Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteratur. H. Taine. Af Hellen Lindgren - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. TAINE.
231
per, anlitas undervisningsministern, som ger
honom bestämdt besked, att om han en
annan gång vägrar att lyda order, har han
sitt afsked. Då han därefter tar afsked
frivilligt och får en mycket förmånlig
anställning vid en privatskola i Paris, blir han
skild från sin plats genom regeringens
vaksamhet. Då hans märkligaste arbete Den
engelska litteraturens historia kom ut 1863
och 1864, blef han ändtligen, men ej för detta
utan på prins Napoleons bemedling, anställd
vid militärskolan S:t Cyr 1863 och 1864 vid
1’Ecole des beaux-arts, där han sedan verkat
som professor. Äfven nu lyckades man att
hämnas på honom för kätterier genom att
vägra honom det pris på 20,000 frcs, som
akademien hvart femte år har att utdela.
Cousin och monseigneur Dupanloup
omintetgjorde detta.
Härefter har hans anseende dock vuxit
så, att han blifvit en af de storheter, som
måste erkännas. Han inväljes 1878 i
akademien. Äfven rikedom har han nu att
tillgå, sedan han frän 1868 är gift med
dottern till en husdekoratör. Nu, när han
är lyckans gunstling, blir han
överansträngningens martyr. Hans sista sjukdom,
diabetes, är troligen en
öfveransträngningssjuk-dom. Hans forskningar i revolutionshistorien,
hvilkas följd blef jättearbetet Les origines
de la France contemporaine, hade troligen
knäckt honom, då han detta år, den 5 mars,
utandades sitt lif på sin villa Menthon i
Schweiz. Att läsa allt så som han:
memoarer, brefsamlingar, räkenskapsböcker,
hushållsräkningar, affischer, tryckt och otryckt:
mot sådant hjälper icke ens användandet af
Brown-Seqvards lifselexir.
Han var en outtröttlig arbetare, en
bokmal, men han var mera, han var också en
karaktär. Vi hafva här sett, hur han
motstod allmänna opinionens lockelser vid
två tillfällen, när Cousin var var modfilosof,
och sedan, när revolutionen hade blifvit
afgud. Men också ha vi sett, hur han tio
år satt på sin vindskammare, såsom Sarcey
berättar, när prästväldet tog öfverhand och
han ej ville uppge sin öfvertygelse. Det
hör med till skildringen af hans personlighet
som skriftställare att ej helt och hållet
förbigå detta, och dessutom känna vi en
vekhet, ett eget slags sympati för män af hans slag.
Åsikterna må vara hvilka som helst,
reaktionära eller liberala, religiösa eller
antiklerikala: martyren för en åsikt, hans nej
sagdt till framgången, hans protest afgifven
mot dagtingan med öfvertygelsen väcker
alltid vår beundran. Det är någonting, som
bjuder aktning och vördnad för dem, som
taga framgången som bagatell och sätta den
på ett ovisst framtidslotteri. Dessa stolta
och oböjliga ha en gång för alla tagit
priset i kampen mot tillvarons stora frestelse
att blifva sig själf otrogen. Fegheten är så
vanlig, lifvet är så kort, denna vara på
världsmarknaden, som heter framgång, är
så dyrt förvärfvad genom personliga
ansträngningar och så lätt att köpa för
underpris, när den kan vinnas genom en
bugning för de makthafvande, vare sig de heta
allmän opinion, ett klerikalt eller
demokratiskt parti, att vi måste hylla öfvertygelsens
män, hvilka färger de än bära.
Taine är en sådan öfvertygelsens man.
Det är hans faculté maitresse. Och likasom
hvarje äkta natur ger oss ett ästetiskt
intryck af storhet bredvid alla andra
ästeti-ska, moraliska, teoretiska intryck, så gör
också han.
Hans asketiska ideal för forskaren, det
opersonliga och nästan liflösa, som han
inlägger i forskarens sätt att uppfatta, ger honom
makten öfver oss, vi se, att denna blaserade
natur och till utseendet så kalle man också
har en passion, han har vetenskapen till
sin älskarinna. Trots hela det rika lif han
förstår att framtrolla med sin fantasis
trollspö, gifva hans ord ofta intrycket af
fanatismen från en cell, ett klosterlif, hvars
krucifix heter arbetet. Det är hänförelsens
makt, som äfven då talar ur dem. Han
visar oss vetenskapens tempelresning, vi
skåda dess förgård, där man aflägger
hvardagslifvets passioner och det praktiska lifvets
grumliga närsynthet, se in i det allra
heligaste, där man ser uppenbarelsen af de
rena formerna, urtyperna, hvilka föda den
individuela mångfalden. Ty Taine räcker
oss ej blott kunskapens frukter utan visar
oss också med visionärens tydlighet
kunskapens träd med dess öfver hela det
synliga och osynliga universum vidt utsträckta
grenar.
Hellen Lindgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
