Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Litteratur. Zachris Topelius. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zachris topelius.
453
tiden, synas icke tillhöra en nation utan
vara hela mänsklighetens djupaste
lifsut-tryckare. Men han är dock en af dem,
hvilka, som sagdt, tillhöra kretsen af dessa
utvalda, som ett helt folk hyllar som
någonting större, hufvudet högre än allt
folket, en af dem, som födas icke en gång
på hvart århundrade. Och hvarför har
han rönt denna sällsynta utmärkelse att
upptagas bland de ytterst få i
världslitteraturens Pantheon, som ett folk hyllar med
en mun och enstämmigt? Han har diktat
så, att de tusen kunnat förstå
honom, folkets djupa, breda
lager har sett i honom en
gudaingifven. Hvad bry sig
dessa tusen, som läsa, le och
gråta vid hans ord, om, ifall
han ej återgifvit hvarje detalj
i tidens fysionomi riktigt, eller
om omfånget i hans tonskala
ej är så stort — hvad
bekymrar det dem? Modern vid
vaggan, vid sonens gunghäst
eller dotterns dockskåp, flickan,
som drömmer den första
kärlekens blyga drömmar och bär
sitt hjärtas första vår i sin
barm, ynglingen, som älskar
sublimt handlingslif, alla dessa
behöfva en dikt, en skildring
för att lära sig känna sig
själfva, eller föräldrarna sina
älsklingars bästa och innersta
behof. Och modern behöfver
ej leta: hon tar fram Topelii
Läsning för barn eller Boken
om vårt land, och hon finner
där dussintals dikter och sagor,
som återspegla barndomens
lif. Flickan behöfver ej heller
leta: hon öppnar ett häfte med
den anspråkslösa titeln
Lju?ig-blommor, eller ett annat, som
kallar sig Nya Blad eller ett tredje, som
nämner sig blott Ljung, ännu anspråkslösare,
kanske för att antyda, att det är från
diktarens senare år, från en tid, då han måhända
menade, att några blommor med vårfägring
kunde han ej längre ge. När hon läser
dem, får hennes hjärta ro, vid dessa stilla
naturljud känner hon en hvardagslifvets
andaktsstund, och stilla upprepar hon med
diktaren: Jag spinner min glädje af
ängarnas tågor, af skogarnas dofter, af
sjöarnas vågor; detta lilla häfte är hennes
psalmbok om hvardagarna. Hon förstår
honom, när han sjunger:
Blommande sköna dalar,
hem för mitt hjärtas ro,
lummiga gröna salar,
där vår och kärlek bo . ..
Kom, du min vän i skogen
kom, vid min sida sjung:
skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.
(Under rönn och syren).
Z. Topelius vid 25 års ålder. Teckning af Marié Prytz
(Helsingfors den 17 mars 1843).
Eller ynglingen tar ned från bokhyllan
Fältskärns berättelser, och snart brinner
hans kind och strålar hans öga, och läxans
besvär äro glömda, han lefver med Gustaf
Adolf och Karl XII, han älskar för första
gången det ideela i lifvet, han förstår för
första gången, att det fins förfärliga makter
på godt och ondt, hans hand knyter sig
mot fanatismen eller mot svekfull egoism,
och stundom krusas hans läppar af
välbehagets löje, när kapten Larsson pratar sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
