Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hetsiga politik. Lärarne voro mössor
och agiterade ganska djärft, ej minst
bland de studenter, som tillhörde deras
omgifning. Äfven uti hans ämbetsverk,
banken, politiserades. Där voro herrar
fullmäktige hattarnes bäste män; där
skapades en hel del tjänster åt deras
vänner; där hade äfven Renhorn lön såsom
kommissarie, oaktadt han befriades från
tjänstgöringsskyldighet.
Bellman kom i beröring med Renhorn
och hans familj. Han undervisade
en dotter i konsten att spela cittra och
blef, såsom han själf senare har förtäljt,
oerfaren och ung, lockad af denne man
att taga så mycket för sig i kajutan
på en mälarjakt, att han, då han om
morgonen vaknade ur sitt rus och spejade
efter Munkbron, fann att han var — i
Strängnäs.
Det är denna politik, som ingifver
honom Månan. Kannstöpandet på
torgen, på gatorna och på krogen,
söndringen, som partierna åstadkommit i
landet, Renhorns spioneri, skräckvälde och
mutor — allt finnes ganska väl
travesteradt i hans satir:
I hufvudsta’n en man nu lopp
på öppna platser hela dagen,
att döma samvet efter lagen
och hänga folk för tankar opp.
Hagel med stekflott kring näsa och trut
skall oss supén beskära;
hjärpar och orrar och braxen och mört,
bischoff och dricka, burgunder och vört.
Där ingen Cloris är,
är lifvet ett besvär.
Vår värld är en maskrad,
där mången synes glad,
man gråter under masken — kom, min vän, slå vad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
