Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin natur för att trifvas med detta jämna
och hvardagliga lif. Under en period,
då trohet var »ridicule» och man t. o. m.
affekterade liaisoner, om de ej funnos,
väckte icke hans snedsprång särdeles
stor förvåning. Däremot har han svårt
att sköta sina finanser.
Alla dessa bekymmer, som oroade
hans dag, hustrun, som ej förstod hans
penningetransaktioner och ej hade något
änglalikt tålamod med hans slarf — detta
och en allt mer och mer tillväxande
sjuklighet nedstämde hans humör och drefvo
honom till flaskan.
Oordnade affärer voro ej något sällsynt.
Tvärtom, en hel del lefde på vigilans
eller på sin monarks frikostiga
understöd. T. o. m. en så fin och spirituel
man som Leopold måste hela sin lefnad
krångla sig fram på skuld — och dock voro
hans inkomster långt större än Bellmans.
Denne, som hade 167 rdr i lön, fick
redan under året 1776 en ökning af 41
rdr 16 sk. specie, hvarjämte en person
förordnades till hans hjälp. Väl blef han
genom Schröderheim 1778 antagen till
notarie i bondeståndets kansli, men detta
var en förtjänst, som upphörde med riksdagen.
Väl fick han, tack vare sina
ihärdiga suppliker hos gynnare och bekanta,
Schröderheim och monarken, ett eller
annat tillfälligt penningeunderstöd,
äfvensom under året 1782 en förhöjning af
25 rdr specie i sin lön, men inkomsten,
som i alla fall endast var mycket knapp,
ville ej räcka till — han lånade och blef
lagsökt. Möjligen var han dessutom redan
förut skuldsatt; nog af, idyllen
ramlade, och för alltid.
De dikter, han publicerar, psalmer och
Backi tempel, inbringa honom ära men
föga reel vinst. Den tidning, han
redigerar 1781, skämtbladet Hvad Behagas?
upplefver åtta nummer. Björnar och
advokater sjunga sin gamla trall; 1788 vill
han cedera bonis.
Under det därpå följande olyckliga
kriget, då borgerskapet och allmogen
brinna af rojalism, ryckes han för ett
ögonblick upp ur sina bekymmer, eldad
och inspirerad af kärlek till kung och
land. Nu blir han äfven mer och mer
erkänd som ett geni. Epistlarne gifvas
ut, sångerna gifvas ut. Kellgren, som
förr hade bedömt honom ganska strängt
— Kellgren åtog sig redigeringen af hans
verk och ledsagade epistlarne med ett
företal, där han skrifver: »Den svenske
Anakreon, ett namn, som redan länge
blifvit tilldeladt författaren, var kanhända
ej nog ärofullt. — — Det största beröm
för hvarje ypperlig författare, för Bellman
som för Anakreon, är att den ene var
Anakreon, den andre — Bellman.»
Svenska akademien gaf honom en belöning,
och Leopold uttryckte sin beundran för
hans geni.
Han omhuldas af en hel del rika och
goda vänner — gulddragaren Widman,
bryggarfamiljen Westman, Palmstedts, fru
Qviding, Kempensköld och hans släkt
— och dock kan han på sin födelsedag
1792 icke göra annat än gråta, skrifver
han till fru Palmstedt.
Dels sörjde han djupt sin afgudade
monark, hvilken han varit trofast ända
in i det sista, äfven när kungens vänner
öfvergåfvo hans sak; dels började hans
sjukdom årligen blifva tyngre. Han
inspärras af en falsk vän på högvakten för
en skuld. Han tröstar sig vid sitt glas
och pantsätter sin cittra. Vemodig skrifver
han 1794:
Är mödan värdt att vara till?
Nej, jag den satsen nekar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
