Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En österländsk besvärjelse och västerländsk folktro. Af Esaias Tegnér. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ESAIAS TEGNÉR.
Tre världsdelar hafva hvar på sitt
sätt andel i den tafla, vi nu beskrifvit.
Det språk den talar, den religion och
den kultur den afspeglar äro asiatiska.
Men trädet, af hvilket taflan snidats, har
vuxit i Afrika, i Afrika är bläcket beredt
och den trubbiga rörpenna skuren,
hvarmed den fått sina inskrifter. Och
ändtligen är det nu från väggen i ett
europeiskt museum, som taflan skådar ned
mot västerlandets nyfikna söner.
På den vinjett, som börjar
föreliggande uppsats, har tecknaren
sammanställt representanter för de tre
världsdelarna. Asiens representant bär Tipu Tips
drag, européen frih. von Schwerins;
Afrika företrädes af en kvinna från Stanley
Falls, som genom egendomliga
förhållanden kommit i besittning af det
svenska namnet »Fru Wester»*.
Föga tänkte han väl, den fromme
museiman, som på sin hvitmålade skifva
tecknade de starkaste besvärjelseformler han
kände? att dessa formler, långt ifrån att
skydda honom, ej ens skulle förmå rädda
sig själfva undan fiendehanden. Föga
kunde han ana, att hans verk omsider
skulle hamna i ett fjärrbeläget vinterns
land, där det ägde större betydelse för
etno-grafer och historici än för den
»stenkasta-de» Scheitån och hans anhang af djirmer.
Också vi européer må hafva rätt att
känna oss något undersamma till mods
framför ett aktstycke med en så
egendomlig historia.
* Hos mänga folk är det sed, att personer till
tecken af vänskap och bundsförvantskap byta namn
med hvarandra. En Kongohöfding, Asesa, hade på
detta sätt förvärfvat sig namnet Wester, af honom
uttaladt Westiri. Se Tre år i Kongo II. 30S f.,
hvarest äfven Asesas »afskyvärdt fula gemål»,
numera Fru Westiri (om hennes make ej sedan dess
åter tillbytt sig ett annat namn) finnes afbildad i
något större skala än här. Till förhöjande af sin
skönhet har hon utvidgat öfverläppen genom att
däri insätta pclclc, en tumsbred elfenbensskifva.
Men sällsammare än allt hvad denna
tafla upplefvat är dock något annat.
När den efter sin oförtänkta långfärd
öfver vida haf och länder slutligen hunnit
fram till oss, många hundra mil från sin
hembygd, då befanns det, att en hel följd
af tankar och föreställningar, om hvilkas
tillvaro djupt inne i de svartes land den
bragte oss ett fjärran budskap, redan
tusen år förut, ja, delvis ännu tidigare,
hunnit att på andra stigar — i många
fall fullkomligt dunkla — leta sig från
Orienten hit upp till oss. Araben, som
upptecknat denna besvärjelse, meddelar
oss i hufvudsak blott gammalt nytt.
Redan de vid första ögonkastet så
främmande skriftdragen röja sig, blott vi
tillräckligt skärpa vår blick, såsom gamla
bekanta. Det arabiska »bast»,
som läses i taflans första korån-stycke,
synes visserligen bra olikt sin svenska
transkription mesed, äfven om vi frånräkna
att araberna skrifva från höger till
vänster och att de här, som vanligt, kunnat
utelämna vokalerna. Likväl är A blott
en variant af vårt m, en biform till
vårt s, och o en nära frände till vårt d,
Mesa-stenen — det för ej länge sedan
upptäckta märkvärdiga monument, där
den moabitiske konungen Mesa omtalar
sina krigsbedrifter mot Israels folk —
lär oss huru dessa tre bokstäfver
skref-vos i början af 9:de årh. f. Kr.: M
tecknades då vy , S (grekernas I) hade
formen w och D (grekernas J) tedde sig
som A . De båda grafiska motiv,
sicksacklinjen och trehörningen, som vi se
använda för dessa tre moabitiska bokstäfver,
återkomma på olika sätt modifierade och
stympade i motsvarande ljudtecken ej blott
inom vårt och arabernas nutida alfabeter,
utan också på många andra håll.
Runtecknen Pl (senare förenkladt till Y), S
(senare skrifvet h) och t> visa huru
ifrågavarande bokstäfver tedde sig i
fornnordisk ombildning. De ådagalägga äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
