Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet. Visorna gåfvo ord åt allmänhetens
förbittring; Bellman var icke sen
att instämma i kören. Han tecknade i
en dikt, som flög öfver land och stad,
bilden af matadorernas odrägliga skryt.
Dock var han ingen vän af mössornas
regemente. Nu torde han med fullt
skäl kunna benämnas hatt. Flertalet af
i Stockholm tjänstgörande ämbetsmän,
däribland äfven Bellmans kamrater i
Manufakturkontoret, tillhörde ju mössornas
oförsonlige fiender. Hvarhälst de
kommo åt, indrogo dessa tjänster, 1766 hela
Manufakturkontoret, hvarest de i den
ene af kommissarierna, Kryger, ägde
en mycket ifrig motståndare i pressen.
Dessutom hade mössorna sålt sig
åt våra grannar. De ägde sin högste
chef i Rysslands ambassadör. Ja, de
vågade t. o. m. aflägsna grefve
Ehrensvärd, lämnande Sveaborg,
nationalverket, åt dess öde. Då började en hvar,
som älskade gamla Sverige, misströsta
om sitt fosterlands framtid och om sin
öfverhet. Stämningen blef på många
håll obehaglig för mössorna, hvilka med
allt skäl stämplades som förrädare.
Penningen köpte allt, tidsguden hette guld.
Tidskrifter och tidningar klaga, men
utan framgång. Visorna stämma in,
köpslåendet fortfar. Då gifver äfven
Bellman uttryck åt sina känslor, hånande
dessa bröder, som sälja sitt arma
land, förgylla sina karosser med ryska
rubler och taga mutor.
Kling-klang är en härlig sak,
med kling-klang köpes ära,
slutes fred och vapenbrak,
kan fröjda och förfära,
Kling-klang bjuder strax farväl,
och vän sin vän fördömer.
Gud bevare Grimmens lif,
Lundmarks tro och Kihlbergs ära,
Gynne Åbergs tidsfördrif
och välsigne Blombergs lära!
Men hör, himmel, hör mitt rop:
Tage fan dem allihop!
Ack, du usla sorgetid,
intet mynt och lycka!
Ingen vän och ingen frid,
dygden går på krycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
