Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Gartenhaus-tiden. Med 6 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO ELLEN KEY.
temberkvällen tigande skogarnes toppar
diktades
Ueber allen Gipfeln
lst Ruh......
Där läste han sista gången de af
honom på hyddans vägg nedskrifna
raderna, då han 1831 flytt undan
festligheterna i Weimar vid sin 83:dje
födelsedag. Han upplefde aldrig någon 28:de
augusti efter denna, då han med
min-nestungt vemod upprepade
......balde
Ruhest du auch.
Det några mil från Weimar liggande
Wartburg och trakten däromkring äro fulla
af minnen om Goethe. I den sägenrika
gamla borgen är det många syner från det
förflutna, man skulle vilja frambesvärja:
det (omstridda) sångarkriget i
Sångar-salen -— nu mera restaurerad än
stämningen kan öfverlefva; den heliga Elisabeths
väna bild, i det galleri, där Moritz v.
Schwinds härligt naiva fresker nästan
försona en med sin på denna plats
olämpliga tillvaro; Luther vid sitt arbete i
det lilla rummet, med de blyinfattade
rutorna, den gamla gröna kakelugnen,
det omålade träbordet och de kala
väggarne, nu täckta af spåren från
turisthjordens framfötter. Musikern valde
troligen den Bachska släktens årliga
familj-och musikfester här uppe på Wartburg;
politikern de tyska studenternas möte
1817 i den väldiga riddarsalen, där
bur-scharne skulle gjort ofrivilliga
kullerbyttor, i fall golfvet då varit spegelblankt
som nu, och där ej en tum af de i guld
och färger prunkande väggytorna mött
deras ögon. Helst af allt hade jag velat
kunna framkalla den kväll på Wartburg,
då den unge Goethe där ställde till —
flickbjudning, för en hel skara »Misels»
från Eisenach, en bjudning, som han
sedan beskrifver för fru v. Stein: die
Misels sade mig alla, att de älskade mig;
jag sade dem alla, att de voro
förtjusande.
Det är betecknande för Goethe att
icke minnenas utan det närvarandes makt
griper honom, när han från sitt rum på
Wartburg njuter utsikten öfver
Thiirin-gens skogiga höjder och grönskande
kullar, frossar af dessa härliga linier i
solsken och månljus, i åska och dimma,,
under »luft- och molnskådespel» sådana
han säger sig aldrig förr ha bevittnat.
Mycket tidigt under dessa färder
börja äfven de naturvetenskapliga
iakttagelser, den sträfvan att lära »läsa rent
i naturens bok», som hos Goethe blir
en allt ifrigare lidelse.
Om emellertid någon af sägnerna satte
den unge Goethes fantasi i rörelse, var
det väl den om Hörselberget, hvars
gröna, mjukt stigande höjd synes midt
för Wartburg, detta Hörsel, där en saga
låter Tannhäuser träda in till fru Venus.
Den unge Goethe anade dock ej, att han
själf, en ny Tannhäuser, skulle träda in
i Venus’ bärg, men ej för att stanna där
som fånge, utan för att leda
skönhetsgudinnan bort från det underjordiska lif,,
där medeltidstron gjort henne till Teufel’
inne, upp i solglansen att dyrkas af fria
andar; ej heller att han skulle låta tyska
sången ljuda i toner, där Wolframs
djupsinne och Gottfrieds sinnesfröjd smält
samman till aldrig förr hörda harmonier;
allra minst att han skulle lösa själarne
ur hårdare tryck, än det Luther aflyfte.
Hvar man går i trakten omkring
Wartburg, har Goethe gått före. Han
vandrade ofta genom Landgrafenloch och
Annathal, trånga dalgångar, där stundom
endast själfva den smala stigen tränger
sig mellan de af fuktig mossa och
ormbunkar täckta, fantastiska, svartbruna och
röda kalkstensklipporna, men där
stundom klipporna skilja sig så mycket isär,
att saftigt gröna löfträdsdungar få rum
mellan dem och vägen. På det ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
