Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Leksand. Af Johan Elg. Med 11 bilder efter teckningar af C. E. Törner och fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leksand.
397
Leksandsbonde. Teckning af C. E. Törner.
glömmer ej det vackra intryck det gör,
när en sådan båt sticker fram om udden
vid Orsand och närmar sig med stark
fart. Det lyser hvitt af kvinnornas tröjor
och karlarnes skjortärmar, man ser en
massa hufvud af olika åldrar och lynnen,
fårade gubbansikten och unga pojkars
friska, öppna drag, de gamla gummornas
böjda nackar under sorgdräktens dok,
mången välmående »mora» i sin hvita
mössa och de unga flickorna med sina
brokiga helgdagsmössor, som förfärdigas
af blommiga halsdukstyger i de mest
växlande mönster; det är sällan man ser
två sådana mössor, som likna hvarandra.
Men fast nästan alla se friska och glada
ut, förnimmes intet stoj eller glam. Det
finns hos dalafolket en särskild sorts
värdighet i uppträdande och sätt, som jag
ej spårat hos någon annan svensk
allmoge; det är ingen för söndagen påsatt
högtidlighet, därtill är den alldeles för
naturlig och ursprunglig, det är som
om de hade ett oreflekteradt medvetande
af att de representera kärnan af det
svenska folklynnet, och att det är detta som
väcker främlingars intresse och aktning.
Och i deras sätt att taga emot alla dessa
främlingar, besvara alla deras mer eller
mindre »öfverlägsna» frågor, ligger ock
en alldeles naturlig förmåga af enkel
värdighet parad med höflighet; först om
frågorna blifva för närgångna, kan det
hända, att de tagas mindre gunstigt upp,
och att dalmasen då kan gifva »svar på
tal», det är allmänt kändt.
När båten nått fram så långt som
möjligt på den långgrunda stranden,
börjar man att stiga ur, äfven om man får
klifva i vattnet. Barnen bäras, och
några gummor eller unga välskodda kullor
kunna ju stanna kvar i båten, under det
de andra draga den upp på stranden.
I en talldunge strax ofvanför Barkdalen
ordnar man sin toalett, slätar håret
under mössan, skakar ut kjolen, lindar
näsduken omkring psalmboken, och så tågar
skaran i spridda grupper till kyrkan, dit
samtidigt samlas de, som kommit
landvägen eller i småbåtar från byarna på
andra sidan viken, från Grytnäs och
Västanvik.
Klockan är visserligen ännu ej slagen
nio, och gudstjänsten börjar först efter
klockan tio, men man har hvarjehanda
Gosse från Leksand. Teckning af C. E. Törner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
