Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inkomsterna i banken räckte ej för
hans lif. Dels var han ju som extra i
saknad af fast lön och kunde, då en
kontorsskrifvare blott hade 900, ej gärna
hafva uppburit mer än 300 daler
kopparmynt; dels ägde han ej tillfälle att
förtjäna på annat håll, därför att man
var sysselsatt hela dagen i banken. Väl
hade han en nyårsdag skrifvit ett långt
poem, innehållande en nyårsgratulation till
herrar fullmäktige, hvilka med en dusör
af 150 daler k. m., anordnade af
bankmedel, ersatte han besvär; väl hade han
till svenskan öfversatt Scrivers Själaskatt,
en under dessa år mycket gouterad bok,
hvilken lär hafva funnits på alla den
tidens bokhyllor — men då han icke
lyckades att erhålla någon tjänst, då
skriften, där han beklagade sig öfver sin
stora otur, ej synes hafva föranledt
någon den minsta åtgärd, och då slutligen
Bellmans inkomster af hans Själaskatt ej
torde hafva uppgått till mer än en
bagatell, var han för sina utgifter hänvisad
till fadern.
Denne hade å sin sida småningom
trasslat in sig, dels emedan familjen
årligen blef förökad, dels emedan det
härskande ekonomiska eländet hotade att
förstöra allmänhetens finanser. Kursen,
som genom hattarnes olyckliga krig steg
till en sådan höjd, att penningevärdet
rubbades, gjorde, att rentierer, löntagare
och dylika snart sågo sina inkomster
nedsjunka till ett minimum. Tjänstemännens
bevillning ökades nära dubbelt. I
början af februari 1762 kungjordes, att
banken stängdes för alla lån. Kursen,
som hade stigit till 108 mark k. m.,
började inom kort tid falla till 73.
Allt detta slutade med en kris i
affärsvärlden. Många af de förut burgne
fäderna till de unge måste göra konkurs
eller inskränka sin budget. Lagmannen,
som belånat fastigheten i banken, kunde
ej mera erhålla tillräckliga belopp. Karl
måste, som de andra, vända sig till
procentare.
Dylika växte upp och frodades
såsom svampar; utsökningsadvokater
svärmade öfverallt; kammarskrifvaren Grimm i
Ständernas Contoir omtalas som en
prydnad i blodsugarnes skrå.
Här sökte man hjälp, och här blef
man äfven skinnad. Skulden, som till
en början troligen ej var stor, ökades
genom olagliga räntor och provisioner.
Gäldstuga och skandal hotade äfven
Bellman. Exekutionsbetjänter kommo
med sina utslag, tvungo honom att mer
och mer hålla sig från sitt hem, gjorde
hans lif surt, fyllde honom med oro.
Endast då han på källaren träffar ett
gladt lag, dränker han denna sorg i
bägaren och en visa.
Jag hungrar och jag fryser,
Jag ruskar min peruk;
fast röda kappan lyser,
så värker dock min buk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
