Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En färd öfver Atlanten. Af Karl af Geijerstam. Med 8 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2-jO
karl af geijerstam.
sammansättoiing är visserligen till stor
del landsmansskapet. Alen det är ej blott
det. I vårt sällskap funnos flere
spanjorer, bland andra en spansk dam, som
ej förstod annat språk än sitt eget, och
hon trifdes synnerligen godt i sällskap
med en liten snäll svensk fru, som blott
talade svenska. Dessa båda gingo
alltid tillsammans på däcket, voro de
bästa vänner och hade stort utbyte af
hvarandra, fast de ej förstodo ett ord
af hvarandras tungomål.
Svensk-amerikanaren.
Vårt sällskap består annars mest af
svenskar. Jag vet knappt, om jag till
dessa skall räkna en svensk-amerikanare,
som hade slagit så djupa rötter i sitt
nya fädernesland, att endast något af
stockholmsgamin erinrade om det gamla.
Jag vill icke prisa honom för mycket
som sällskapsmänniska, men han var
intressant som typ. Han erinrade mig
så synnerligen lifligt om Charles Dickens’
gamla kända roman Martin Chuzzlewitz.
I densamma skildrar den engelske
författaren amerikanaren på ett sätt, som
icke odeladt vunnit amerikanarnes bi-
fall. Vår landsman var mycket
obehagligt lik denna amerikanska typ. Han
hade nått mästerskapet i sådana
talanger, som att supa, svära, tugga tobak
och spotta. Han kunde med den största
talang vid middagsbordet förskaffa sig
själf hvad han önskade, och han
beröfvade sina medpassagerare matlusten
genom att på det mest hänsynslösa sätt
angripa smöret med den knif, som nyss
lämnat hans mun. Han var mycket
patriotisk, d. v. s. han höll strängt på
allt amerikanskt, och han yttrade sitt
medlidande med oss, som köpte diverse
klädespersedlar i Liverpool, då man ju
kunde få köpa allt ofantligt mycket
billigare i Amerika. I detta fall, som
i så många andra, visade det sig, att
hans beröring med sanningen endast
var rent tillfällig. Otroliga saker
berättade han om sig själf, och dessutom
kom han ej ihåg från den ena gången
till den andra, hvad han berättat. Hans
mest lysande framställning af sig själf var
den, att han lefde ett fritt och oberoende
lif på de stora slätterna i Texas, där
han var ägare af 600 hästar, hvilka
sprungo omkring i halfvildt tillstånd.
Hans sysselsättnig bestod i att med
lazzo fånga dessa, tämja och inrida dem,
hvarefter han sålde dem med stor vinst.
Två goda sidor hade han: han var
generös och ej långsint. För
förolämpningar hade han intet sinne. Hans
generositet yttrade sig dock mest i att
bjuda på spirituösa, och att han ej var
långsint, kunde man se däraf, att han,
om man aldrig så kärft afslog hans
inbjudan, var lika vänlig en annan gång.
Ute på hafvet var han mycket spak.
Han drack icke samt var handterlig
och foglig. En finsk reskamrat, som
hade den mest sublima tilltro till det
goda hos sina medmänniskor, hoppades
kunna inverka på honom till det bättre,
ja, rent af göra honom till absolutist i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
