Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Litteratur. Zachris Topelius. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
hellen lindgren.
Det var ett tack, så som han kan gifva
det, men också ett ord för att mana godt
för dessa glömda arrbetare, dessa, som han
så blygsamt sade, hvilka gjort mera än
han, men som aldrig hyllats. Han ville
råda till att göra något för dessa. Kunde
man icke sluta sig tillsammans, föresätta
sig att uppsöka dem, belöna dem med en
glimt af det allmänna erkännandets sol.
Har ett festföremål någonsin uttryckt en
vackrare önskan på sin äras dag, omsusad
af jubel, sång och bruset af eldade
människoskaror? Han var sina vänner ute i
landsbygderna trogen äfven på denna dag,
han ville dela med sig åt dem af sin ära.
Hvarför slår icke denna idé rot?
Hvarför har icke ett Monthyonskt dygdepris
för den bortglömda förtjänsten upprättats
äfven hos oss? Är det därför, att komitén
kunde missta sig om den värdigaste eller
man fruktar humbug? Detta vidlåder allt
mänskligt, men aldrig har samhället större
plikt att belöna, än just när det gäller den
bortglömda förtjänsten.
Att uppräkna allt hvad Topelius skrifvit
kan ej komma i fråga. Bland hans
prosaverk är det förnämsta »Fältskärns
berättelser», en i 5 cykler afdelad historisk
skildring, hvars första del utgafs 1853 och
hvars femte och sista del kom ut 1867.
Utom flera längre noveller, hvaraf
»Härti-ginnan af Finland» är den första (1850),
har han författat en mängd skildringar och
noveller, samlade 1880—82 under den
gemensamma titeln Vinterkvällar, ett par
volymer utgörande summa 1,542 sidor.
Han har varit skådespelsförfattare — Efter
femtio år är utgifvet 1851 och Regina
von Emmeritz 1854—, och under en
tidrymd af aderton år ledde han »Helsingfors
tidningar», och under samma tid tog han
jämväl sin licentiatexamen 1847.
Fältskärns berättelser innehåller dels
historien om en underbar och mystisk ring,
dels historien om svenska och finska folken
i deras off- och defensivallians från Gustaf
Adolf till Gustaf III:s revolution, och
slutligen är det historien om uppdiktade
personer, grefvarne Bertelsköld, adelssläkten,
och bonde- och borgarsläkterna Bertila och
Larsson. Det är således en novell-cykel,
som verkar med både sagans, historiens
och romanens medel, en blandning, som
Topelius ofta använder. Kopparringen är
ett trolltyg, utrustadt med underbara
krafter, hopsmidd af en finsk häxa och hvars
besittning gör ägaren till lyckans gullgosse,
på samma gång som den förstör hans
karakter i nittionio fall af hundra, en symbol för
Topelii tro, att lyckan förstör karakteren,
och en sinnebild för den sanningen, att
när framgången kommer, försvinner
själsfriden i de flesta fall.
Två släkters öden äro som sagdt
huf-vudmotiv i den Topeliuska berättelsen. Vi
få höra historien om Bertelsköldarna från
far till son genom flera generationer, vi få
bevittna, huru den djärfve och hårde Gustaf
Bertelsköld, ung under Gustaf Adolf,
gammal under Karl X, hårdnar, vi läsa om
den veke och svage men älskvärde
Bernhard, hans son, under Karl XI, och om
Bernhards söner, den ärlige krigsbussen, Topelii
älskling, Gösta, en karolin till hjärta och
kroppskrafter, samt om den fine
ränksmidaren Torsten, om Göstas son Carl Viktor
och dennes söner Paul och Bernhard.
Stamfadern till denna släkt, Gustaf, blir
adlad under Gustaf Adolf, och vi se hans
morfar med äkta bondestolthet stöta bort
honom därför. Den gamle Bertila är
adels-hatare och tål icke detta affall från plogens
traditioner till förmån för svärdets. Han
adopterar då en son till sin arrendator,
och dennes släkt, den Larssonska, få vi
se skildrad företrädesvis i de sista delarna.
Hufvudvikten är dock lagd på Finlands
roll, och det är därför vi kunna säga, att
Fältskärns berättelser utgöra en
komplettering af Fänrik Stål, åtminstone så till vida,
att här finnes en närmare utredning af ett
af dess tema om folket, som kämpade
och svalt och segrade tillika.
En märkvärdig utredning är det! En
utredning, som ställer i bjärt dager
själf-viskheten hos vår stormaktstids politik, och
en utredning, som också visar oss
fosterlandsvännen Topelii känslor vid åsynen af
detta land, förtrampadt, genomströfvadt af
fienden från norr till söder, från öster till
väster, förblödt, men, om någonsin detta
Tegnérska uttryck haft sin tillämpning,
»kämpande på knä bak skölden.» Som
bekant har denna ur de historiska
urkunderna med allt skarpare tydlighet fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
