Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Teater. Nils Personne. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER.
J\Jils personne.
Om man ville försöka att med ett enda
adjektiv karaktärisera den konstnär, hvars
bild här inflyter i »Ord och bilds» galleri
af sceniska artister, tror jag, att det
adjektivet skulle blifva: en skicklig skådespelare.
Herr Personnes naturliga begåfning är ej
utan sin tydliga begränsning, sina farliga
stötestenar. Under det att han i rikt mått
äger det goda lynne, som gärna smittar
åskådaren och gör en skådespelare gärna
sedd och populär, saknar han det skenbart
allvarliga lugn, som hos en komiker verkar
så välgörande, och hvilket man minnes från
Bruns, Holmqvists, Bergströms och
Bæck-ströms bättre roller. Personnes spelsätt är
af ett rörligare slag, mera fyldt af
tokroliga infall och iustiga upptåg; hans
naturell påminner snarare om Hedin och Olaf
Poulsen. Men hvad som ställer honom
högt som konstnär är, att han dock ej
stannat vid dessa påminnelser, han intager
nu med rätta en långt mera framskjuten
plats än den, till hvilken hans naturliga
fallenhet ensam skulle hafva kunnat leda
honom. Och det är ett samvetsgrannt
studium, ett allvarligt inträngande i hvarje
särskild roll jämte en hos oss sällsynt
mångsidig bildning på hans lifsuppgifts
många olika fält, som hafva förskaffat honom
dessa väl förtjänta framgångar. Han har
vunnit förmågan att gifva skarpa konturer
åt sina olika figurer, att individualisera de
människor han framställer, och den
förmågan har man nästan aldrig till skänks, hon
måste uppöfvas genom arbete och studier.
Det kan finnas mången teaterbesökande,
för hvilken detta, att Personne i någon
utmärkande grad skulle besitta en dylik
in-dividualiseringsförmåga, är ett egendomligt
tal. Ty det finns en stor grupp bland hans
roller, i synnerhet af något äldre datum,
där detta ej är fallet. Det är alla dessa
farsroller, som han gifvit på ett mindre
omväxlande sätt, dem han spelat nästan i
allegro furioso, med högt liggande tonfall
och en viss nasalton, men först och främst
med en fond af godt lynne och frisk,
ungdomlig dådlust, som ovillkorligen väckt
vår sympati, om ock ej alltid vår odelade
beundran. Men på tal om dessa roller
och för att ytterligare göra tydligt, hvilka
det är jag här menar, skola vi minnas, att
herr Personne haft den ofantligt svåra
uppgiften sig förelagd att upptaga Svante Hedins
fallande mantel, dels så, att han gått in i
många af dennes gamla roller såsom t. ex.
i »Fjärilsfebern», »Gifta mannen i staden
och på landet», »Han är inte svartsjuk»,
»Profpilen» m. fl., dels så, att han i nyare
stycken utfört roller, till hvilka Hedin för
ett par tiotal år sedan skulle hafva varit
själfskrifven. Bland dessa påminna vi om
hufvudrolen i »Duvals skilsmässa» och
hafva då nämnt det bästa herr Personne
inom detta rollfack uträttat. Det finns i
hela anläggningen af denna roll samma
spänstighet och smidighet, som i rent
fysiskt afseende väcker vår beundran vid
det högkomiska språnget ur soffan i andra
akten. Det var ju ej tänkbart annat, än
att en ung nybörjare skulle sägas imitera
den populäre företrädaren, svårligen
möjligt, att han ej i någon mån skulle göra
det. Men om Personne ock ej alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
