Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Danska konstnärer från 30-talet. Minnen och intryck af Helena Nyblom. Jörgen Sonne. — Peter Christian Skovgård. — H. V. Bissen. — Fritz Vermehren. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
HELENA NYBLOM.
Peter Christian Skovgård.
Handteckning af honom själf.
Peter Christian Skovgård, som var
något yngre än Marstrand och Sonne,
var under många år Danmarks mest
ansedde och populäre landskapsmålare.
Och att vara en auktoritet i Danmark,
d. v. s. i Köpenhamn, är något alldeles
särskildt. En erkänd storhet i
Köpenhamn är, eller var åtminstone för ett
tjugutal år sedan, höjd öfver all kritik.
I de flesta andra länder är det en
täflan mellan olika städer och provinser,
som gör att det ständigt finnes olika ting
och ståndpunkter att jämföra med, och
nästan ingen undgår att ha motståndare,
huru många beundrare han än kan ha.
I Danmark försiggår allt i
Köpenhamn, och man har ingen annan
måttstock än den köpenhamnska. Följden
är den, att hvad köpenhamnarne en gång
gifvit första platsen också för dem
intager denna första plats obestridt, och de
äro säkra på, att den store man, de hylla,
icke blott är absolut den störste i
Köpenhamn och i Danmark, men nästan
säkert också i hela världen.
Kanske har detta tingens tillstånd
förändrat sig något under de sista tjugo
åren, eftersom Köpenhamn nu är deladt
i olika partier, men för midten af detta
århundrade passar H. C. Andersens
historia om sniglarne utmärkt in på
danska förhållanden.
» Sniglarne i herrgårdsträdgården
trodde, att vid slutet af denna trädgård
upphörde världen.»
Här i Sverige har man intet begrepp
om, till hvilken grad man i Köpenhamn
har kunnat ära, prisa, uppskatta och
öf-verskatta sina gunstlingar. Jag tänker
mig t. ex. Elise Hwasser blifva föremål
för en sådan hyllning, som man i
Köpenhamn bestod fru Heiberg. Och de två
skådespelerskorna stodo dock på samma
höjd af begåfning och hade mycket
gemensamt. Jag tänker mig en svensk
lyriker bli föremål för en så enstämmiga
o ’
nästan afgudisk tillbedjan som Christian
Winther, eller vår aflidne
landskapsmålare Edvard Bergh bli utropad som en
sådan representant för svensk målarkonst,
en sådan tolk för den svenska naturen,
som Skovgård blef det i Danmark I Man
har, som sagdt, i Sverige ingen aning
om den odelade hyllning man i
Köpenhamn låtit komma sina utvalda till del.
På den tid, då Skovgård var den
oomtvistade härskaren i landskapsmåleriet
i Köpenhamn, föll det aldrig någon in,
att han icke skulle vara det mest
fullkomliga man kunde tänka sig. Hans
namn var tillräckligt att stoppa munnen
till på all kritik och låta den öfvergå i
det enda utropet: »Ah, Skovgård!»
Skovgård var en mycket duktig
målare, en målare, som ständigt studerade
naturen — i synnerhet den själländska
— och som genom många skisser,
studier och detaljteckningar lärde sig känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
