Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Leksand. Af Johan Elg. Med 11 bilder efter teckningar af C. E. Törner och fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
johan elg.
Främmande. Teckning af C. E. Törner.
att bestyra dessförinnan. Somliga hafva
bär, smör, fisk, ett slaktadt får eller
annat att afyttra till ståndspersonerna, eller,
som det här kallas, »noblessen» i Noret,
andra skola göra inköp på apoteket, alla
skola hälsa på bekanta från andra byar,
dem man ej ser oftare, än man kommer
fram till kyrkan. Omedelbart före
gudstjänstens början äga jordfästningarna rum
ute på kyrkogården, och därvid afsjungas
alltid ett par psalmverser unisont.
Samtidigt med att där ute på kyrkogården
de, som nyss lämnat detta lifvet, under
bön och sång bäddas i vigd jord, döpas
inne i kyrkan de små barn, som då gjort
sin första kyrkfärd. Så spelar klockaren
ingången, och gudstjänsten börjar enligt
vanlig svensk ritual med messans »helig,
helig, helig». Det är en vacker tafla det
stora ljusa templet företer. Folket är
kyrksamt i Leksand; när det är mycket
folk i kyrkan, kunna åhörarne räknas i
tusental; aldrig äro de så få, att de ej gå
upp till ett eller annat hundratal. Och
här i kyrkan är nationaldräkten ännu i
allmänt bruk bland både män och kvin-
nor. Visserligen äro många af de yngre
karlarne »omklädda», som det kallas, då
man lagt bort den gamla nationaldräkten,
men under sommarmånaderna, då slåtter
och skörd pågå, ser man ej så många af
dem i kyrkan. Den gamla anordningen,
att karlarne sitta på ena sidan om stora
gången, kvinnorna på den andra,
bibehålles ännu både nere i kyrkan och å
de djupa läktarne. Jag har aldrig i
någon svensk kyrka hört psalmsången
klinga så starkt och fromt som i Leksands
kyrka, alla sjunga med; de annars så
blyga unga flickornas röster höja sig så
friska och klara, och alla gubbars
darrande stämmor ligga under och brumma,
när hela församlingen uppstämmer:
»Allena Gud i himmelrik». Och from,
okonstlad andakt läser man ock i så många
anleten. Det finns en bänk, där jag
under flere år sett samma fårade
gummansikten ; oberörda af allt, som tilldrager
sig omkring dem, af resandes nyfikna
blickar och tåg ut och in i kyrkan, röra
de läpparne ljudlöst, när de följa med
altartjänstens välkända ord, niga ödmjukt
så ofta frälsarens namn nämnes, och rikta
ärliga, fromma ögon mot predikstolens
talare.
En särskildt högtidlig prägel får
gudstjänsten, om det är kyrkbröllop. Alla
gifta sig ej i kyrkan; den större ståten
vid ett sådant och det talrika brudföljet
böra gärna motsvaras af ett
bröllopskalas, som endast mera välmående
bondfamiljer kunna anordna. Det är vanligen
i början af sommaren, hälst på
midsommardagen, som sådana stora bondbröllop
förekomma. Brudens särskilda
bröllops-stass består i en stor krans af blommor
och glaspärlor (de senare bildande trons,
hoppets och kärlekens symboler) på
bröstet, ett mössband af hvitt siden,
brode-radt med initialer och datum samt
broderade vantar. Brudgummen är numera
nästan alltid »omklädd» och smyckad en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
