Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårvårdade sina barn. Nu var ett epigram
intressantare än ett riksdagstal. Nu måste
man först och främst visa sig äga snille.
Alla dessa poeter, kvickhufvud och
författare, hvilka hade så svårt och voro
så starkt skuldsatta, blefvo af sin monark
höjda ur sin förnedring. Schröderheim,
Armfelt, Oxenstierna m. fl. befordrades
inom kort i staten eller vid hofvet.
Skalderna, både stora och tämligen små
genier, hugnades med pensioner,
äretitlar och sysslor. Bellman fick vara med
och taga en bit af rofvet.
Hans tjänst hade blifvit indragen 1772,
men lönen fick han behålla, åtminstone
någon tid. Men hvad voro dessa 1,050
daler k. m., då t. ex. Fredenheim, biskop
Menanders son, en ung, mycket
ordentlig tjänsteman i kansliet, 1768 ansåg sig
vara fattig med 3,900 d. k. m. om året!
Dessutom hade Bellman sjuknat i
influensa. Vi se honom i december 1773
plågad af detta onda, hvilket han kallar
frossa. Sviterna af hans sjukdom taga
ej något slut. De fortfara under 1777,
då han dricker brunn.
Tack vare hans till folksång förvandlade
revolutionsdikt, tack vare hans i hög
grad eldiga rojalism och hans vänner,
som nu hade blifvit gunstlingar hos
monarken, började konung Gustaf erinra sig
Bellman. De 3,000 d. k. m. konungen
hade skänkt honom 1774, enligt assessor
Gjörwell, voro nog ej hans första
penninggåfva till skalden. Så fick han
under året 1775 ett understöd, en pension
å 100 rdr; år 1776 blef han, tack vare
sin monark, utnämnd till sekreterare i
nummerlotterikontoret.
Samtidigt blir han mer och mer
ansedd och populär. Han äger både
förnäma och högt stående gynnare, kan
med en liten vers uppträda som
protektor och erhåller under året 1776
hofsekreterartitel och därmed en viss rang.
Konungen låter då och då hämta honom
till hofvet. Än är han på Gripsholm,
än på Haga och Ulriksdal.
Som skald får han nästan dagligen
erkännande i pressen. Man tillägger honom
snille och kallar honom Anakreon,
under det att de tidningar, som intaga
hans poem, hölja honom med smicker i
företal eller noter. Hans skålar och
impromptuer vid middagar eller bröllop
anföras i Hvad Nytt som händelser af
betydenhet. Visorna och epistlarne sjungas
och skrifvas af.
I dem kunde hela samtiden, Gustaf
III:s tidehvarf, spegla sin yra fröjd, sitt
lättsinne och sin Backuskult. Hofvets
och societetens lättfärdiga smak hade ej
något skäl att stöta sig på hans dikt.
Han kallade sina arbeten »målningar à
la Hogarth». Allt det, som var parodiskt
i ordenskapitelsdramerna eller i hans
epistlar, dryckesvisor och skålar,
tilltalade i hög grad tidslynnet. Ur dessa
kapitel skapades Par Bricole och därjämte
ett parodiskt ordensväsen i Sverige.
Skalden, som blifvit hofman och
erhållit en pension, vågade äfven gifta sig
1777. Han äktade då en dotter till
vågmästaren Grönlund, den 20-åriga Lovisa,
en kvick, vacker dam. Troligen hade
Bellman träffat henne hos Schröderheims;
där hade hon förmodligen varit hjälpreda
eller sällskap.
Lovisa ägde en hög panna, bruna,
lifliga ögon, var väl växt, behaglig, kall
och något satirisk, dock med en mera
borgerlig uppfattning af sin värld.
Bellman var till en början lycklig i detta
äktenskap, fick något af hustruns allvar
och blef ordentlig. Han öfvergaf
backanalen och diktade flere psalmer, under det
att hans vänner klaga öfver hans
tystnad. Efter ett par år inträder en
förändring. Dels är han en af kvinnornas
ifrigaste beundrare — »könets skräck och
vånda», säger han om sig själf —, dels
äger han för mycket af vagabonden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
