, dotterns och hennes
egna, lämnade henne ingen ro, tills nu
slutligen nästan ingenting annat
återstod af det ståtliga gamla herresätet
än slottet och parken, samt frukt- och
grönsaksträdgården, ur hvilken
friherrinnan numera drog sin egentliga
inkomst för att lefva det ytterst
tillbakadragna lif hon nu förde.
Dottern och hennes barn hade hon
ej sett på flera år. Axeline kunde icke
tåla de hårda ord, som modern lät falla
öfver mågen, och sedan hon tillbragt
en olycklig sommar hemma efter den
stora krachen, ville hon icke vidare
sätta sin fot på Lindesnäs.
Under alla dessa sorger hade
friherrinnan bibehållit sitt stålblanka lugn
till det yttre. Ingen hade någonsin hört
henne klaga, och om dottern och
hennes barn samt om mågen talade hon
till följd af sin oåtkomlighetstaktik alltid
mycket väl, hon var ständigt full af
loford för dem alla.
— Ja, Herre Gud, hur tiderna
förändras! — tänkte grefvinnan, då hon
nu steg ur sitt ekipage vid trappan.
Ingen lefvande varelse syntes till,
kusken måste öppna den tunga porten,
som hängde snedt på gångjärnen och
knarrade tungt.
Men när den slogs upp, — hvilken
anblick! Alltid hade dock Lindesnäs
sin gamla tjusning. Där på andra
sidan huset, bakom den mörka vestibulen
bildade de gamla träden en rikt
skulpterad ram, kring ett blått glänsande
vatten längst i bakgrunden. Också på
Rosenlund hade man denna utsikt tvärt
igenom huset, men där såg man under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
